Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

lördag 13 mars 2010

Den lilla gumman

Jag såg henne varv på varv. Med pigga blå ögon och ett enormt leende i det gamla fårade ansiktet sken hon som solen själv!

Hon gick motvarv mot oss dryga hundratalet löpare som skulle springa på 1200 meter parkvägar i Skövde i 6 timmar. Hon promenerade och plirade mot mig de första två timmarna, försvann och kom tillbaka den sista timmen. Jag blev glad och varm i hela kroppen av att se henne.

Loppet började klockan 10 och jag fick flera härliga lycka-till-sms. Bland annat ett från Ingmarie där energi utlovades - och det behövdes stundom kan jag lova! Frykenmo som blivit förkyld kunde inte springa så han fotade - kolla in bilderna från loppet här!

Reima och hans fru Torill hade givetvis fixat det mesat på bästa ultrasätt. Vädret var perfekt - fast jag först hade oroat mig för att solen skulle smälta snön och göra djupa vattenpölar. Så blev det inte. Solen värmde och smältsnön var helt hanterbar.

Det hinner hända massor under sex timmar och mitt inlägg skulle bli alledeles för långt så jag kör en kortvariant här...

Första timmen: Öppnar för hårt och springer i strax över 5-tempo. Kroppen känns superpigg och benen glada. Oroar Coach Ken med den alltför snabba öppningen men jag kan inte få stopp på benen. Gör milen på 51 minuter. Springer ensam och filosoferar. Gläds åt den lilla gumman.

Andra timmen: Fortsätter bra. Gumman traskar på. Rätt var det är så möter jag henne inte. hon har tagit paus i promenaden. Gör halvmaran under 2 timmar och pinnar vidare. Ber Supporter-Kattis om smörgåsar då Reima missat det på Ultrabuffén. Blir omsprungen av Tene som är grymt snabb.

Tredje timmen: Vid 25 kilometer börjar det bli jobbigt. Tankar som "Vad är jag för en mes som tror att jag kan greja det här? Hur kunde jag basunera ut 62 kilometer? Vad är meningen med livet egentilgen?" Men det tar bara 15 minuter och lite cyberenergi från Ingmarie så är jag ur spiralen och har löst gåtan med Livets mening. Det kan till och med vara så att jag tog marathondistansen på 3:53 (om jag räknat varven rätt - uppdateringar kommer nog imorgon)

Fjärde timmen: Jag är ultra. Vid 40 kilometer känner jag mig pigg. Ökar farten som varit nere ett tag och har nya krafter. Lägger varv på varv bakom mig - tänker som Camillla "Traktor - jag är en traktor". Nu kommer också glädjen. Jag ääääälskar att springa. Jag älskar alla som är med i loppet. Jag älskar arrangörerna, mina ultrasjälar, min support, min coach, jag älskar Torills blåa ögon, alla som skickat sms, mina barn - jag vill gråta för jag älskar dem så högt - men bestämmer mig för att bara vara tokglad och älska livet.

Femte timmen: Den hårda starten börjar ta ut sin rätt. Kan inte förklara vad som känns tungt, benen känns bra, pulsen likaså - men det går långsamt. Någonstans under denna timme passerar jag 40 varv och inser att jag måste hålla hyffsad fart för att greja 12 till. Hjärnan är potatismos och jag orkar inte räkna. Ställer in mig på varv. Vrålar till Kattis "Jag har tolv varv kvar - sen kommer jag hem!". Nu var det bara att leverera. En nyfunnen bekantskap, Martin, behöver draghjälp. Vi hjälps åt.

Sjätte timmen: Ken peppar och springer framför. "Bra Mia, det här grejar du!" "Bra tempo!" Huvudet vill, benen är okej - och jag siktar på att springa strax under 6-minuterstempo. Håller ordentlig koll på varje kilometertid...5:53, 5:50... men räknar bara varv. 9 kvar. 4 kvar... då säger Ken "Du har två varv kvar!" "Hur i helvete kan jag ha två varv kvar när jag har 4??" Men han hade förstås rätt. Det var två varv kvar. Och ett halvt. Linda springer ikapp och peppar världsbäst. Den lilla gumman möter jag och ler. Jag utbrister "Jag blir så glad när jag ser dig!"

Jag grejade mitt första mål och kom 63tusen2hundranågonting meter(officiella resultatet är inte ute än). Jag var så glad, nöjd och lycklig när Reima sköt pistolskottet som visade att tävlingen var slut. Jag stod snällt kvar på min plats och väntade på att han skulle komma med mät-grunkan så jag kunde få krama om mina klubbkamrater och Support-Kattis (som hann fram till mig med vantar och drick! Världsklass). Efter dusch blev det middag och prisutdelning. Nu kommer dagens bonus... jag tog tredjeplatsen i damklassen - just det var inte jätteviktigt för jag tävlade bara med mig själv och ser de andra som medlöpare. Förstaplatsen tog den grymma Emma Berntsson född 1986 - tror att det är hon som är boxningstejejen som gjort en grym marathontid, tvåa kom Kersint Rosenqvist som är en urgo tjej från Västerås! Heja er. Stor grym elloge och tack-kram till Coach Ken som hann springa drygt 68 km och ändå peppa mig.

Om två veckor är det premiärmilen - sedan är det dags för TEC - mitt andra mål för året. Men just nu tänker jag njuta av min prestation. Och att jag fick uppleva den lilla gumman i Skövde.

27 kommentarer:

Jonas sa...

Mia!

Du är galet bra! Stort grattis till din grymma prestation.

//Jonas

Taina sa...

Stort grattis!!!

Löpning & Livet sa...

Fantastiskt och grattis!! Njut av detta en stund nu innan du tuffar vidare mot nästa grej :)

Camilla sa...

Strålande, Mia! Både sprunget och skrivet!

Karin RW sa...

Grattis Mia! Du är otrolig, och du är ultra, tvivla aldrig på det. Så glad för dig, att du lyckades nå ditt mål! Kram

Anonym sa...

Grattis! Jäkla bra gjort! Heja heja!
Jennie

Louise sa...

Fantastisk prestation! Och en härlig beskrivning, också!! Jag har visserligen inte sprungit lika länge, men väl åkt skidor, och jag känner igen hur tankarna och humöret skiftar snabbt mellan eufori och missmod. Bra beskrivet!

Trail.st sa...

GRattis Traktor-Mia! Jättekul! Jag tror den lilla gummanv ar sänd "från ovan" som en lite ultramaskott till dig! Kanske dyker hon upp vid fler tävlingar!
Pladuska inloggad på Piratfarsan

Daniel sa...

Vilken prestation!!! Stort grattis till dig!!

mary sa...

Min tystlåtna ultrasjäl sitter bara och myser när jag läser dina ord. Småler, nickar, blir så glad över din kraft! Du är en inspirationskälla, som alltid! Love!

Fitnesscoachen sa...

Stort grattis till en fantastisk prestation!! Jag följde er på nätet hela tiden och tvivlade aldrig på att du skulle klara det. :)

mina sa...

Helt och hållet fantastiskt! Milen på 51, halvmaran på under 2 timmar... det är typ vad jag klarar när jag bara springer de distanserna. Du klarar det i sex timmar. Grymt!

Kalle sa...

GRATTIS igen!!!
Den lilla gumman, var det någon annan som såg henne?
Kanske var det en illusion/synvilla som skulle ge dig energi och föra med tur! - en riktig TUR-GUMMA:-)
(kanske var det du själv från framtiden- SPOOKY:-).

Ps.Emma gjorde 3:41:14 i STHLM-09
En annan boxartjej känd från bl.a Finnkampen :Johanna Bohlin :2:52:50
Kanske dom är lika och det är henne du tänker på? Ds.

Tolla sa...

Grattis! Jag är grymt imponerad!
Och lite nyfiken på vad Nå-tå-testet är för nåt !?

Miranda sa...

Shitt Mia du är bara så underbart bäst! Otrolig otrolig!!

Lisette sa...

Grattis! Grymt bra jobbat! Vilken glädje - Inspirerande!

Anonym sa...

emma berntsson är inte boxningstjejen. hon heter johanna.

johanna t sa...

tusen gånger grattis, blir så peppad av att läsa det här inlägget.
Fränt:o)
Syns på premiärmilen!

MarathonMia sa...

Ah! Tack för informationen om boxningstjejen - jag borde gjort research förstås. Icke desto ty... så tycker jag att Emma gjorde en grym prestation - vilkan kraft i en så ung kvinna - och ultra kan man ju springa/gå/krypa tills man är hundra. Typ.

Frykenmo sa...

Hej och GRATTIS, skoj och se dig springa, såg aldrig några tendenser till att det gick tungt :-) Alltid intressant och läsa hur man upplever loppen personligt och speciellt som du har skrivit timme för timme.
Själv så är jag inne i dag blev för mycket i går, avslutade med att spetta loss en bil som hade fastnat på parkeringsplatsen ....men det är snart vår.

Ha det frykenmo

Pernilla Hult sa...

Du är grym Mia! Du är en lean, mean running maschine!

Carina sa...

Än en gång, stort GRATTIS Mia. Jag tycker du är helt fenomenal!!!

Tack för berättelsen, härligt att få ta del av dina tankar under loppet.

Kul med den lilla TUR-gumman!!

Kram!

Ingmarie sa...

Jag ryser! Vilken berättelse! Vilken prestation! Vilken KVINNA du är! Och minsann, en liten glädje-lycko-tår kom med. En sån som kommer när man ser lyckliga filmer du vet. Tack för att du delade med dig!Och GRATTIS ännu en gång. (Du har fattat det nu va? Att jag grattat dig. haha)

annastei sa...

Sjukt inspirerande, och inte minst imponerande! Härligt kämpat!

Åsa sa...

Jäklar va bra gjort! GRATTIS!!!
Intressant och inspirerande läsning.

Dunceor sa...

Grattis!
Jag låg i min säng bakfull och tryckte på f5 precis som lovat. Väldigt spännande!

MarathonMia sa...

Ni är för härliga. Tack låter så fjuttigt. Jag är så sjukt glad och nöjd.