Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 21 oktober 2008

Service och underhåll

Att få maskinen att gå och gå utan att gå sönder.

I söndags hade jag ont under vänster fot. Jag stretchade, vispade runt fotleden, ignorerade, masserade och mjukade upp den och ignorerade den igen, så höll det på hela dagen. När jag vaknade i går morse kändes inget alls. Puh! Förmodligen en lätt sträckning från parera-blöta-rötter eller någon sena som kommit i kläm. Glad är jag att det inte gör ont längre.

Ett av mina mål är nämligen att hålla mig skadefri. Jag har inte så bråttom med min träning att det är värt att skada sig för. Jag brukar säga att "Var sak har sin tid". Och träning tar tid. Jag har kanske inte nått alla mina tidsmål i år, men det rör sig om ynka minuter på längre distanser. Jag är nöjd. Toknöjd. För jag har vunnit en hel del på vägen. En stark, frisk kropp som gör det jag ber den att göra.

För att underhålla maskinen försöker jag äta bra mat, jag försöker undvika halvfabrikat och äter saker jag mår bra av. Det är lite dyrare, men mycket godare och jag mår toppen. Jag servar dessutom kroppen med månatliga besök hos naprapaten, bygger upp den med styrketräning, ger den glädje i dans med vänner och springer - ofta och mycket.

För att riktigt skämma bort den köper jag nya löpardojjor när det kanske inte behövs. Jag ser till att maskinen får nytvättade träningskläder som är funktionella och gärna bär IF Linnéa-loggan. Nya skor betyder ju också ny löpartröja. Matchning är viktig! Jag inser precis att jag inte har några gröna löparskor och ingen grön löpartopp, kanske något för våren? Hur som haver lägger jag ner mycket tid och pengar på service och underhåll för denna maskin - min kropp...

...så när jag idag lämnade in bilen för service och bromsbyte blev jag skitsur över att kalaset kommer gå på över 6.000 kronor. Mer-än-sextusen-kronor!! Jag har haft lite dåligt samvete att jag inte tagit hand om bilen ordentligt (som man alltid lovar sig själv när man köpt något nytt) men är samtidigt glad att jag inte köper nya däck till bilen i samma takt som jag köper löparskor till mig själv!


8 kommentarer:

Dunceor sa...

Mycket vettigt. Allting handlar om att förebygga.

Jag har försökt hitta en bra naprapat som jag kan gå regelbundet till men de två jag har varit hos har inte gett mig den känslan att "hitta vill jag gå regelbundet". Så jag är på jakt efter en ny igen, synd man inte bor i Sthlm för där har jag fått massa tips.

MarathonMia sa...

Dunceor: En bra nappis är guld värd! Jag har fått en drös övningar och tips för att undvika skador (och öm rygg). Framförallt har jag fått lära mig mina egna förutsättningar, styrkor och svagheter.

Anonym sa...

du tänker helt klart på bästa sättet mia! Jag är med dig! :D

Catti sa...

Sjuk tanke men det är nog inte helt sällan som bilarna är bättre försäkrade än barnen.

Jag håller med och gör som du. Stärker & smörjer kroppen med träning, servar den hos naprapaten, tankar nyttig & bra energi samt vaxar ytan med matchande outfit :-)

Karin sa...

Man ska investera i sin kropp, man har bara en och den är värd all service den kan få :-)
Inte tankade jag bilen med dåligt bränsle, varför ska jag då tanka mig själv med en massa konstigheter? Kloka ord, Mia!

Du behöver inte oroa dig för att köpa nya däck, bilen behöver inte bekymra sig om färgmatching nämligen ;)

Anonym sa...

Hej! Jag håller på med dig. Man måste underhålla kroppen!! Du gör det rätt!!

Det är alltid roligare!!

Ha en bra dag. * kram *

Nix sa...

Bilarna är jätteofta bättre försäkrade än barnen. Jag har kontakter i försäkringsbranschen som intygar det...

Bra tänkt Mia - kan du inte lära mig hur man gör...

MarathonMia sa...

Funrun: visst!

Catti: så sant så sant!

Karin: Puh! Då kör jag på de gamla!

Coyntha: sant - men serviceavgiften på bilen är aptråkig.

Nix: ...försäkringsbranschen sa du ...;-) Så här gör man: ... hmm...mummel-memmel...hmmm. yviga gester...