Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 1 november 2010

Att komma ur komfortzonen

Allt är en tävling. Vaknade 04:50 och hade morgonens uppdrag klart i skallen: fixa frukost, hoppa i träningskläderna och greja DN's korsord före 5:20. Fastnade i en artikel och blev klar med korsordet 5:22. Såg artikelläsandet som bonus och var okej med sluttiden.


Allt är en tävling. Måndag innebär Alla-veckors-bästa-start! Vi blev indelade i två lag och fick ett uppdrag efter uppvärmningen. Vid Fiskartorpets superbranta hoppbacke ligger en liten sjö, vi stod uppställda längs kanten. Mitt i den branta, och av lera hala backen stod 3 tomma pet-flaskor (fick inte flyttas). Varje lagmedlem fick varsin plastmugg. Lag ett huserade till vänster och lag två till höger.

Tävlingen gick ut på att vi så snabbt som möjligt skulle fylla flaskorna med vatten från sjön. När första flaskan var fylld var det okej att börja störa motståndarna och tippa ur deras muggar på väg upp. När andra flaskan var fylld var fullt krig tillåtet. När tredje flaskan var fylld hade laget vunnit. Allt är en tävling.

I detsamma startskottet går, kliver jag ur min komfortzon. Som bortblåst är tanken på att stå upprätt, behålla kläderna rena och frisyren intakt. Laget är så hårt sammansvetsade att allt annat runtomkring blir ovesäntligt.

Allt är en tävling. Vi är där för att vinna. Snabbt fyller vi första flaskan och ger oss på våra motståndare. Några hamnar halvvägs i sjön, andra glider på ändan ner för leran, någon tar genvägen genom skogen för att nå flaskan utan att bli omkulltippad. Vi kliver ur våra egna individer och blir ett. Allt fokus ligger på uppgiften - ingen känner trötthet, ingen har ont, ingen tar det lugnt eller bryr sig om i vilket skick vi är. Som grottmänniskor bara levererar vi. Vi ropar, hojtar och fokuserar.

När slutsignalen ljuder och vi har vunnit är vi plötsligt tillbaka i verkligheten. Leriga, med håret på ända, någon med blöta fötter, ett blödande knä och en vinnarglädje svår att hålla tillbaka. Allt är en tävling. Det är först nu rumpmuskeln dunkar, hamstring skriker och jag är förkroppsligad igen.

Allt är en tävling. Vi låter motståndarna få den lätta stocken, medan vi väljer den tunga när det är dags för revansch. Vi ser det som en bonus då de får jaga oss och vi får extra träning. De hinner ifatt oss och vi kör gemensamt bonusarmhävningar.

Det var länge sedan jag hade så fantastiskt roligt på en träning. Det var länge sedan jag tog mig ur min komforzon. Den här veckan kan inte bli annat än toppen!

8 kommentarer:

Tanja sa...

Hej och godmorgon! Du är knäpp, men det vet du redan, va? ;) Blir alltid lika glad när jag kikar in i din blogg, hoppas själv jag är lika fullifan när jag blir äldre.. *hehe* Tack för en bra blogg! =)

Camilla NMT sa...

Fn vilket roligt och udda pass det verkar vara då. Attans, jag hade ställt klockan men mina hormoner är i ett läge där de har makten plus att dottern hade krupit ned hos mig, det var sååå mysigt. Men nu ångrar jag mig. Dottern kan jag ju mysa med närsomhelst grr ;) Vem var det som körde passet? Kram!

Moa sa...

Det var en sjukt rolig morgon! Totalt grottmode - och inte gjorde det saken sämre att TeamMia vann!

Andréa sa...

Jag kom precis på en helt underbar grej!! I vår när jag fött och läkt ihop någorlunda kan jag ju börja träna med dig och de andra!! Gud så roligt! :D

MarathonMia sa...

Tanja: Knäpp? Jag? Det tar jag som en komplimang! :D

Camilla: Det var Niklas som körde - helt underbart!

Moa: Hehe- trodde vi var Team Medelålders!

Andréa: Jaaaaaaaaaaaaa! Självklart - shit vad kul.

anneliten sa...

Låter ju hur kul som helst i tävlingstantens öron.

Ingmarie sa...

Det där hade jag velat både se och uppleva men hur kul det än verkar så ÄR det för tidigt för mig. kan du inte filma för oss morgonslöa? :-)

MarathonMia sa...

Anneliten: tävlingstant ;) haha - ja och att få göra det på barns vis - bästa kombon

Ingmarie: Vi får se till att ordna ett roligt pass på helgen vid 10 så du får sova liiiiite i alla fall!