Igår sprang jag med en TSM-ledare. Vi har en gemensam kompis som har försökt att sammanföra oss tidigare – nu erbjöd kompisen en gemensam fika och löparsnack. Men Ulrika sa ”Är hon löpare vill hon väl springa, inte fika”. Sagt och gjort.
Vi träffades utanför Polishuset och tog en sväng längs NorrMälarstrand, genade genom Gamla stan, Söder Mälarstrand och bort mot Tantolunden. Där vände vi tillbaka och sprang över Västerbron tillbaka mot Kungsholmen.
Totalt gjorde vi 12,7 km med 5:26 som snitthastighet. Jag kände mig varken stark eller svag. Lite känning av trötthet i rygg och nacke efter morgonens BodyPump.
Det gick tillräckligt snabbt för att jag skulle flåsa rejält och känna lite bränningar i vaderna, men tillräckligt långsamt för att jag skulle kunna prata. Jag hade ju så mycket frågor. Ulrika har ett vackert löpsteg, hon glider/svävar fram, som Allan fast mer kvinnligt graciös. Jag blev mer och mer övertygad om att jag faktiskt kommer fortsätta vara löpare efter Marathon 2008. Det räcker inte med att klå brorsan och lägga skorna på hyllan. Jag vill registrera mina insatser, jämföra förbättringar om ett år, kolla vad som fungerar bra och dåligt – testa nya träningsmetoder. Har jag dåliga Fyrahundringar idag är de säkert bättre om ett år!
Nämnde jag att Ulrika kommit 4:a på Göteborgsvarvet (bara 3 grabbar slog henne!), att hon springer maraton på under 3 timmar (såg en notering på 2:51). Jag är imponerad. Och mäkta stolt över att hon ville springa med mig.
Rättelse i efterhand: Ulrika kom 4:a av tjejerna, men jag är lika imponerad ändå!
Det var lätt att ”bara” springa iväg med Ulrika, löpning och samtal flöt på bra. Hon är jättemysig och delar med sig av tips och råd. Detta tar jag med mig från löpturen:
* Jag är en löpare (eftersom jag väljer det framför fika – som går bra att göra efteråt)
* Jag ska lägga in Tusingar i mitt program. Långa intervaller på 4 minuter.
* Jag ska flytta min födelsedag till nästa vecka istället för att fylla år 2 veckor efter maraton, ser ingen annan lösning på att få/köpa en Garmin Forerunner 305
* Lång planering är viktig – små framgångar räknas
* Känn efter hur kroppen mår. Vill den inte köra Fyrahundringa, tvinga den inte.
Nu ser jag fram emot att få utveckla mig! Men först ska kroppen få köra Fyrahundringar på Krillan (min överenskommelse med mig själv).
5 kommentarer:
Jag tycker att Allans löpsteg är ganska kvinnligt. ;-)
Och att flytta födelsedagen kan man ju göra. Eller kräv förskottspresent. Det gör min Adrian titt som tätt. Hursomhelst är en GF305 helt klart ett måste...
Kul att det är en aktivitet som har kommit för att stanna.
Skönt med medhåll! Jag har ju varit löpare förut, men haft upphåll - trodde jag skulle komma tillbaka i liknande (inte samma) form som tidigare...
Födelsesdagen ska flyttas!
och...springer inte alla manliga löpare lite kvinnligt... eller är det bara tightsen som förvillar...?
Hej hej,
vilka bra råd du fick, och av vilken superlöpare! Kände att det med vikten av lång planering och att små framgångar räknas är något jag måste påminna mig själv om ibland. Det är ju inte bara i år jag vill kunna springa, det är ju nästa och nästa och nästa...
Smart att flytta födelsedagen! Jag ser fram emot mors dag:)
Mvh Katarina (hittat hit via Karins blogg)
Välkomen Katarina!
Tack för tipset med Mors Dag! Jag ska sätta en stor lapp på kylskåpet "Jag önskar mig en Garmin Forerunner 305 i Mors Dagspresent"
Det verkar lättare än att ändra folkbokföringen (vilket var kravet från min far för att få en Pulsklocka redan nästa vecka)
Klart du kan flytta födelsedagen :-)
Och så lyxigt att få en riktigt duktig marathoncoach. Du ÄR en löpare! KUL!
Skicka en kommentar