Göran, maratonkillen på jobbet, är sjuk. Riktigt sjuk. Han har inte kutat på över 2 veckor. Han börjar se deprimerad ut. Jag lider med Göran. Han ställde in dagens lunchjogg, så den fick jag ta helt själv. Fick smyga iväg tyst med träningsbagen för att undvika att han eventuellt skulle falla till golvet och bryta ihop i gråtkramper totalt.
Dagens pass blev 10,26km. Petade in mitt livs andra tusing. Efter prick 7 km ökade jag alltså. Det lutade lite uppåt på ett ställe och jag sneglade på klockan, 4:58-tempo, kände bra flyt i benen. Sneglade på klockan igen 4:12-tempo...bara 200 meter kvar...ökade... 20meter...stopp. Stannade klockan, flåsade ut och hoppades på en bra tusing. Förra gången jag körde en snabb tusing på löpband gjorde jag det i 4:30 rakt igenom. Satte igång klockan och sprang lugnt tillbaka till kontoret. Utan att tjuvkika hur tusingen gått.
Har precis laddat ner löpturen från min Garmin in i datorn. Mitt livs andra tusing gjordes i 4:22-tempo! Heja mig. Nästa vecka ska jag göra två. Två tusingar. Övning ger färdighet. Och förhoppningsvis snabbhet.
Nu har jag ätit en stor lunch och njuter av eftermiddagssolen genom fönstret och mjukare underkläder :-)
Längd: 10,26 km
Tid: 53:54 min
Genomsnitt: 5:15/km
Medelpuls: 154 (max 172)
Jag sprang om: 1
Blev omsprungen av: 0
3 kommentarer:
Heja tjejen!!! Bravo!
På jobbet asgarvade dem och sa att "Det där var väl inga intervaller". Neeeeej - inte ännu. Men DET SKA BLI. Jag vill inte bli för snabb för fort... Två efter varandra blir intervaller.
Precis! Och man måste ju börja någonstans, dvs med en intervall. Så det så! ;)
Skicka en kommentar