1994 vägde jag 85 kg. Jag rökte, käkade praliner och mitt största nöje var att titta på Glamour.
1995 bestämde jag mig. Jag tog första steget och gick ner till 65 kg.
2002 tog jag ett annat viktigt beslut. Jag slutade röka. Började träna och småjogga.
2004 sprang jag mitt första maraton.
2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp GAX TransScania och var en av 12 som tog mig i mål.
Vad gör mig annorlunda? Ingenting. Jag är en helt vanlig människa. Kan jag så kan du! Det gäller bara att bestämma sig. Det är det enda som är annorlunda. Jag bestämde mig.
Det finns 10 bra skäl till att sitta inne men 20 bättre att gå ut och jogga (eller gå till gymet, eller ta en promenad, eller simma, spinna, yoga, eller ta tag i den där övervikten som gör allt så jobbigt...). Skippa måndags-mentaliteten - Ditt liv är Här och Nu. Ditt liv är idag. Kan jag så kan du!
13 kommentarer:
Amen!
Jag säger det igen, när ajg blir stor ska jag bli som du! *s*
jag var oxå på väg att skriva "Amen!" för det passar så bra, men eftersom det redan var taget så låter jag bli. ;)
Den som inte vill träna hittar förstås alltid en anledning (oftast flera) till att låta bli. Fast det inte ens behövs, för om man ändå inte vill så räcker ju det egentligen som anledning. Det blir extra tydligt om man skulle börja diskutera de här anledningarna med den som inte vill. För varje gång man hittar ett sätt att visa att deras "anledning" egentligen inte är något bra skäl att låta bli ("det är för kallt" - "klä dig bättre/träna inomhus..") så har de en ny "anledning" till att inte träna.
om man tvärtom HAR bestämt sig så behöver man ju egentligen inga anledningar för att träna, men det är ju faktiskt där det finns riktiga anledningar.
En uttjatad kliché kanske, men som Nike har sagt länge "Just do it!" Det handlar om att bestämma sig. Du kan alltid hitta en anledning till att låta bli om du vill ha en, så strunta i att leta efter en, bara ge dig ut. Har du redan hunnit jogga 2 km innan du kommer på "anledningen" att stanna i soffan kan du ju lika gärna fortsätta några km till innan du vänder hemåt. (soffan och tvn står ju kvar när du kommer hem..) ;)
WORD!
Du är så inspirerande! Jag själv har absolut inga viktproblem - enligt vissa tvärtom, men har sedan i våras börjat springa regelbundet. Detta ffa för att jag kommit över 40-strecket och vill förhindra osteoporosen, stärka hjärtat och hålla demensutvecklingen stången.
Har blivit biten och försöker frustrerad sprida min inspiration på jobbet utan någon större framgång tyvärr.
Men, jag lever i min egen lyckliga värld där tack och lov både make (marathon x många) och dotter (marathondebut i Sthlm 2011) är aktiva löpare.
Följer din blogg och blir jätteinspirerad. Tack för det!
Du äger!
Håller helt med världens bästa Mia!
1999
Fick jag domen att jag inte skulle kunna träna och tävla någosin mer efter en misslyckad fotoperation - bodde i en rullstol och kryckorna var min ända lösning till att någon gång under dygnet kunna lämna rullstolen!
2001
Beslutade jag mig för att så här ville jag inte leva, jag som alltid tränat!
2005-2006
Gjorde jag en Svensk Klassiker (ej korta eller Tjejvarianten) Jag grät av lycka varje gång jag kom i mål - att jag klarade det!
2008
Gick min dröm i uppfyllelse, jag sprang min första Stockholm Marathon trots att läkarna sagt att jag aldrig mer skulle kunna tävla, springa eller träna över huvudtaget.
2009
Gick jag med i världens bästa löparklubb - Linnéa!
Skjut inget på morgondagen, gör det du vill i dag - i morgon kan ditt liv se helt annorlunda ut! Mitt förändrades på 60 minuter som operationen tog - det tog mig 6 år att reparera!
Kram på dig Mia!
Fantastiskt inspirerande! Jag, som aldrig varit duktig på att springa, som födde barn i somras och som i ett svagt (?) ögonblick anmälde mig till Göteborgsvarvet 2011 såg mig helt plötsligt gå i mål på en helt ok tid! :-) Tack!
Så klokt. Så rätt. Så sant. Jag skulle inte kunna springa om jag följt läkarnas råd. Jag kunde t.o.m varit död om jag inte en dag hade bestämt mig...
Pernilla: men inte ska du bli stor igen nu när du blivit liten...
Lotta: det är sant, man hör det man vill höra och har starkast argument för att låta bli för att vissa saker är jobbiga och får folk att bli rädda. Rädda för att misslyckas. Rädda för att det är jobbigt.
Karin: Amen!
Lisa: Tack för fina ord! Nyfrälsta löpare är det nördvarning på... de mjuknar snart och tar över den rollen!
Kritan: Tackar och rodnar *rodnar*
Maria: Jag vet - du har en fantastisk historia - tack för att du delar med dig igen!
Mia S: Jag bara ÄLSKAR de där svaga ögonblicken... vilket leder mig in på skidåkning som jag aldrig gjort förut. gulp.
Ingmarie: Du är så HÄRvarande. Kram
I kväll blev det kombinationskväll!
Kort kvällsrunda FÖRE soffan :-)
Otroligt inspirerande och det motiverar mig till att nå nya och fler mål!
Härlig historia!! Som sagt var, alla kan!!
Vilken härlig resa du gjort. Du är bara såå bra.... Lycka till!
Skicka en kommentar