...säger min namne Mia Thomsen (en mycket energisk exSvägerska).
Självklart säger jag. Idag har vi haft tidigt frukostseminarium på jobbet, sedan har jag full rulle hela dagen...som avslutas med teater med mamsen. Således noll tid för träning.
Eller vänta. Nu backar vi lite. Under seminariet nyss, ställde jag mig längst bak och körde lite knäböj - där jag gick upp långsamt för att aktivera knät = rehab. Träning.
Nu när jag sitter på kontorsstolen har jag tennisbollen under skinkan= rehab. Träning. I eftermiddag kommer jag att aktivera knät under skrivbordet. Vad mina nya kollegor tänker om mig har jag ingen aning om. Jag försöker att vara normal. Så normal man bara kan vara när man heter Mia Thomsen. Heh.
Förra veckan lånade jag ut min bil till Sverige-chefen. Eftersom jag ännu inte vågar ta upp mina träskdoftande kläder och hänga upp dem på det fina kontoret, så låg de blöta och stinkande i bilen... say no more.
Idag blir det trappor upp till kontoret, undnplockning av stolar från seminariedelen tillbaka till konferensrummet, promenad hem från teatern, rehabövningarna samtidigt som jag jobbar - helt gratis - helt rätt. Och de gör ju gott!
Jag kanske rentav slår till med några tåhävningar till tandborstningen ikväll!
************************
7 kommentarer:
Så sant, så sant. Man kan få in mycket sporadisk "träning" under en dag om man bara tänker efter lite!
Du är helt fantastisk! Jag blir så glad at att läsa det här. Kul att det finns fler som älskar gratis träning. :)
det enda det gäller är att lära sig uppskatta också den typen av träning...
Hej Mia,
jag gillar din blogg och har en förfrågan. Finns det en mail jag kan nå dig på?
Vänligen,
Anna Johansson
anna@prontocommunication.se
MarathonJohan: Finns ju ypperliga tillfällen - bara att utnyttja dem!
Åsa: Tack! Eller det enda är att faktiskt kalla det träning - för det är ju det, på sitt sätt.
Anna: Har mailat.
Jag gillar vardagsmotion!!
Testa byt sida med besticken i en vecka. Inte mycket motion men det är bra för koordinationen. Du bjuder också andra på ett skratt vid matbordet och det är ju inte fel ;)
Har nog inte sagt det innan....du har en väldigt trevligt blogg!! :)
Daniel: Tack! Vad kul att byta sida på besticken - Jag är verkligen supersträng på Att-hålla-besticken-rätt och inte slicka på kniven... Det är lärorikt att släppa lite på sina strängar. Jag testar!
Skicka en kommentar