Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 18 maj 2009

Sista finliret...

...vaknade upp grymt formtoppad igår. Två veckor för tidigt.

Alltså ska jag backa bandet och försöka kopiera de sista två veckorna för att få återuppleva känslan om 2 veckor igen.

Jag vaknade tidigt, alldeles lugn i själen, glad i sinnet och sådär pillemariskt lycklig. Livet kändes toppen och solen letade sig in mellan persiennerna. Egentligen skulle jag jogga 15 lugna kilometer, men istället beslöt jag mig för 27k med TSM.

Teamade upp med SuperSilverTone (tog andraplatsen på Valloxen runt i lördags!) och hakade på 3:45-gänget. Benen var pigga, leendet nära hela tiden och vädret helt perfekt för löpning. Blek sol från ljusblå himmel med en halvkylig bris. Första milen gick hur fort som helst, kändes som om vi bara sprungit 4k. Vi tog en fartökning på 15 minuter där tempot låg i 5:15-5:20, jag kände knappt av den. Efter 12 kilomters Lidingölöpning fick vi vätska på Stadion och begav oss sedan ett varv runt Djurgården. Det kändes hela tiden som om det gick för långsamt, som om jag skulle springa tävling just idag. Tänk om det varit Stockholm Marathon där och då. Då hade jag regerat. När vi sprungit 22k blev en av medlöparna rejält trött, jag missade att fråga vad hon heter (edit: Katarina heter hon! Tack Peter), men passade på att lära ut lite uthållighetsteknik. Att tänka på löpsteget och andningen, få tillbaka rytmen i steget, upp med hakan och öppna upp bröstkorgen för att ge musklerna syre, använd armarna rätt. Tjejen ska springa sitt första marathon och kom fram och tackade efter passet, hon hade varit på vippen att kliva av. Nu byggde hon istället lite mental styrka och fick lära sig lite knep när det börjar kännas tungt.

Det var mycket snack på gänget idag. Det märks att tempot inte längre bekommer alla så mycket som det gjorde i början. 24 av 26 veckors marathonträning har gett resultat.

Söndagens TSM-avslutning (för min del) blev: 27,11 km i 5:36-fart. Medelpuls 149 (163)


Sprallig och glad cyklade jag hem för att snabbduscha och hjälpa Karin med sin flytt, avslutade det hela med en grym proteinmiddag där mamsen fick komma och lyssna på mina stordåd... Visst är det skönt att få skryta lite ibland, det är väl det mammor är till för?

Nu ska jag analysera de senaste veckornas träning och mat, se till att jag upprepar mönstret och behåller min glädje och mitt fokus. Nu jävlar gäller det att vara Mia i 2 veckor. MarathonMia.

17 kommentarer:

marathonjohan sa...

Låter som en härlig söndag så jag förstår att du vill få samma känsla om två veckor! Lycka till med formtoppningen och med att klå din bror!

Elin sa...

Jag var på Polismuseet med mina småkillar igår och när jag tittade ut genom fönstret sprang du precis förbi. Det var kul! :-)

Zebban sa...

Hmm, ska jag våga springa med dig och Tone? Vet inte riktigt om jag platsar i sällskapet. ;)

Linda sa...

Det är bara att insupa känslan nu så håller den sig fram till Maran :-)

Magdalena sa...

GO Mia! jag kommer heja mig sjuk den 30:e!
Jag som precis sprungit min första halvamara skulle uppskatta SÅ mycket om du ville skriva ett inlägg bara om hur det är att springa långt. den mentala biten, mer om hållning, löpsteg m. Lite knep. Hur man lyssnar på kroppens signaler, tolkar de mm. Och så är jag intresserad om du brukar känna av kroppen nånstans - under passet, efter mm. Jag vill lära mig!

Andréa sa...

Du kommer regera även om två veckor!

MarathonMia sa...

MarathonJohan: Självklart! Jag ska nog hitta något framgångsrecept att behålla känslan.

Elin: Därserman! Skoj :) Alla känner apan ;) hoppas att muséebesöket var trevligt!

Zebban: Klart du gör! Jag har redan börjat ladda för hur jag ska peppa er två surskallar ;) hihihi

Linda: Det är det jag ska insupa, för jag har ju vit månad. Ska sippa långsamt och se till att det räcker hela vägen!

Magdalena: Oj! Vilken ära. Självklart ska jag dela med mig av mina tips - kanske jag får lite egna på vägen!

Andréa: på ett eller annat sätt... :)

Anonym sa...

Bejbi! Du, jag o Zebban klyver mållinjen tillsammans efter hårt peppande av dig!

puss Tone

MarathonMia sa...

Tone-Bejbi: Hur ska det gå när jag ska in en minut innan dig? (såg brödrosttävlingen)fast vi kan ju starta med en minuts mellanrum?

Fredrika sa...

Formtoppad?! Äsch, det är ingenting mot vad du kommer att vara på lördag den 30:e. Du har ju en hel vecka med fartpass kvar :-) Sen jävlar ska kroppen få se på superkompensation!

MarathonMia sa...

Fredrika: Jaha - det är det jag ska göra. Hoppas på att coacherna säger till imorgon vad som ska utföras och hur... själv hade jag önskat lite Västerbro - men det är ju inte fartpass direkt.

jumper sa...

Heja Henrik !!

Snorkfröken S sa...

Tänk vilken inspirationsvåg du kommer att surfa på de kommande två veckorna! Du kommer att äga!

MarathonMia sa...

Jumper: Muahahaha... försöker du psyka ner mig? Det går inte. Men Henrik kan behöva ett uppåtlyft!

Snorkis: Bara inte energin tar slut på vägen! Jag får portionera ut den...

Anonym sa...

Ja, det var ju oväntat (men alltid lika trevligt) att du dök upp på träningen med TSM igår.
Det märktes att du var pigg i benen
när redan i början på passet la dig i täten och vi andra kunde känna oss trygga ifall något oväntat hinder skulle dyka upp.
Vi hade ju våran egen Murbräckar-Mia med oss hahaha!!
Lycka till med den fortsatta formtoppningen :-)
/kalle.

Carina sa...

Fasiken vad grym du är, att ha den känslan i kroppen nu redan, helt underbart. Jag har svårt att tro att du kommer att tillåta dig att tappa form nu fram till maran, du kommer bara bli grymmare och grymmare!!! Go girl!

MarathonMia sa...

Kalle: Jag gör ju inte om misstaget att lägga mig i klunga och springa rätt IN i hindren ;) hoppas att jag inte tjattrade ihjäl hela rundan, har ju liksom en tendens till det!

Carina: Men tänk om jag åker på något svullar-virus, låser in mig med en miljard wienerbröd och åker på den stora fett-och-socker-chocken och akut får åka in till sjukan?