Söndagen bjöd på TEC-banelöpning.
Fast nu tar vi allt i ordning. Lördagen började med 7 km snackelöpning med Kattis - vi körde fartökning på slutet och ruschade till Systembolaget. Det stundande lussebulls- och pepparkaksbaket krävde glögg.
Totalt: 7 km
Tid: 37:39
Snitt: 5:22 / km
medelpuls: 157
Full rulle hela lördagen. Hopp i säng vid 1-snåret, drömde mardrömmar (hoppas att det inte beror på att jag halshögg en pepparkaksgubbe... eller att vi dekorerade dem halvsnyggt)... sedan upp tidigt för att få lite havregrynsgröt och kaffe.... för klockan 9 var det dags för långpass. Mitt första på många, många månader.
TEC-banan
Begav mig till Ensta Krog och mötte upp 14 andra glada spellevinkar. Hakade snabbt på Hallsbergs 24-timmars-segrare Fredrik Elinder och Uppsalas 100k-vinnare Torkel Skogman. Snackade lite goja och missade att memorera den svårnavigerade banan. Första 5 kilometrarna var mumma för en asfaltsballerina som jag, jag kvittrade på och lyssnade på lopp och insatser som de andra gjort - deras utmaningar och tävlingar för framtiden. Den andra halvmilen på banan är i skogen med stenar och rötter där det gäller att sätta fötterna rätt. Här snackade jag inte like mycket utan fokuserade på att inte snubbla plus att hålla samma fart som grabbarna. Strax bakom låg Staffan, Sebastian och Le Raf (som jag fick morsa på IRL för första gången) så det kändes tryggt. Vi brände av första varvet på 57 minuter.
Andra varvet tog jag med Staffan, NMT-Leffe, Sebban och Le Raf + en kille till vars namn jag inte känner till. Jag snackade mig igenom det första kilometrarna och var tystare i skogspartierna.
Totalt: 20,16 km
Tid: 1:55:53
Snitt: 5:43 /km
Medelpuls: 155
Jag förvarnade Staffan att han kommer att få det jobbigt under TEC i april. Inte på grund av distansen eller banan - utan på grund av mitt peppbehov i skogen (läs "någon som pratar bort kilometrarna när jag inte kan snacka"). Stackare - nu får han hitta på 16 samtalsämnen som jag gillar för att få mig att greja de 16 milvarven i Täbytrakten.
Men hey - det kanske är lätt - vad föreslår ni för samtalsämnen?
4 kommentarer:
Jag föreslår som samtalsämne:
Är det lättare att mentalt springa en sträcka som man känner till, som man memorerat?
Eller är det lättare om man INTE känner till banans karaktär?
OBS! Det ska alltså inte i andra fallet vara problem att hitta utan bara att man inte vet hur det ser ut efter nästa krök eller backe.
Det ordnas div. provlöpningar och tränare/ledare påpekar ofta vikten att lära känna/memorera en bansträckning inför t.ex ett lopp.
Vad föredrar ni?
(Själv tycker jag INTE om att känna till bansträckningen, utan det är bara knäckande att i förväg veta när t.ex. nästa jobbiga backe kommer etc.)
Intressant det där att du blir tyst när det är löpning i lite mer svår terräng i skogen.
Det kan jag verkligen vittna om!
Det var till och med att JAG pratade mer än du när vi sprang tillsammans på SUM!!!
Kalle: Bra där! Men då får Staffan snacka om sin syn på det hela så får jag svara när vi kommer ut på vägarna igen :). Det här är förta gången jag springer en bana innan - kommer springa flera gånger och kommer att ha vissa riktmärken om var vi FÅR gå och var vi INTE får promenera.
Det är sant att du babblade mer än jag i skogarna på SUM :) - det är otroligt vackert och härligt att springa i skogen - tar egentligen inte så mycket på det mentala, mer på orken. Och tvärtom på asfalten.
Men! Innan jag hjälper med diskussionsämnen så måste jag få protestera! Jag sprang ett långpass med dig som landade på över maraton distansen i början av november och i oktober var du med i SUM, hur kan då detta vara ditt första långpass på många månader??
Karin: hahaha - det var ju ett äventyr och ingick inte i den planerade träningen... :)
Oups - hade alldeles glömt bort det.
Borde rätta och skriva -sånär som på en dryg mara härom helgen...
Skicka en kommentar