Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

onsdag 26 mars 2008

Om morgonträning, devalvering och bruksanvisningar

06:00 upp å hoppa. Alex var med polarna och gibbade (GIB:ade?) eller LANade. I vilket fall som helst satt han med polarna på Internetcafé hela natten och åkte direkt till gymet.

Det blev 1 timmes BodyPump. Jag blev lite besviken att behöva köra det gamla programet - jag vill ha nya låtar och nya utmaningar. Men nu såhär på kvällskvisten känner jag träningsvärken smyga på i axlar, bröst och överarmar (kan inte definiera om det är bi- elller triceps ännu, det bara ömmar). Mer BP åt Mia. Mycket mer! Hur ska jag annars får Madonna-armar till mitt löparlinne? Det bästa av allt var ändå att Alex och världens bästa J var med och tränade! Det ger grym inspiration och ett leende resten av dagen. Världens bästa J hade bråttom till jobbet, så jag och Alex fick en mamma-son frukost á la gröt på Café Kummin. Kvalitet!

Arbetsdagen bjöd på många "checks". Jag levererade massor och mötte nästan alla deadlines, fick en del uppåtpuffar och ta itu med en gammal surdeg. Hela tiden hade jag min första tusing som lurade i bakhuvudet. Åt ordentligt. Använde ståbordet. Laddade. Kände mig i toppform. Åkte hem...

...och träningsvärken från pumpen började kännas i benen. Inte mycket, men tillräckligt mycket för att kännas. Skrattade de trötta benen i fejan och bytte om till löparkläder. Gick ut. Stod stilla. Vad f-n håller jag på med? Började långsamt jogga längs Bergsgatan, stannade 300 meter hemifrån. Hem eller till gymet? Jag valde gymet. Jag är ingen looser. Inte än. Men om 15 minuter.

Kom lagom uppvärmd till gymet (trött i benen!) och hoppade upp på ett löpband. Värmde upp ytterligare 5 minuter och siktade in mig på mitt livs första tusing. Ställde in tempot på 4:15/km... sprang. Allt kändes ok. Efter 2 minuter kändes allt ok... efter 2 minuter och 5 sekunder STOPP. Devalvering. Tusingen blev en femhundring - jag klev av. Mina trötta arma ben ville hem. Mjölksyra för andra gången i mitt liv. Huvudet tomt på positiva tankar. Kände mig stor, oformlig och... mer som en sumobrottare än en löpare. Bah.

Kapitulerade totalt och tog bussen hem. Väl på 3:an spred sig leendet. Jag skulle ju hem och läsa bruksanvisning till min nyladdade Garmin!

Så nu laddar jag programvaror, läser instruktioner och har mentalt flyttat min tusing tills på lördag.

Imorgon är jag ledig och ska ta med min Garmin ut på en tur runt Kungsholmen innan jag träffar Naprapaten för första gången utan ryggont! Alltså i förebyggande syfte - najs värre!

5 kommentarer:

Karin sa...

Man ska lyssna på kroppen. Klokt av dig! :-)
Ibland går det bara inte och då är det bättre att låta bli, tänk på att du hade ett pump-pass i kroppen också. Kvalitet på kvalitet blir tufft då...
Hoppas du får en skön runda med Garmin imorgon! :-)

42195mgk sa...

Jag minns att jag gick en kilometerlång promenad första dagen bara för att testa hur det skulle se ut...

MarathonMia sa...

Jojatackar-det var konstigt att hjärna, hjärta och kropp inte konnumnicerade - bra att bryta.

Jag springer ofta vilse och ser verkligen fram emot att ladda in rundan efteråt. Skulle gett hur mycket som helst att få med min söndagstur där jag upplevde en hel del återvändsgränder i Tallkrogen.. lovar att dela med mig av mina misstag - själv har jag hur kul som helst åt att återge dem :-)Snart finns "bildbevis"

42195mgk sa...

Ja, Tallkrogen har jag också virrat i... Det finns en gatan som går runt och runt... Skitskumt. Man kommer tillbaka till samma plats som man varit på..

Värsta Arkiv X... En serie som min fjortonårig rubricerade som fett keff... Tror det betyder dåligt... ;-)

MarathonMia sa...

eller bra... beroende på dagsform.

Jag passerade till slut Maratonvägen i Tallkrogen och tog det som ett tecken -på rätt väg.