Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 16 februari 2010

Minne Guldfisk

Lite jävlar anamma - Ja tack hjärna!

Foto: Homerwallpaper

Idag var det dags för 4*15 minuters löpning med IF Linnéa. Passet går ut på att man värmer upp lugnt i 15 minuter (dessa går supersnabbt tidsmässigt), sedan sätter vi av i lite snabbare tempo. Efter ytterligare en kvart ökar vi takten till tävlingsfart eller riktigt hård distans (dessa 15 minuter känns evighetslånga) - därefter varvar vi ner och transporterar ut mjölksyra och slaggprodukter under 15 minuters lugn löpning.

Om du vill testa så utgå från dessa riktlinjer
1. 15 minuter i lugnt snacketempo
2. 15 minuter i lite snabbare fart, kunna prata fåordigt
3. 15 minuter i riktigt hård fart. Ej talbar
4. 15 skön mysjogg.

De tuffa 15 minutrarna är riktigt långa och många tankar hinner rinna genom skallen. Det är nu det går att testa sitt pannben eller öva fokusförflyttning. När gänget jag sprang med hade 2 minuter kvar av den jobbiga kvarten ökade jag lite mer och hade bestämt mig för att hinna springa till ett visst hus jag såg. Jag flyttade fokus från mina mjölksyretunga ben och ändrade armpendlingen - rätade upp kroppen ordentligt och "gled" fram. Fokus låg på rytmen i andningen. Lite så här...

Andas iiiiiiin - räkna ett, två, tre (hör antalet steg: klipp/klapp) - andas uuuuuut fyr, fem, sex. Nu känner jag inte att benen är tunga - min guldfiskhjärna fokuserar helt och hållet på den jämna andningen - den som för tillfället fungerar.

Efter en stund gör ju fartökningen att flåset blir mer ansträngt och det signalerar till hjärnan "jobbigt! Skitjobbigt!" Då är det bara att flytta fokus till benen, räkna steg och hitta rytmen ett, två, tre, fyr - bra teknik med armarna - "Har jag höften framåt? "Lutar jag mig så jag använder tyngdkraften?" "Spänner jag magen?"

Det är superbra att öva fokusförflyttning under träning, då går det lättare att plocka fram det under lopp.

Ibland tappar man ju motivationen mitt i ett långpass - tanken kan ha varit att springa 25 kilometer, sen vill man ge upp efter 9. Oftast sitter begränsningen i skallen, då kan man snabbt fokusera om "Jag springer en kilometer till - sen får jag se". När kilometern är sprungen går det lika bra att ta en till. Och en till. Annars är det lätt att haka på Ge-upp-tankarna och hitta närmaste väg hem. Så tänkte jag när jag slutade röka. Jag tar inte en cigg denna gång jag är röksugen - jag tar den nästa gång. På så sätt förflyttade jag begäret tills det avtog helt.

Det fantastiska med hjärnan är ju att den glömmer det jobbiga så fort. Klart det kommer dippar och att det känns jobbigt under hård träning eller uthållighetsträning - men dipparna kommer man igenom och förbi - försök att fokusera på den sköna känslan när det är flow efteråt.

Även om en ynka kvart av ens liv kan kännas spyjobbig så ångrar man sig sällan efteråt. Det finns alltid lite extra att ge - det gäller bara att våga.

10 kommentarer:

Träningsglädje sa...

allt låter så enkelt i din blogg. jag tror du håller på att lura oss. :) saknade din blogg bland cosmofinalisterna!!!!!!!!

Petra sa...

Bra tips där, ska ta dem till mig! Och håller med Sara, saknade dig bland finalisterna!

Therese sa...

Håller med Sara, det låter alldeles för enkelt när du beskriver saker! :) Men jag tar med mig dina råd till när det blir dags att lägga fokus på löpningen igen för min del. Då ska det springas skitjobbiga intervaller, jag har saknat dem! Eller ja, det tror jag nu, innan jag springer. Under de där spyjobbiga minuterna är jag superbra på att hitta anledningar att lägga av. Men nu har jag lite vapen att ta till mot ge upp-tankarna!

Tycker för övrigt också att du borde varit finalist i Cosmotävlingen.

RosaMilton sa...

Superbra tips! Jag röstade oxå på din blogg. Synd att du inte kom till final!

K3n sa...

Ja den kvarten igår var JOBBIG!
Jag var ju slut efter 3 minuter och tillämpade en minut till principen...
Det funkade ju bra och om man som sagt har ett mål att springa till eller en rygg att sikta på så går det ju ofta bättre...
Kul att du hade krafter kvar och ökade. Det bådar gott.

BTW Denna blogg är för bra för att vara finalist :)

Carina sa...

Sprang skitjobbiga tusingar igår, tappade fokus och ork då och då...

Försöker att tänka som så att "bara den här intervallen, det orkar jag".

Funkade superbra när jag har kört kortare intervaller, typ upp till 500meter. 1000 meter är ibland bara fööööör långt!!

Något tips för detta? Har ju mina sista tusingar(för den här omgången) nästa vecka och vill ju gärna göra dem göööör bra;-).

MarathonMia sa...

Träningsglädje: Men det ÄR lätt att lura guldfiskhjärnan... bara att börja öva. Tack för fin komplimang om Cosmofinalisterna. <3

Petra: Äsch då - vad är väl en cosmofinal när jag får alla sköna kommentarer av er! Värt såååå mycket mer. Annars hade jag väl behövt börja läsa Cosmopolitan...

Therese: Tack! Klart du grejar fokusförflyttning! Sätt fart på de ruggiga intervallerna.

RosaMilton: Det tackar jag för! :D

Ken: Gulle då tar jag det som att bloggen tillför något och inte behöver tävla mot andra - precis som jag själv, tävlar ju bara mot/med mig själv-
BTW trodde aldrig att du skulle tycka att saker var jobbiga.

Carina: Du om någon visade ju fokusförflyttning första gången vi körde 15+15+15+15 när du tänkte ge upp och jag tvingade fart på dina ben! Du kopplade bort och bara genomförde.

Tusingar: Min egen akilleshäl - svårt som fan. Tips att du tar en hare till hjälp som ser till att hålla jämn fart och bara peppa lite grand. Någon som är liiiiite snabbare egentligen.

Carina sa...

Tack för tips SuperMia!! Jag har funderat på det men får nog göra slag i saken.

Får "annonsera" efter en hare till nästa tisdag. huuaaa. nästan lite läskigt ju, då MÅSTE man ju upp till bevis liksom ;-).

Dunceor sa...

Det som jag tycker är tekniken på långpass är att springa åt ett håll och sedan vända. Då vet man att man har den distansen hem och speciellt nu när det är kallt är det inte ett alternativ att gå. Så då kan man lika gärna springa hem =)

coyntha sa...

Är det så enkelt?? :D
Tack för så bra tips!
Ska tänka på dem nästa gång jag håller på att dö!! :)
Tack för inspirationen!!


kram