Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

onsdag 26 mars 2008

Tröskelpass-fast inte

Igår stod Söder runt, tröskelpass, på schemat. Tröskelpass är ett rätt hårt pass, man springer precis under mjölksyrakänning (typ). Det pratades en del om den stundande Prmiärmilen i "omklädningsrummet/klubblokalen" före passet. Några skall springa på söndag och skulle således ta det lugnt. Lillasyster Danielle viskade (om jag grejar hela rundan idag - så blir det min prmiärmil!). Det var två år sedan hon sprang midnattsloppet och har inte sprungit så långt förut.

Det är lätt att bara springa på, lägga till kilometer. Träna för 42195m - utan att reflektera över att andra sällan springer längre än 5km eller kanske inte springer alls. Jag blir inte rädd av att det står 28km i träningsschemat - samtidigt som jag kommer ihåg ångesten när jag skulle springa längre än en mil första gången. Det var 5-6 år sedan en arbetskollega frågade om jag ville springa runt Brunnsviken med honom, det är 12 km. Jag blev supernervös, sov dåligt och hade mardrömmar. På morgonen laddade jag upp men Pripps Energy och åt bananer. Men ångesten släppte och jag sprang hela vägen runt. Jag klev över 10 kilometerströskeln och en helt ny värld öppnade sig!

Klart du grejar din premiärmil Nellan! Och visst gjorde hon det! Hon hakade på mig och Linn, nykommen till klubben för dagen, vi höll ungefär 5:20-tempo. Hon höll jämn fart med oss i 6km och klarde sin första mil på två år under timmen! Härlig prestation! Med oss hade vi även Petra 14 år och hennes far. Petra spelar fotboll och tävlar löpning, hon är grym. Helgrym.

Jag och Linn snackade nästan hela vägen så det var nog inte direkt ett tröskelpass (oups - fusk), men milen tog oss ca 54-55 minuter, hade ingen riktig tidtagning för min Garmin låg på uppladdning.

Passet var superkul för att jag kunde springa i ett skönt tempo och prata löpträning. Att sedan se Nellan klara milen var faktiskt lön nog. Jag ska köra samma vända någon gång under veckan med min nya klocka.

Summa: Det blev inte ett tröskelpass för mig. På sätt och vis blev det ett tröskelpass för Danielle som för första gången hade en träningsrunda på över 10km om man räknar in uppvärmningen.

7 kommentarer:

42195mgk sa...

Vad skönt! Stort grattis till systern! (och till dig också)

Karin sa...

Vad kul för din syster! Hoppas hon ser världen öppna sig precis som du gjorde :-)
Du har så rätt i din reflektion, man lägger km till km och går ut och springer 20-30 km utan ångest, bara i njutning. Och glömmer att "alla andra" inte gör det. Tråkigt nog ;)

MarathonMia sa...

och när det blir en vana går det inte att vara utan.

Men ALLA som snörar på sig löpardojjor och ger sig ut är vinnare!

Karin sa...

Absolut! :-)

42195mgk sa...

We are all the winners. We are all the best!

Ånej, det går utför. Från Elvis till Nick Borgen. Somebody shoot me!

MarathonMia sa...

Håll kvar Elvis!

42195mgk sa...

Jag håller mig fast i polisongerna...