Arg. Irriterad. Frustrerad.

De senaste dagarna har mentalt varit låga. Det kom efter söndagens långpass. Jag vet att bästa botemedlet är en DUO. En DUO består av träning+tjejsnack, antingen i kombination eller var för sig. Jag har tagit halva DUO'n igår i form av tjejträff - får dubbelt upp i och med att jag träffar 10 tjejer imorgon kväll.

Men träningen saknas.

Jag hade världens chans att hänga med Göran ut och springa precis efter jobbet. Eller gå och ta en Core på WorldClass och sedan styrketräna. Men jag gick hem och storstädade.

Och det känns inte bättre.

Vet inte om det har med nästan-ont-i-halsen att göra. Ibland kan jag få ont i halsen och nästan känna mig sjuk efter ett långpass eller en hård träning (läs boxning). Men nu är det bara svullet. Inget annat. Inte förkyld. Inte feber.

Eftersom jag har alldeles tokmycket att göra på jobbet så passar ju en vecka med lite träning bra.

Okej - här är planen: Jag fokuserar på att jobba av så mycket som möjligt på den oändliga Att-göra-På-att-göra-listan-prio-ett-till-tio". Och det gör inget om jag är arg, irriterad och frustrerad (så länge jag inte pratar med kunder eller kollegor för då är jag snäll...). Sen tar jag det lugnt med träningen och satsar stenhårt nästa vecka. För när allt kommer omkring - det ärlättare att vara Superwoman om man bara jobbar heltid, toktränar, är en bra mamma, en toppenfru och en bra kompis. Denna vecka fick träningen komma lite i skymundan, för det blev lite mer jobb och lite mer kompisar.

Toppen - jag har en plan!

Och några varnande ord till halsen - skärp till dig och bli hel igen.

Liten utmaning

Det är så tråkigt att bara köra på samma stil hela tiden. Jag surfar runt lite på löpar- och träningsbloggar och alla har utmaningar - jag är ju en mes. Vad är väl ett marathon?

Dessutom gnager Alex ord i skallen - "Du kan ju alltid tävla mot dig själv och springa snabbare varje gång...."

Varför antar jag inte denna utmaning? Är jag rädd att förlora, eller att det ska gå dåligt? Blir jag en sämre människa om jag inte lyckas varje gång?

Från och med nu ska jag springa 1-5 sekunder snabbare per kilometer. (Inte på alla distanser) - men jag ska pressa mig minst en gång i veckan.

Så det så.

Backintervall på egen hand (och långa smäckra löparben)

Halsen kändes inte riktigt hundra imorse. Men jag har inte feber, ingen hosta, inte snuvig. Alltså är jag frisk. Proppade i mig fruktsallad och keso till frukost, sedan en grov ost- och skinkmacka på jobbet. Bra laddning för lunchlöpning.

Eftersom jag missar teknik- och kvalitetsträning med IF Linnéa ikväll, fick det bli backintervall på egen hand. Jag hittade en halvbra backe på Järvafältet, den var nog lite för kort - enligt backintervallsinstruktionerna ska det ta 60-90 sekunder att springa upp för. Min backe "klämde" jag på 55-58 sekunder. Det fick duga. Körde 5 gånger (varav den 3:e kändes hemsk, den 4:e var jag spyfärdig, men 5:e var lätt...). Uppvärmningsjogg till backen ca 3 km, nedvarvning emellan och hemjogg lika långt. Totalmängd: 7,8 kilometer.

Varken skoj eller tråkigt. Bara svenskt lagom. Det är mycket roligare att springa intervaller i grupp. Fast solen sken! Tjohooo!

Enligt mitt löp-program ska jag inte springa särskilt mycket denna vecka, bara 38 km. Funderar starkt på att inte springa imorgon och köra BodyPump 6:45 - det gäller ju att bygga lite styrka så att jag kan skrämma mina motståndare...svarva till armarna och förlänga benen.

Lustigt det där... i mitt huvud ser jag ut som en löpare med ben som är 10 cm längre än de verkligen är. Jag blir lika chockad varje gång jag ser mig i ett fönster eller spegelbild när jag kutar förbi- den där korta bruden med Brolin-lår är ingen löpare... och så är det ju jag. Och jag är egentligen inte speciellt kort... äsch. Tänkte låna min svägerska Mias långa, smala ben till marathon, men behålla mitt jävlar anamma och mitt flås (hon har bara ett tempo hävdar hon, fast jag tänker piska upp det lite till våren).

Min vänstra halsmandel...

...är inte svullen. Min vänstra halsmandel är inte svullen. Den bara känns lite, lite, lite. Nu när det går så bra kan jag inte bli förkyld. Det finns inte. Har ätit lax, couscous, broccoli, apelsiner. Druckit massor av vatten. Fortsatt med kiwi - nu är det dags för te.

Min halsmandel bara känns för att den var inställd på 23 kilometer igår. Men eftersom jag har så dåligt lokalsinne (och urusel på vädersträck) så sprang jag bort mig några kilometer på Djurgården i regnet. Sen sov halsmandeln dåligt både i lördags och söndags. Det är nog därför den opponerar sig lite.

Halsmandelskur: C-vitamin, Alvedon och sömn. För imorgon är det backintervall! Tjohooo!

Nu är jag glad igen.

Det finns så mycket skoj här i världen! Strunt i numreringen - det är bara för att det ska se ut som en lista - jag gillar listor. För det är grymt svårt att ranka en god apelsin...

1. Jag har blivit faster igen! Välkommen till världen Hugo (tror jag att han ska heta)
2. Jag har ätit världens godaste apelsin
3. Jag har ingen träningsvärk (bara småstel)
4. Middagen inhandlades igår, så det är bara att sätta igång när jag kommer hem. Lax -mums!
5. Imorgon ska det vara sol (och jag ska träna intervaller på lunchen)
6. Imorgon ska jag träffa brudarna (Mia, Susanne och Helena) - peptalk på agendan.
7. Tonårsdottern har kommit lite till insikt (en bit på vägen!) Stort steg för mig :-)
8. Jag trampade inte i en enda hundskit på löpturen igår
9. Sonen meddelar VG i mediekommunikation
10. Maken väckte mig INTE 06:20 imorse (som han gjorde när det var Söndag... )
11. 13 veckor kvar av marathonträningen (halvvägs), dags att dra ur handbromsen
12. Fick inga nya skvsår från löpturen igår (Smetade på mycket 8hour creme överallt)

På downlistan
1. Missar IF Linnéas löpträning imorgon (men får ju brudarna istället!)
2. Hinner inte träna så mycket core, BodyPump och BodyJam som jag skulle vilja... saknar tid - buhuuu

Sitting Low

Motsatsen till Runners High borde vara Sitting low. Och det är precis så jag känner idag. Efter mina 2,5 mil igår och massa familjestrul - försvann energin. Totalt.

Idag är jag istället förbannad. Skitarg. Känner mig så låg så jag skulle kunna... Arrrrgh.

Fast jag tror i och för sig att det är nyttigt att ha lågvattenperioder, annars får jag kanske inte uppleva topparna.

Idag vill jag bara skita i allt och dra täcket över huvudet.

Fast jag borde vara glad! Jag sprang ju 2,5 mil igår - och är bara lite stel i benen. OK - jag ska ta mig en tankeställare och peppa upp mig.

Inte på topp

Vaknade med lätt huvudvärk (för mycket vin på 65-årsfesten igår...). Försökte hurtigt hoppa ur sängen - men de tröga höfterna tog emot (tog ut mig på BodyJamen igår...), kände även av lätt träningsvärk i magen (core) och stel i ansiktet (skrattat/toklett för mycket på Jam:en).

Och så var det dags för långtur. Åt en stadig frukost, petade i mig en Alvedon och åkte och kollade på Alex innebandymatch. Oliver försåg mig med en kexchoklad. Efter matchen åkte de iväg med bilen. Där stod jag i löparkläder och regnet blötte ner mig. Allt var grått och trist. Jag visste inte riktigt vart jag skulle springa - Ursvik är nog för geggigt.

Det blev en tur från Råstahallen, Råstasjön, Råsundavägen, en tur i Hagaparken, Vallallavägen, Gärdet, Djurgården och sedan hem. Hade noll koll på hur långt det var - men hade som mål att vara ute mer än 2h 15min.

Klockade mig själv på Kaplansbacken 2:23 drygt 2,5 mil mätte rundan. Köttbullar och spaghetti väntade i köket.

Var en ganska trist löpning - men jag blev glad att jag orkade distansen.

Längd: 25,8 km
Tid: 2 :23
Genomsnitt: 5:34/km
Jag sprang om: 1
Blev omsprungen av: 1