Här tog jag rygg på två killar som sprang om mig. Jag låg ca 100 meter bakom i ungefär 4km, sen vände de och sprang tillbaka. Jag fortsatte med vattnet på min högra sidan.
Jag lade meter efter meter bakom mig. Andades lugnt och lät kroppen bestämma takten. Njöt av den för dagen nyladdade iPoden. Vid Lindarängsvägen började Barry Manilow skråla Copacabana i lurarna, det kändes rätt komiskt i det gråa vädret med lastcontainrar radade i hundratal till höger om mig. Barry - vem lyssnar egentligen på honom? Kanske helt okej eftersom jag tillhör den ironiska generationen.
Strax efter Barry skrålat klart och jag hade en bit kvar fram till Valhallavägen kommer en tjej/dam cyklande. Jag ser på långt håll att hon strålar. När hon passerar mig smäller hon
av ett bländande leende som når till ögonen. Jag log tillbaka, mer förvånat... men mitt leende spred sig mer och mer till öron och ögon. Banne mig vad glad jag blev av det leendet! Min mission för resten av löpturen blev således att le mot alla. Vilket jag gjorde. De flesta såg förvånade ut, men jag hoppas att jag gjorde någon av dem glad. Tog Roslagstull, S:t Eriksgatan, Karlbergsvägen, över Karlbergskanalen och sprang längst den mot Stadshuset.
av ett bländande leende som når till ögonen. Jag log tillbaka, mer förvånat... men mitt leende spred sig mer och mer till öron och ögon. Banne mig vad glad jag blev av det leendet! Min mission för resten av löpturen blev således att le mot alla. Vilket jag gjorde. De flesta såg förvånade ut, men jag hoppas att jag gjorde någon av dem glad. Tog Roslagstull, S:t Eriksgatan, Karlbergsvägen, över Karlbergskanalen och sprang längst den mot Stadshuset.Lätt till sinnes, glad och lycklig började jag närma mig Hemma. Jag hade rejält ont i vänster sätesmuskel, kände mig stel i ländryggen och hade bara sprungit 25,5 km. Men eftersom leendet lättat upp hela mig, tog jag en extrarunda på 1,5 km.
Längd: 27,01 km
Tid: 2:30:01 min
Genomsnitt: 5:32/km
Medelpuls: 148 (max 169)
Jag sprang om: 3
Blev omsprungen av: 2
16 kommentarer:
You Go Girl!!!
Hej där!
Vad härligt att det finns en till som verkar njuta och framför allt tänka väldigt mycket när man springer. Jag känner väl igen dina (kanske inte just dessa) tankar och framför allt sättet att berskriva dem på. Visst är det härligt med löpning och all den frihet den ger, till tillexempel tankar som är positiva och roliga.
Har varit inne på er löpklubb och kollat litet, har aldrig varit med i en, bara friidrottsklubb (800m) och sen en massa andra lagsporter.
Ska scanna igenom din hemsida och se om jag hittar fler roliga upplevelser.
Lycka till med utmaningen - det finns som sagt var inga hinder bara möjligheter :o) :o)
Maria
Riktigt snyggt långpass i mycket bra tempo! Härligt jobbat!! :-)
Och visst ligger det något i uttrycket "le, och världen ler mot dig". Jag ler när jag läser om din upplevelse, keep on smiling =)
Anonym: Kul att kommentaren följs av ett telefonsamtal ;-) You get your ass over here soon!
Maria: Välkommen hit! Snurra runt lite och kommentera gärna!
Karin: Jag kommer fortsätta le. Vi tar det som IF Linnéas mantra (eller då kanske vi blir inspärrade!)?
Absolut att vi gör! Inte kan de spärra in en massa söta löpardårar som ler, hihihi =)
Iförda svarta löparlinnen... har alldeles glömt bort att leta, kan ju vara riktigt kul att hjälpa Nisse med tryck (Mohahhahaha). Nu har jag något att sysselsätta mig med på lunchen imorgon (när jag inte ska kuta...)
Hahahaha :-)
Läste (i boken "Prestationspsykologi i praktiken") att ett gott humör hjälper kroppen att återhämta sig efter träning/tävling. Man återhämtar sig alltså snabbare och bättre om man är glad än om man inte är det! Enligt boken beror detta på någon form av hormonutsöndring och "positiv inställning till saker-mekanism", fråga mig inte varför men det låter bra i mina öron!
:)
Härligt! Då får jag träningsvärk i käkarna istället för i sätesmusklerna framöver. En positiv inställning löser ju det mesta! Keep on smilin'!
Ett anonymt inlägg och ett anonymt telefonsamtal... Spännande...
Perfekt runda! Kul!
Och visst går allt lättare med ett leende och Barry Manilow...
Hahaha- mina vänner IRL vågar nästan aldrig lämna kommentarer, de brukar ringa och kommentera inläggen :-) Nu blev det både och...
Det kan väl inte vara riktigt okej att lyssna på Barry...?
Varför inte? Barry & Copacabana... Bara det ger ett leende ju :-)
Jag ser så konstig ut när jag springer och vickar på höfterna i ruggig salsaliknande dans samtidigt. Men det är kanske det som väcker leenden hos andra?
Jag tror att du sprider träningsglädje, det genererar leenden :-)
Helt plötsligt längtar jag in på ett jympagolv... Musik-rörelse-glädjeskutt :)
Ja, glädjeskutt till musik är hur kul som helst!
Även kallad dans... Och att dansa till Barrys ära är inte det sämsta...
Skicka en kommentar