Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 13 december 2010

Motivationshöjare

Det börjar knorras bland mina entusiastiska adepter. Smekmånaden är över och det som kändes roligt, förväntansfullt och hanterbart blir inte alltid som man tänkt sig...

Ta med en god vän på en snackerunda - förenar nytta med nöje. Här är jag med Evelina. Foto: privat

Det är ingen idé att stressa upp sig över uteblivna pass. Du har alltid en ny möjlighet idag, och imorgon. Sjuka barn, mycket arbete, skoskav, jul och egen maginfluensa hör livet till. Bara att acceptera. I en perfekt värld skulle vi vara ständigt friska, inte behöva oroa oss, ha fred och kunna träna så mycket vi ville :) Halva tjusningen är väl egentligen att få lägga sitt pussel själv. Samtidigt som man vet att det är lika för alla. Livet går upp och ned - likaså träningsviljan, prestationen och motivationen. Det fina är... Att du kommer alltid Ur-och-Igenom på andra sidan. Lite starkare, lite bättre, lite klokare och gladare. Att vara nere i en svacka gör mig glad - missförstå mig rätt - men det är på uppvägen som jag bygger mitt pannben. Ett pannben som genom åren blivit rätt tjockt.

Du kan fråga vem som helst som har sprungit maran om det var roligt. Svaret du kommer få är "resan dit var bäst". Inget äktenskap är friktionsfritt - inte heller resan mot ditt lopp. Ta ett aktivit beslut, njut av extra vila, träna lite hårdare när du är frisk. Se det som en lång resa och släpp paniken. (Okej, en avhuggen fot är något annat...)

Halva mitt gäng är nere och leter motivation, medan andra halvan bokar inomhusträning att utöva sina tusingar på, köper värmeväxlare för hanterbar inandning i köldgrader eller helt enkelt tackade tomten tidigt för en Garmin. Gott för mig att få balansera adepterna. Om några veckor kan det se ut precis tvärtom.

Jag trodde inte att kärlek och motivation kunde köpas för pengar. Men jag är såld. Jag bara längtar till att få snöra på mig dessa godingar och förgylla gator och skog i min närhet. Foto: privat

Visst finns det små genvägar att komma igång igen, eller hitta motivationen när det dippar. Registrera din träningpå Funbeat eller på jogg.se, se din utveckling. Önska dig en puls eller gps-klocka i julklapp, köp en ny färgglad mössa, ta med grannen på en sväng i spåret. Utmana dig själv med lite frukt-och grönsaksboost.

Vad brukar du göra när det känns motigt?

15 kommentarer:

Jessica sa...

Gode Gud vad jag behövde läsa såna rader idag :-o

Efter en helg på sjukhus med en nötallergisk 1-åring och en back-up som inte backade-up idag, så har jag inte kunnat bege mig ut sen i torsdags. Jag lägger därför om mitt pussel nu framöver, släpper ilskan, frustrationen och kör med de förutsättningar jag har.

Oförutsedda händelser härdar 'la de med!

Ann sa...

Inga motivationsproblem här just för tillfället, och det kanske kan bero på de där skorna... I (oxå) love Icebugs!! Idag blir det två pass bara för det...

Löplust sa...

När det känns motigt läser jag din blogg - sedan är det bara att snöra på sig skorna och sticka ut! :-)

Jossan sa...

När det känns motigt så läser jag träningsbloggar, din till exempel, läser runt och hittar alltid lite motivation någonstanns.

Eller så läser jag faktiskt lite i min egen blogg ibland.

Bläddrar tillbaka till sånna inlägg som mitt allra första göteborgsvarv, jag läser och får tårar i ögonen när jag beskriver hur jag kände då.

Eller läser min redogörelse för hur jag trots allt tog mig igenom Stockholm marathon. Det får mig att rysa och faktiskt känna mig lite bra. Kanske egotrippat men det ger mig mig allafall mer motivation så det då får det vara det :)

Sofie RW sa...

Så klokt!

Jag brukar tillåta mig att ligga lågt om jag inte har motivationen; den har alltid kommit och letat upp mig hittills.

Louise sa...

Jag försöker tänka på hur jag kommer må i morgon bitti om jag hoppar över kvällens planerade träningspass. Då är jag faktiskt ärlig och kommer fram till att jag kommer må mycket bättre om jag i alla fall kommer ut på en liten sväng, och så gör jag det. Och när jag väl är ute och iväg, är ju det största motståndet avklarat, och jag tar mitt planerade pass. Fast ärligt talat infinner sig motigheten ganska sällan eftersom jag är så glad att få in den träning jag får i livspusslet - helst hade jag velat klara mer. Och inmatning på FB hjälper ju också till, förstås! :)

Nipe sa...

Det finns två vägar för mig:
1. Lägga mig på soffan under en filt och för en gångs skull kolla på TV.
2. Genomföra passet i alla fall, för det känns ju dubbelt så bra efteråt om man gjort det fast det var motigt.
Just idag är klocken lite för mkt för längdskidorna, maten inte inmundigad än och tränarkompisarna sjuka eller upptagna. Nu har jag bytt om i väntan på maten, så har jag ingen återvändo sen. Så träning i spåret med risk för att elljuset slocknar mitt i, men det är väl smällar man får ta på vägen mot superformen?

Andréa sa...

Jag brukar planera om lite i schemat så brukar det oftast lösa sig. Men om inte tar jag ett par dagars vila och bara gör sånt som faller mig in.

Idag kom föresten senaste nummret av rw till jobbet.. där läste jag om super-mia! :)

Annie sa...

Läser din blogg bl.a. Sätter på en bra låt. Tänker påse som
Inte KAN springa! Och bara GÖRT!!!

Cilla sa...

Jag klär om. Sen om det fortfarande känns motigt får jag klä om tillbaka igen. Men det har ännu inte hänt... :-)

Anita sa...

Det gäller bara att ta sig ut, på ett eller annat sätt! En promenad med hunden gör ofta att jag känner en längtan efter att öka farten, börja springa. Detta, tillsammans med bra tempohöjande musik i öronen, gör att jag bygger upp förväntningar om hur skönt det är att springa. Jag tror inte heller att man kan se sin egen utveckling så bra, precis där man är just nu. Lite distans och titt i bakspegeln behövs ibland. Jag hoppas ju att alla långsamma och tunga pass i vinter, med mycket kläder på, kommer att märkas när våren kommer.

MarathonMia sa...

Vilken superbra grej. Att byta om. För det går snabbt att få på sig träningskläderna, men det är svårt att ta av sig dem, vika ihop de sladdriga materialen och få in de snyggt oanvända i garderoben efter. Och det där med att hitt nya vanliga kläder att dra på sig...

hmmm- måste helt klart köpa Runners World - missat att förnya prenumerationen.

Jessica sa...

Min man berättade att du hade de där skorna när ni sprang TEC-banan i söndags. Jag gillar dem verkligen, måste ha!! Roliga träningskläder å prylar kan alltid hjälpa motivationen på traven men det som alltid funkar för mig är att fundera varför jag tränar och då kommer jag alltid iväg.

Mia sa...

Just relaxing and waiting for 2011... Det är min medicin mot den sjuka jag dras med just nu. Just relax.

Maria sa...

Fy fan vad snygga....vill ha, vill allt!!!!

Mariadegarfia