Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

lördag 20 mars 2010

Battery charged - please remove charger...

Efter några veckors tung arbetsbelastning, tjänsteresa till Danmark och England, träningsschema som jag lovat mig själv att inte avvika allt för stort ifrån och en massa roligheter som konsert med Mika, häng med barnen och utvecklande seminarium med mamma och vänner så laddades batterierna långsamt ur.

Och inte att förglömma – årets första tävling: Skövde 6-timmars. En av tre satsningar.

Genom att äta bra och träna brukar jag vara självuppladdande. Nu har jag inte tränat sedan i onsdags morse och känner hur energin långsamt runnit ur. Jag har jobbat alldeles för sent så att den viktiga sömnen blivit lidande. När jag har så där mycket att göra äter jag mer än vanligt. Min hjärna suger energi. Ensam igår kväll på jobbet länsade jag till exempel alla kakburkar. Fint. Och drack 5 liter kaffe till. Typ. Rimmar snyggt med den amerikanska buffén jag svullade i dagen innan och avslutade med brownie och kladdkaka. Yummie soldier! Men jag blir bara tröttare av sockerätandet. Jag hamnar i obalans och blodsockret åker bergådalbana.


Stupade i alla fall i säng vid 23-tiden och vaknar upp glad och utvilad efter 8 timmar. Känner återigen den där härliga känslan av förväntan och nyfikenhet. Idag ska jag fortsätta att ladda batterierna genom att springa många kilometer. Jag har ju ett schysst täcke av transfetter och socker som hoppar omkring i magen/tarmarna/levern och inte riktigt förstår hur de har hamnat i min kropp. Bränsle förstås. Något sämre än vanligt – men ack så njutbart.

7 kommentarer:

Louise sa...

Förstår precis, för så där funkar jag med. Det gäller att stoppa den där nedåtgående spiralen fort, för visst är det så att sockersuget blir större när man inte tränar, och så känner man sig bara tung och olustig, vilket gör i alla fall mig benägen att trycka i mig ännu mer dumheter i form av socker. Ibland laddar batteriet ur, men man får skynda sig att ladda upp det igen. Ha så kul på Sverigestafeten!

Träningsglädje sa...

fast hjärnan kräver mycket energi. har precis läst det i en bok, det är den del (del är nog inte per definition rätt men jag minns fan inte ordet) som kräver mest energi i hela kroppen. :)

MarathonMia sa...

Louise: håller med om den dästa känslan - och fast man vet att socker kräver mer socker så hamnar man där ibland i alla fall :)

Träningsglädje: Jag märkte det när jag pluggade. Vi satt och skrev/brainstormade med vårt examensarbete och jag var konstant hungrig. Magen kurrade och var tom - gick åt mycket energi. Vilken bok är det du läser?

Träningsglädje sa...

http://www.traningsgladje.se/?p=6603

hoppas du får en fantastisk kväll med dina drygt 30k i benen. du är grym!

Karin sa...

Jag kan tänka mig att det var bra att du laddade med detta eftersom du sprang så långt sedan. Man måste få gå utanför sina principer ibland, det tycker jag allt.

Den där brownien på bilden såg ju oförskämt god ut! Hade du bakat den själv eller vart köpt den? Eller var det inte din bild?

MarathonMia sa...

Oups... lånade bilden men den såg ut sådär - catering och konferensmat

Ingmarie sa...

Så där blir jag med. Kroppen TROR att den behöver och vill ha all den där (skräp)maten men egentligen behöver den VILA. Vilket ibland kan vara lättare sagt än gjort...Det går BLIXTsnabbt att hamna i den där negativa spiralen och jag är helt klart ett lätt byte för sockersugsboven. Trött-socker+fett-ännu tröttare-socker+fett-orkar inte träna-trött för det-socker + fett o.s.v.Inte konstigt att folk är så trötta för kolla vad som ligger i mångas varukorgarna...