Sist gav jag honom kalla handen!

Idag var återseendet varmare!

I vintras gästspelade Commander Sebastien, också en fd militär inom Främlingslegionen, hos oss på ÖIP. Då var det snö och minusgrader. Sebastiens paradnummer är armhävningar. Många armhävningar. Sist jag såg honom hade jag rimfrost i rumpskägget och blåstela fingrar. Min motivation och inspiration försvann i takt med att minusgraderna letade sig in i mina händer. Då gjorde vi 450 armhävningar.

Idag gjorde vi 200-300 armhävningar, höll inte riktigt räkningen. Men återseendet var varmare, glädjen fanns med. Plånkan (charmig fransk brytning) kunde vi inte undvika och den statiska magövningen blev dyanmisk då vi hjälptes åt att lyfta varandras ben.

Tack Sebastien för att du visade din bästa sida. Passet var lugnt och lite annorlunda. Vi tränade som sagt armar och axlar med armhävningar, bålstabilitet i olika övningar och sedan smidighet. Jag och Malin krumilurade ihop oss i axel/ryggrullningar och ställde oss i fightingposition och lekte GI Jane - det gick riktigt bra. Jag undvek övningen parera-galen-fyllehund-genom-att-vända-bort-ansiktet-och-ha-omkull-motståndaren och lät Malin teama med Ankar-Anna. Jag stretchade och kollade på.

Evelina hoppade styrke/smidighetspasset och joggade lätt för att få igång sin onda vad, det är ju inte långt kvar till maran - efter passet åt jag, Malin och Evelina en härlig frukost på Café Nero.

Från och med nu är det totalfokus som gäller. Och vila. Förutom det extremt snabba passet jag tänker köra på söndag då - då jävlar kommer det att vara ett dammoln bakom mig när jag bränner av runt Kungsholmen!