Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 7 maj 2009

Författarens tack...

eller bloggskrivarens i det här fallet.

När jag gick min "hälsa-vänligt-på-alla-anställda-på-nya-arbetsplatsen-rundan" i augusti 2007 mötte jag Göran för första gången. Han undrade direkt vad jag hade för intressen och om jag sprang. "Jag har sprungit två maraton" försökte jag skryta med. Jag berättade inte att det var 2004 och 2005, och att jag inte sprang något alls för tillfället. "Kul, kontrar Göran, jag har sprungit 22 Stockholm Marathon - då kan vi träna tillsammans." Eftersom brorsan då utamanat mig på maran skulle jag ju ändå ta upp löpandet igen. Inför förra årets mara sprang Göran och jag ibland på luncherna, snackade uppladdning (vi äter helt olika), pratade tider och träning, status, skor och prylar. Göran är snabb. Han har ett grymt löpsteg. Aldrig har han kört löpskolning, aldrig lurats av dyra skor på RS eller Löplabbet, inga GPS-klockor i världen ersätter hans egen kroppskontroll. Han är stencool. Göran har som mål att springa 25 Stockholm Marathon, i år springer han sitt 24:e. Hans personbästa är 2:49, nästa år är målet att han ska springa under 3:30 - då ska jag ha den här utsikten.


Nu jobbar Göran på en annan arbetsplats och maratonsnacket har uteblivit. Tills idag. Idag sprang Göran och jag i Ursvik på lunchen. Då slog det mig hur mycket våra dialoger, hans input och Jävlar anamma har påverkat mig i mitt återupptagande av löpningen. Han är ett av skälen till att löpningen blev mer än bara ännu en mara, utan istället en del av mitt liv.

Jag skickar här världens svettigaste slängkyss som tack till Göran för att han är en grym förebild. Tack för dagens lunchlöpning!

*smack!*

10 kommentarer:

Carina sa...

Göran är för dig, vad du är för många andra. En stor källa till inspiration!

MarathonMia sa...

oooo tackar för komplimangen. Jag har många inspirationskällor - Göran är en av dem. Han är mer... "titta vad jag kan" och "då vill jag ju också" :)

Magdalena sa...

Jag säger som Carina - du är en av mina främsta löparförebilder! Tack!

Andréa sa...

åh! sån där vill jag också bli!

Anna sa...

Jag tycker alltid så mycket om att gå in på din blogg för den är laddad med energi och positiva ord och tankar. Ingenting är omöjligt eller hur?! I alla fall förmedlar du den känslan till mig. Stort tack.

Linda sa...

Alla borde få ha en egen Göran!

MarathonMia sa...

Carina och magdalena: Vad glad jag blir! Verkligen! Det värmer i hjärtat och mitt joggego växer lite, jag ska förvalta det väl :)

Andréa: Jag med!

Anna: Tack. Det är sant att ingenting är omöjligt. Jag tycker om att ta det mesta positivt. Ligger mycket träning bakom - men skam den som ger sig :)

Linda: Sant. Alla borde få en egen Göran.

Fredrika sa...

Underbar bild på slängkyss! Och underbar Göran!

MarathonMia sa...

Fredrika: Jag fångade kyssen i kameran ;). Heja Göran (nu blir han nog lite generad)

jumper sa...

Cool kille! Ålder? Gillar hans bristande intresse för nymodiga löprelaterade prylar.