Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

fredag 11 februari 2011

Bygga eller Bränna pannben?

Snöstorm i Stockholm. Jag och Andreas skulle hålla IF Linnéas intervallpass på torsdagskvällen. Stark vind från sidan, småspikskänsla från snön. Ställa in?

Nej, igår var det inte särskilt soligt, fast dock väl vinterlöpning! Foto: www.hansberggren.se

Skulle inte tro det. Står det tusingar på schemat så kommer folk. Står det dessutom Årstabron kan du räkna med vind - särskilt när det är snöstorm. Vi blev alltså ett fyrtiotal entusiaster som tog oss an den tungspringda snön, de isiga vindarna och den fantastiska intervallformen Enkilometare - en så kallad Tusing.

Nu finns det två sätt att ställa in sig på rådande väder.

1. Bränna pannben, offra en bit av det som man under en tid byggt upp, tycka att vädret är skit, att det borde bli vår och att helt hoppa över intervallerna. Eller kanske köra dem på löpband och hålla pannbenet intakt.

2. Bygga pannben - tycka att väder bara är väder och det finns där oavsett vad som står på schemat. Gilla läget, tycka att det är okej och ta sig an löpningen med glatt humör, trotsa kylan, bylta på sig och köra tusingarna i svår snömodd. Pannbenet blir tjockare - du är grym- du gjorde det!

Vi valde förstås tvåan och körde på ansträngningsnivå. Vi valde att tycka att det är okej att intervallerna går långsammare på grund av vädret - ingen idé att ödsla energi på att grina illa över "dåliga" farter och tider. Jag var grymt glad att jag hade på mig mina nya XKross glasögon och slapp småspiken i ögonen och hade för första gången inte röda ögonvitor efter ett snöstormspass - supernajs.

IF Linnéa byggde pannben igår. Mer än 40 personer sprang fram och tillbaka över Årstabron och det var helt fantastiskt. Och skitjobbigt. Dessutom har jag hittat Spyfys motsvarighet - min tränare Ken som sprang framför mig och höll farten och peppade. Så nära att spy har jag aldrig varit som efter den 5:e ansträngande tusingen....Grejade trots det ännu en. Behövde ju komma tillbaka över bron.

7 kommentarer:

Ann-Sofie sa...

Låter jobbigt och härligt ;) trevlig helg!!

Magdalena sa...

Nu är vet ett stort gäng med neanderthal-likande pannor efter gårdagens träning. Trevlig helg!

Jossan sa...

Låter kanon det där!
Så trist att jag inte kan medverka på torsdagarna. Men det blir väl tusingar nån tisdag framöver också :)

Bra kämpat i snöstormen!

Haningerox sa...

Det var ett härligt pass

Carina sa...

Årstabron i snöstorm är sannerligen en upplevelse!!

Petra sa...

Kan man klona Ken? Skulle också behöva en sån där Stockholmsvariant av coach Ingmar ;-)

Karolina (nu med lite mer pannben) sa...

Fredagen var faktiskt riktigt jäkla sur. Men eftersom jag inte kutat sedan måndags hade jag inget val. Det blev alternativ två. Men det var endast för att jag har en coach som satt ihop ett schema som är för bra för att inte följa.