Jag hann inte springa på lunchen. Kom hem rätt sent efter att ha bytt till sommardäck efter jobbet. Men det var ljust. Och rumpmuskeln skrek inte direkt. En tanke flög genom skallen..."Ut och springa!"
Sagt och gjort. Eftersom jag har släpat högerbenet efter mig (nerv i kläm? stenhård Piriformis? Sätesmuskel-för-lite-stretch? Hamstrings-vajsing?) tänkte jag ta det lugnt.
Valde 6 km vid Karlbergskanalen och såg den orange himlen färga kanalen mörkröd. Gatlyktor och husfasader speglade sig i vattenytan och jag bara flög fram. Vänsterbenet var som vanligt, lite piggare och med riktigt tryck i steget...högerbenet avvaktande.
Jomenvisst. Jag borde ha förstått att det gick rätt snabbt med tanke på att jag utökade min statistik med omspringningar med 3-0. Uppvärmingskilometern 5:28, resten...håll i er 5:07, 4:59, 5:01, 4:57, 4:48 och de sista 1:35 (4:33-tempo). Det är snabbt för att vara mig.
Jag är inte skadad...bara känner delar av kroppen när jag springer. En ny upplevelse. Okej, kanhända att jag ändrar mitt doktorsutlåtande i morgon efter naprapatbesök. Men det är inte ett dugg synd om mig. Inatt ska jag sova gott och inte drömma mardrömmar om att jag missar att hämta ut min nummerlapp till maraton - vilket väckte mig gång på gång i Helsingfors förra veckan.
Längd: 6,35 km
Tid: 31:57 min
Genomsnitt: 5:02/km
Medelpuls: 156 (max 169)
Jag sprang om: 3
Blev omsprungen av: 0
10 kommentarer:
Jag hade en dröm där jag var ute och sprang och min kollega Ali stannade mig och skulle absolut dansa tryckare och jag ville bara fortsätta springa... Det var skitjobbigt...
Du ÄR en snabb tjej, go SuperWoman :-) Snyggt jobbat dagen efter monsterintervallerna! Har du månne också hjälp av våren? ;-)
Masse: Det låter inte kul, vad var egentligen jobbigast att inte få springa, eller inte hinna dansa med Ali?
Karin: Kanske skulle satsa på knas i sätesmuskeln alltid...Ljuset hjälper en hel del, tiden för löpning förlängs liksom...
Att inte få springa...
Wow, snabbing! Du får ju nästan säga till när du springer så nära mig, så får jag jaga Mia =)
Masse: Ok. Frågar inte vidare. Visst är det hemskt när maraton följer en dag och natt...måste det ta slut snart!
Nike: såklart - det blir så många turer själv, sällskap är välkommet, nu går det ju att springa hur sent som helst utan att det är för mörkt!
Det där med vakna för att inte hinna med något känner jag igen. Jag har alltid svåra tvångstankar om att jag missar saker och det har redan börjats bygga upp inför Stockholm Marathon. Tänk om jag försover mig och hinner inte få min nummerlapp m.m. Jag lär inte få någon sömn dagen innan.
Fint snabbt med bra puls =)
Det kommer att bli värre fram tills SM, sedan lättar det ;-)
Vi kan ha terapisamtal om detta nästa runda vi springer!
Dunceor: Visst är det hemskt att det förföljer oss. Jag har satt ett alarm i min outlook för att hämta nummerlappen bara för att inte missa.
Karin: Tur att det är 14k vi ska springa för jag tror att vår terapirunda kan ta sin tid. I samtal i alla fall :-)
Skulle tro det va?! ;-)
Skicka en kommentar