Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 11 november 2010

Livet är helt fantastiskt!

Shit vilka upplevelser jag får bara jag släpper kontrollen!


Kattis och jag lämnade New York - tog en liten avstickare till en outlet. Tillbaka i bilen... köra i mörker. Jetlag gör sig påmind...trött-tröttare-tröttast! Vi försökte sova i omgångar och köra en bit i tagaet. Bad idea. När vi var på väg att köra av vägen så insåg vi båda - Ta in på hotell= bästa livförsäkringen.

Vi följde en liten väg som hade en skylt med en säng (hotell?). Rakt ut i skogen med en läskig väg. Mörkt. Varenda Amerikansk thriller flög genom skallen. Varenda musikslinga från läskiga filmer tonade upp sig i sinnet. Vi var iskallt superrädda. Efter 7 miles hamnar vi i en spökstad. Halv ett på natten och allt är dött. Ingenting liknade något ställe att sova på. Vi var så trötta. Ville stanna och sova i bilen. Bilder från Psycho...The Shining...Motorsågsmassakern (finns det fler läskiga filmer???) flashade förbi. Vi ville. Men vågade inte. Svängde vår stora fina hyrbil tillbaka till motorvägen. Hittade någon halvtimme senare ett hotell.

Det var som att kliva ur en läskig episod rätt in i verkligheten. Vi hade kommit överrens om att inte boka för mycket utan gå på känsla - göra det som faller oss in. Surrealistiskt. Trött-som-fan somnar båda in på hotellet som erbjuder frukost...Moahahahha - läskigaste episoden var nog att grädda egna våfflor. Fröken Thomsen äter INTE socker till frukost i vanliga fall - Jag var bara tvungen att testa det där med jordnötssmör och marmelad - en läskig blandning.

Tänk vad kul att få uppleva äckelfrukosten när jag släpper kontrollen - vem fan blir lycklig av havregrynsgröt och samma rutiner jämt? Hur ska jag veta att jag verkligen älskar min goda kosthållning om jag inte får sockerdippen i bilen efter en timme? Livet är förbannat härligt - i alla fall om jag får uppleva det själv.

5 kommentarer:

anneliten sa...

Nyfiken... Kör ni genom New England? Det är en av mina favoritplatser på jorden. Oerhört vacker, särskilt på hösten (om löven är kvar på träden, men det är de väl kanske inte nu?)

Louise sa...

Haha! Vilken natt! Jag minns en gång i "vår ungdom" när vi bilade i USA, maken o jag. Fullt så dramatiskt som för er var inte själva motelletandet, men valet föll på ett, som annonserade att de hade frukost. Den visade sig, morgonen därpå, bestå av en liten vagn i entrén på vilken det stod amerikanskt blask-kaffe och socker-doughnuts... Iiicckkk! Hur överlever de over there??

Löplust sa...

I somras körde min man och jag mc längs hela Route 66. En fantastisk upplevelse, men det här med frukost var förstås ett återkommande ämne. Våffelmaskinen som skulle vändas och snurras på något sätt. Och de där konstiga bullarna som de häller någon vit sås på - slapp du dem? Vårt äventyr kan man kika på här http://louiseochmats.blogspot.com

MarathonMia sa...

Anneliten: på tillbakavägen kör vi genom New England - vi tar ett stopp i New Yersey. Tyvärr har löven fallit och det är lite kargt - men jag tycker att det är vackert här ändå. Fridfullt på något sätt.

Louise: :) Den där vagnen var de nog rätt stolta över! Vi är lite bortskämda med att Scandicfrukost är standard.

Löplust: Den där våffelsnurraren började ju tjuta - hade inte läst instruktionerna så receptionisten kom flygande till undsättning. Fantastisk mackapär - tänk att ha en i köket.

MarathonMia sa...

Anneliten: skoja bara... vi ska till Rhode Island :)