Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 3 maj 2010

Pappa Putte LK

Här är han! Den gemensamma nämnaren för syskonutmaningen nästa helg! Låt mig presentera Pappa Putte (som finns på bild på våra orange tröjor som vi springer i):



Ålder: aldrig för gammal
Yrke: Egen företagare
Styrkor: Ser möjligheter i allt, är en sann problemlösare och en hejare på att snickra möbler, laga mat, bokföra, driva upp plantor, spela på hästar, driva företag, byta däck, chefa, byta branscher, ställa upp för andra, effektivisera...
Svagheter: Ligger bakom den där extrema svankryggen som några av barnen fått ärva... den som lätt ger lite ryggskott och tajt hamstring. Han kan dessutom inte sjunga - så hejarsångerna kanske uteblir?
Status i år: Har opererat diskarna i ryggen två gånger och det är väl det enda som håller honom ifrån att starta och delta. Han hejar och ser till att vi sköter oss - vilket är ett tufft arbete.

söndag 2 maj 2010

Boost in i det sista! - imorgon börjar allvaret!

Mys med Hugo, middag med brorsan, hans flickvän och pappsen - check. Deklarera, fixa hemma, brassa tigerräkor med vitlök hos bästis - check. Kolla sonens match, tvätta alla träningskläder, träffa mamma - check. Och så det här förstås....
Närmare 23 kilometer i solen tillsammans med Anneli och Moa. Vi njöt av vårvädret runt Brunnsviken och lade till en extrasväng i Hagaparken. Båda tjejerna ska springa Stockholm Marathon för första gången. Dagens distans blev rekord för Moa som dragits med ett ont knä de senaste månaderna. Coola Anneli har ju betat av både den ena och den andra ultran - nu hägrar maraton.

Dessutom har jag hunnit sova rikitigt länge. Helt klart laddad för att ta mig an träningsschemat med start imorgon. Hoppas coachen inte är för trött efter träningslägret så att han orkar veva igång mig... (eller hålla emot?)

Hur har din helg varit?

lördag 1 maj 2010

Låt mig presentera syskonskaran

Nu återstår det en vecka till syskonen åter ska sammadrabba i tävlingen "Kungsholmen Runt".

Startfältet ser lite sisådär ut - men jag presenterar allihop i "Pappa Putte LK" ändå. Presentationen är rankad efter ålder - ingenting annat!

Mia

Född: 1970
Yrke: Marknadschef
Hobby: Kräla bland sniglar och parera hundbajsar
Styrkor: räds inga utmaningar, har långpassen i kroppen och är grymt effektiv hemma. Äger 9 par löparskor...
Nackdelar: Gillar inte att bli jagad, gillar inte att springa fort och älskar att se när andra gör bra ifrån sig (nackdel under tävling).
Övrigt: Gillar att spexa och skulle gärna anta utmaningar att springa utklädd. Allt som roar andra. Har fortfarande inte riktigt accepterat att kroppen är vig som som ett kylskåp och försöker se graciös ut när hon gör kullerbyttor. Utan framgång.
Framgångar: Vann över syskonen 2008, kom på en andraplats 2009.
Status i år: Anmäld och ska springa. Enligt bloggaren tippad favorit.

Henrik

Född: 1973
Yrke: Egen företagare i byggbranschen
Hobby: heja på DIF - tydligen tidskrävande
Styrkor: Kan laga supergod mat och fixar den godaste chokladpuddingen... som han även stoppar i en blöja och ger min dotter i födelsedagspresent.
Nackdelar: Hatar att förlora.
Övrigt: Henke är den regerande mästaren på halvmaran. Har dock skadat ryggen i en båtolycka och kommer inte att springa. Kommer kanske inte att kunna ta ett löpsteg till i sitt liv.
Framgångar: 2008: tredjeplats (förkyld), 2009: vann.
Status i år: fixar picknick och hejar (hoppas jag).


Fredrik
Född: 1977
Yrke: Delägare och Konsultchef i IT-branschen
Hobby: leka riddare med Hugo, laga gourmetmat och plantera häckar
Styrkor: Har gett sig fasiken på att klå Mia. Envis och snabb.
Nackdelar: Har inga löpta pass över 10 km i år.
Övrigt: Ska bli pappa senast den 8 maj och kan missa starten och befinna sig på förlossningen istället. Jag kan ju tycka att det är halvtaskig planering.
Framgångar: 2008: 2:a plats (300 meter efter Mia) 2009: var på Svensexa.
Status i år: Är bebistjejen redan ute i världen står han på startlinjen och hotar Mia.

Danielle

Född: 1985
Yrke: Samhällsplanerare
Hobby: Vara vacker och intelligent
Styrkor: Räds inga utmaningar "Äh vad fan jag anmäler mig" - och drivs starkt av att "Ingenting är omöjligt" och "Kvinnor Kan!"
Nackdelar: Kom på att börja springa igen när hon anmält sig till loppet för några veckor sedan.
Styrkor: Har nya, fina löparskor som faktiskt kan göra jobbet åt henne...
Övrigt: Är lite Södertjej och skulle kunna springa och filosofera om Woody Allen-filmer och glömma bort att det är tävling - det är ju så trevligt liksom :).
Framgångar: 2008: 4:a 2009: vann Pappa Putte LK 10 km
Status i år: Står på startlinjen no-matter-what.

Emma
Född: 1987
Yrke: studerar på Stockholms Universitet
Hobby: trösta sin pojkvän Daniel som är engagerad i AIK och ta hand om hemlösa katter.
Styrkor: Vet vad hon vill och står för det. Hon vill INTE springa - och gör således inte det.
Nackdelar: En som står så starkt för sina åsikter har inga nackdelar i en tävling. Simple as that.
Övrigt: Jag gillar starkt hennes svar på inbjudan till syskonfejden "Jag har för korta ben för att springa men är grym på att heja!". Såklart du är Emma!
Status i år: Deltar vid sidan om och slår vad tillsammans med Henrik och Pappa Putte.

Daniel
Född: 1988
Yrke: studerar på KTH
Hobby: underhålla brudar i Rålis iklädd Mankini och spela korpeninnebandy
Styrkor: Humor. Humor i allt. Kan även göra om tävlingsregler så att han vinner... som i innebandyligan där Daniels assist räknas mer än Alex mål...
Nackdelar: Har lite lätt att inte ta denna tävling på allvar. Svårt att prioritera in den och är grymt rädd att inte hinna till sin dejt som börjar klockan 19:00.
Övrigt: Kommer från Kalmar. Need-no-more-words.
Framgångar: 2008: Jumboplats. Inte bara i syskonskaran, utan i hela tävlingen. Sist in över mållinjen med kramp kommer Daniel stapplandes. 2009: WalkOver.
Status i år: Anmäld men ej betald. Måste hitta någon som kan ta hans arbetspass på Teknikmagasinet. Ställer han upp är han en grym underdog.

fredag 30 april 2010

TiotusenkilometersService

Efter det senaste årets anemi*-fall bland tränande tjejer i min närhet tänkte jag att jag skulle kolla upp mina egna värden. Eftersom jag inte har friskvård så bokade jag in en service hos Doktor Anna.

8 dagar efter TEC och 16 sprungna mil borde ju kroppens alla depåer vara tömda. Eller? Mest nyfiken var jag på mitt HB-värde och mina järndepåer. Doktor Anna har kännt mig sedan jag var 17 år och vet vad jag sysslar med som hobby nu. Att jag springer lite. Och att jag faktiskt varit rökare. Och festat en hel del. Varit "lite" överviktig...men gjort en kovändning och blivit...hmmm lite smått annorlunda än förr.

Hursomhelst.

Proverna togs den 19 april och jag fick gå igenom resultaten idag. Mitt HB-värde då var 130, järndepåerna perfekta. Vad som avvek i den kompletta blodanalysen var en aning förhöjda vita blodkroppar och en förhöjning av cellnedbrytning (förlåt om jag använder fel fackterm) i levern. Detta kan man få av nyss intagen alkohol eller hård träning. Eftersom jag inte druckit alkohol sedan februari och jag sprungit TEC bara en vecka innan så var ju svaret givet. Värderna var bara strax över referensområdet och inget farligt alls.

Njurarna ska tydligen hjälpa till att ta hand om slagget från löpningen och cellnedbrytningen – och det tar sin lilla tid. Doktor Anna tyckte att återhämtningen i det här fallet gått riktigt snabbt – snabbare än normalt vid en sådan påfrestning som 16 mil och nästan 24 timmars fysisk aktivitet på raken. Hon blev intresserad av att se hur långt jag kommit nu, 3 veckor efter loppet och skickade iväg mig på nytt test. Jag gillar egentligen inte stick men blev medentusiastisk i att få reda på om levern och njurarna redan reparerat mig på insidan.

Jag tror att smart träning, att lyssna på kroppens signaler och rätt mat har hjälpt till att bygga evighetsmaskinen. Att kunna balansera in livets alla glädjeämnen och veta att jag är stark och kroppen bra på återhämtning att göra det jag gillar allra mest - Utmana mig själv - gör att jag idag känner mig tacksam. Otroligt tacksam. Nästan på gränsen till religös - eller i alla fall SuperWoman Light. Tack kroppen!


*) anemi kan visa sig genom lågt HB-värde, järnbrist och i vissa fall blodbrist. Detta innebär att järndepåerna är låga och man blir trött och svarar inte på träning. Springer man väldigt långt/mycket eller ökar sin träningsdos drastiskt kan man drabbas av detta. För att undvika dåliga järnvärden räcker det med att äta kött, broccoli och blodpudding då och då. Man ska inte själv medicinera sig med järntabletter då järnförgiftning kan ske. Börjar du känna dig ovanligt trött och hängig kan du ta HB-värde på din vårdcentral.

torsdag 29 april 2010

Blir du irriterad?

"Jag såg när du kutade förbi och flinade!" sa dotterns pojkvän. Han hade tränat inne på SATS och sett mig bli jagad av “Killen med vattenflaskorna runt magen” förra helgen.

Just den här incidenten är nog ett typiskt Mia-tänkar-fall. För jag kommer ihåg mina tankar (hur jag skulle pusta ut runt hörnet) och att jag var så tacksam över att inte irritera mig.

Sånt här tokigt, glatt leende kan jag bjuda på för att uppmuntra till fortsatta positiva insatser. Kanske lite hysteriskt glad här på bilden från i vintras... men jag fick ju spring med en Dalkulla...

Den lördagen var det nämligen strålande sol – helt fantastiskt vårväder – sånt som gör människor lyckliga. Mitt på dagen var många ute och promenerade. Detta innebar att jag (och alla andra miljoner löpare) fick stanna in, zickzacka förbi, krångla oss igenom 4 flanörer på rad. Jag hörde vid flera tillfällen hur mötande löpare suckade högt och se sura ut.

Stopp.

Det finns väl ingen glädje i att irritera sig på att andra är ute och promenerar. Eller springer långsammare. De går ju inte medvetet ut och “stör” min snabbrunda? Här är det dags att ändra tankarna, att lägga energin på något bra. Alla har ju rätt att vara ute – ju fler desto bättre! Vill jag vara ensam i spåret ska nog välja en annan plats än promenadstråket runt Kungsholmen en vacker vårdag!

Så istället för att irritera mig på att folk “är i vägen” brukar jag le och tacka dem som flyttar lite på sig när jag kommer kutande. Uppmuntrar liksom till fortsatt bra samarbete – tror starkt på att denne känner sig glad och kliver lite åt sidan nästa gång en löpare kommer.

Jag lägger krutet på att uppmuntra positiva insatser snarare än att lägga energin på att bli irriterad.

Hur fungerar du? Blir du irriterad när du ska springa förbi söndagsflanörer?

onsdag 28 april 2010

Det är inte farten du dör av - det är smällen!

...eller som det heter på engelska "It's not the fart that kills you - it's the smell".

Jag är ju livrädd för farter. Smäll har jag redan överlevt! Läs om min bomolycka från förra året här - i år har jag faktiskt fått meddelande från tävlingsledningen för Kungsholmen Runt "...att de inte ska bomma den detaljen i år!". Jag gillar humor. Och jag gillar när folk tar ansvar. Tack!

Jag välkomnar svackan!

utan dalar inga toppar.Dags att lyfta blicken. Landa känslomässigt och hitta kraften.

På något konstigt sätt gillar jag att få postloppsdepp, landa i tankar och känslor och hitta tillbaka till det som känns viktigt. Jag gillar på något konstigt sätt att känna sorg, längtan och ensamhet. För känner jag så lever jag.

I min löpning drivs jag inte av att hela tiden prestera på topp eller att persa. Det är stört omöjligt. Jag är fortfarande en gröngöling i löpsammanhang och har varit superduktig på att verkligen njuta av resultatet av Skövde 6-timmars och TEC 161 km. Nu är det nog som Fredrika säger - hormoner och obalans. Tid för återhämtning.

Jag hade ju sett framför mig att kroppen skulle göra ont och få slita hund efter TEC. Jag blev otroligt förvånad över utebliven smärta. Nu dealar jag på insidan istället.

Jag har valt bort IF Linnéas träningsläger till helgen och det gör ont i hela hjärtat. IF Linnéa är som en andra familj. Men jag behöver boosta mig själv, bygga Mia. Jag längtar efter en promenad med dottern, fixa sonens älsklingsmiddag och busa med brorsbarnen. Jag vill hänga med Bästis och fika med farsan. Jag vill springa långt och ensam. Jag vill ladda mina batterier. Gör jag detta tar jag mig igenom dippen och får uppleva glädjen igen. Det är därför jag tycker om tillståndet - för att aktivt göra val och ta mig ur. Och fram. Som en annorlunda utmaning.

Det jag vill - det kan jag.

Ser fram emot att kicka igång mitt träningsschema nästa vecka - nyboostad - plus att jag tänker lägga lite vilotid på att kartlägga och analysera mina medlöpande syskon i Familjefejdens "Pappa Putte LK" när vi kutar Kungsholmen Runt den 8 maj.