Tack Löjtnant!!

Att använda hjärnan samtidigt som jag tränar militärträning klockan 6 på morgonen fungerar rätt bra.

Om jag får bestämma vad jag ska tänka på.

Nu var det Spyfys som höll i taktpinnen och instruktionerna. Utmaning som räknetal, färger, lägg-till-dra-bort, förvilla och utmana samtidigt som vi skulle utföra övningar som:

* ligga i plankan och person efter person hoppar jämfota över en
* gruppvis bära varandra på bår springandes förbi instruktionerna
* bära bildäck och lägga i likadana högar som de ursprungligen låg i
* Bära stockar gruppvis och ruscha uppför lerig backe
* Göra situps gruppvis med stocken vilandes över brösten

Vi visste inte innan vilka saker vi behövde tänka på, till slut hördes bara Ko-ko i skallen. Vi hade ju varandra och våra ömmande axlar och trötta ben att tänka på också, se till att vi var samlade, enade i en grupp, peppa och hjälpa de som inte riktigt orkade.

Straff för varje missad uppgift: 10 armhävningar. Till slut hade vi ingen koll på hur många armhävningar vi kört och då kom givetvis frågan från Spyfys "Hur många armhävningar har vi kört hittills?" Vi hade gjort 100. Det blev fler. För varje armhävning tackade vi givetvis vår instruktör genom att unisont säga "Tack Löjtnant!". Detta fick han höra ett par gånger imorse - vilken egoboost.

Jag kände mig rätt stark men jag körde inte alla armhävningar på tå, jag körde nämligen lite styrketräning med IF Linnéa igår och var lite mör i axlarna. Nästa gång kanske löpargänget får säga "Tack Mia!" när de kör armhävningar hehehe- jag lät dem göra hela 30 stycken igår...

Jag gör gärna många armhävningar. Jag tränar gärna hårt. Jag utmanar gärna min hjärna - men på morgonen brukar jag vara så fokuserad på den mentala biten att utrymme för mertänk inte finns. Jag njöt faktiskt av straffen idag. Jag har ett helt eget upplägg för att flytta fokus till det som fungerar bra, eller hur jag mentalt ska flytta fram positionen. Om detta ska jag tipsa i nästa inlägg.