Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

fredag 26 november 2010

Hur går det för Moa?

Sedan 10 veckor tillbaka är jag Personlig Tränare för Moa Herngren - med Stockholm maraton under 4 timmar som mål.

Nu har jag inte pratat med henne om detta inlägg utan är lite fräck och kör helt och hållet på iakttagelser, feedback från pass och mina tjuvgluttar i hennes träningsdagbok.
Bild lånad från Moas hälsoreseblogg på DN. En bild på hur många centimeter i midjan hon tappat.

Fram till december har jag lagt upp träningen med extra mycket funktionell styrka med hjälp av Nordic Military Training. Detta för att Moa gått ner mycket i vikt under sin hälsoresa förra året, samt att hon har haft problem med knä och höft. Inte undra på det! Har tjejen inte rört på sig på 39 år är det klart att kroppen reagerar. Kroppen vänjer sig fort vid att röra sig på ett visst sätt och hålla upp en viss vikt, vid ändringar är det klart att nya muskler/leder/kroppsdelar kompenserar och kanske är i obalans.

Resultat av träningen med NMT: Moa gör RIKTIGA armhävningar. Detta betyder att hon har blivit starkare i bålen (mage och rygg) och i axlar/bröst. Förut såg hon mest ut som en hängmatta med darrande armar och hängade huvud. Nu är hon rak och fin och bränner av armhävning efter armhävning med fokus i blicken som skulle kunna flytta kärnkraftverk.

Resultat av löpträning och löpteknik: Moa tar sig an backar med hjälp av sina nya lårmuskler. Fint och ledigt springer hon stark upp. När det är backintervaller på NMT drar hon förbi de flesta (ääälskar hennes tävlingsinstinkt). På några månader har hon gått från hösäck till riktig löpare. Hon ligger meter före både mig och Anneli - bådar gott för den intensiva intervalldelen som kommer till våren.

Nu går vi in i nästa fas där löpningen blir mer viktig. Långpassen börjar om en vecka och de ska gå riktigt lugnt. Moa ska känna sig harmonisk, lugn och tillfreds efter passen - inte sliten. Nu ska vi samla kilometer på ett ljuvligt sätt.

De intensiva veckorna kommer hon att få köra rätt många pass, men det är variation mellan funktionell styrka och kondition. Under återhämtningsveckan får hon gärna vila en extra dag, det kan till och med vara så att jag stuvar om i det satta schemat och tar bort några pass - allt för att kroppen ska få bygga upp sig.

Två orosmoln finns på himlen...det ena är matintaget - vi jobbar lite på det nu - jag satte min hälsosmoothie (läs med ironi) i halsen när jag läste att hon åt en muffins och fyra falukorvskivor till lunch. För att kunna bygga upp en stark kropp och klara av träningen behöver hon äta bra. Nästa orosmoln är hennes vilja att göra allt nu. Jag ska nog hitta ett sätt att få bort stressen på tider runt Kungsholmen... för hon ska ju inte vara formtoppad vid varje pass - det är sista helgen i maj hon ska prestera på topp - än har vi tid kvar.

Jag kan bara avsluta med att jag är stolt över henne - hon lyssnar och frågar, tar till sig och vill verkligen lära sig. Hon testar och är duktig med ärlig feedback. Även om jag tjatar om hållning och hur hon ska göra hela tiden, så visar hon sig aldrig irriterad. Det skulle nog jag bli om jag hade mig själv tjatandes sådär...

3 kommentarer:

Unknown sa...

Toppen att hon har någon som har ovan- och utifrånperspektiv och ser utvecklingen längs en tidslinje. En som kan påpeka att den ännu så länge uteblivna tempoökningen beror på att kroppen bygger muskler och rörlighet (och då behövs bra kost). En ensam person kan i detta läget trappa upp träningen istället för att vila för att bygga upp kroppen. Du gör ett viktigt jobb Mia!

Moa sa...

Gissa om jag blev förvånad när jag lyckades göra min första riktiga armhävning för några veckor sedan! Och lika förvånad blir jag när jag märker av min nya styrka i backintervaller och tekniken du hjälpt mig med. Vad hände liksom? Irriterad när jag hör Coachen korrigera och peppa? Inte för en sekund! Tacksam? MYCKET! En liten Herngrenska som har en tendens att vilja för mycket NU och äta för lite tackar sin lyckliga stjärna för att hon har Världens Bästa Coach vid sin sida. TACK MIA! Big Love.

Maria sa...

Duktiga ni,,,,,
Jag vill oxå så nu ska här samlas vilja, styrka och lite jävlar anamma.....kram på er duktiga!