Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

onsdag 17 november 2010

Börjar det kännas trögt? Har hösten krupit sig in i sinnet och förmörkat din vilja till att träna? Känns kvällarna kortare och mornarna obefintliga?

“Ju mer jag sover, desto tröttare blir jag!” hörde jag häromdagen. Och det är nog sant. Hamnar du i en slentrian där du utesluter din träning, börjar äta lite onyttigare och gömmer dig i soffan så känner du dig tröttare. Mörkret blir så påfallande. Regnet blir så grått, dimman blir för tät och dagen den är kort. Tänker du för mycket så tar latmasken över, den göds och frodas – gottar sig i din ovilja. Men han sitter ju bara i huvudet den där filuren.

Japp – det sitter i skallen. Kroppen lurar dig att den är slö och vill inta rodelposition i soffan. Jag lovar dig att skallen vet bättre!

Här gäller det att bestämma sig! Res dig upp, se förbaskat glad ut och planera in nästa träningspass. Seså – gör det redan nu! Du kommer inte att ångra dig.

Kanske lite dans? Glada är i alla fall jag och coach Ken när vi släpper loss på Kattis 30-årsfest! Foto: En glad medfestare

Om det så är ett syrerikt löparpass utomhus, ett lerigt militärpass, en pulshöjande spinning, ett afrodanspass, vattenlöpning, klättring eller bara ett par simtag och en bastu. Att du bestämt dig, att du rest dig upp är första steget!

Kan jag så kan du!

16 kommentarer:

Ankan sa...

Mig inspirerar det bara när jag hör hur många runt mig strör bortförklaringar gällande väder och mörker och att man då inte kan träna.Jag tänker varför kan inte ni när jag kan? Då känner mig alltid som en vinnare och kan med gott samvete inta soffposition efter avslutat träningspass.

Ulrica sa...

Jag har precis kommit tillbaka från en runda. Wow, jag mår toppen! Men innan jag gav mig ut var det segt. Hade klämt en stor påse lösgodis och några mackor på det. Tyckte MYCKET synd om mig själv. Det var bara mörkt,kallt och råttskit överallt...nåja inte riktigt, men surt var det i varje fall.

Men som du skriver, det satt i skallen på mig. För efter en kilometer så föll allt på plats igen. Jag var här och nu. Annanstans kunde inte få tag i mig. Jag var HÄR och NU. Amen!

Russin sa...

De där orden hade jag behövt igår, då fastnade jag i soffan. Idag har jag redan klarat av ett träningspass. Jag tycker nog allt att det blir lite tyngre nu i mörkret, men det är bara att kämpa på! Tack för energin!

Malin sa...

Det är nu som jag är full med inspirerad till att träna! Nu när allt kommer på en gång; en massa i skolan, en massa konserter (både medverka och lyssna på), besök av trevligt folk, en massa allting... Det är nu som jag är piggast på träning när allt det andra blir för mycket. Nu vill jag ut och springa i kylan, mörka kvällar och reflexvästen på och iPoden i öronen med härligt drivande musik. Det är nu som jag vill leda en massa pass, inspirera alla hösttrött människor. Det är nu som jag vill utvecklas. Sprida glädje. Det är nu som jag vill utmana min styrka i gymmet eller på ett cirkelfyspass.... Det är nu som jag vill förbättra min halvmara tid inför Göteborgsvarvet och även andra utmaningar.
Tack för den energin och inspirationen jag får när jag läser din och andra träningsbloggar.

Ingmarie sa...

Skriver under på allt det där! Tuta och kör är min paroll. ;-)

Emilia sa...

Så sant så :)

cecilia sa...

Av olika anledningar har jag haft ett två månaders uppehåll från träning under hösten efter att ha tränat mycket innan. Jag blev både trött, hängig och småsur. Dessutom tappade jag förmågan att somna på kvällarna. Jag mår mycket bättre nu när jag kommit igång igen. Träningspauser kan vara bra, men inte så långa att hela kroppen blir upp och ned.

Anonym sa...

Precis vad jag behövde för att orka ut. Jag var såå trött efter en galen dag på jobbet (försenade flyg). Sneglade på sängen.. Men nu har jag tagit mig ut och runt, sitter svettig och nöjd. Tack Mia!

Tiotimmar sa...

Jag läste.
Jag reste mig.
Jag springer.

Anonym sa...

Jag vill oxå ut och springa men tyvärr har jag en så fruktansvärt seeeeeg förkylning som inte vill ge med sig, efer en si så där 2 månader:(
Karin

Carina sa...

Lite trött är jag men jag gillar årstiden, tycker inte det är så himla hemskt.

Mia sa...

Så sant. Jag höll allvarligt på att frysa sönder både det ena och andra igår på cykeln till träningen. Längtade hem till min fleecefilt. Men jag vet ju det att så fort jag kommit igång så är ju njutningen som allra störst och behagligast just nu. Friskluften är fantastisk! till och med innerstadsluften känns fräsch :)

Så har jag börjat våga träna inomhus också. Det kan ha varit årets största utmaning :)

MarathonMia sa...

Gött att höra att vi alla är olika och hittar våra sätt att ta oss ut (hjälp av bloggar, tankar, andra)... och somliga är modiga och vågar träna inomhus!

J sa...

Men vad ska jag göra då? Jag tränar redan kring 15 timmar i veckan och är ändå trött så in i norden nu i november? Mirakelkur, tack! :)

MarathonMia sa...

vila...är också en form av träning. har jag hört.

Lotta sa...

Låta bli att träna har jag aldrig riktigt klarat av, mår inte bra i varken huvud eller kropp då. Rastlös och lättirriterad både mentalt och fysiskt. Trött är jag ändå, men på ett skönare sätt. Stort sömnbehov har jag alltid haft och det minskar ju knappast med större träningsmängd och/eller hårdare träning, men det är som sagt en skönare trötthet än den där slöa, sega, orkar inte, får ingenting gjort, bläh vad livet är trist..
Utmaningen för mig den här vintern blir att fortsätta träna utomhus, att fortsätta springa, för det har jag aldrig gjort när det blivit mörkt och blött och kallt förut. Men det har ju redan blivit ganska mörkt och blött och kallt, och än så länge går det bra. (Lite dyrt tycker min man eftersom jag varit tvungen att shoppa lite löparutrustning, men det har gått bra!)
Sedan kombinerar jag det så gärna och så bra med min inomhusträning men att låta bli att träna - hur gör man? ;)