Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

lördag 4 oktober 2008

Generalknas

Vad hände med snabba Mia?

Fixade akutbarnvakt. Hade egentligen tänkt springa på lunchen men hade glömt löpar-BH. No-Go. Alltså fick farsan passa sötnosarna när jag skulle ta premiärturen efter Berlin Marathon...

Mina falukorvs-smalben dunkade och gjorde ont. De såg mer ut som nätad kassler än smidiga löparben. Jag flög iväg i 6:05-fart. SEXNOLLFEM. Skit. Superskit.

Försökte klämma på. Körde en kilometer i 5:19...nästa i 5:26. Smalbenen skrek! Svägerskan ringde och jag svarade tacksamt, började promenera och bestämde fikaträff dagen efter.

Benen ville inte starta igen. Vad skulle jag göra? Huvudet ville men benen sa ifrån. Mitt mentala skrek ner till benen "Sätt fart för faaaaaan! Jag vet att ni kan! Ni har ju hållt snabbare tempo i över 4 mil!" Jag kämpade mig fram. Efter 25 minuter började det kännas bra... då var jag 300 meter från farsans hus. Problemet är att pappsens hus ligger på en kulle med tre hiskeliga uppförsbackar á 250 meter. Jag valde den minst smärtsamma...i snigelfart. grrrrr.

Mina smalben skrek. Mitt mentala skrattade och njöt fortfarande av Berlins sötma. Själv försökte jag transportera mig hem till pappsen, äta middag och gosa med Jonathan och Linnéa. Det gick bättre än att springa. Fick lite härlig Hugo-tid också.

Lördag förmiddag ägnades åt att julstäda hos brorsan med goseungarna. Jag satte sedan på mig mina Kayanos för en promand på Överjärva gård... Höger ben villl inte. Höger baksida lår skriker. Jag, mina skrikande ben och ivriga Kayanos fikar med härliga Helana, Spralliga Susanne och Modiga Mia. Mentalt är detta toppen. Mentalt är detta bäst. MEN HUR I HELVETE FÅR JAG FART PÅ BENEN TILL HÄSSELBYLOPPET?

11 kommentarer:

Anonym sa...

meh! Men! Mia? Det blir till å springa SUM i saktfärdigt tempo ser jag!

Helena sa...

Mia, vad surt, mendet fixar du med lite massage och MYCKET vila! Helt enkelt baissa eller? ;)

MarathonMia sa...

Funrun...mmmm ljuva tanke

Helena: Jag önskar verkligen det. Jag får testa benen imorgon igen - ska bara hitta någon som kan knåda benet först!

Anonym sa...

Men gumman.... dina benen är trötta!!! Det är bara att vila. Det kommmer att gå bra på Hässelbyloppet!!

* kram *

Lilla Duktig sa...

Genom att köra BodyJam med mig imorgon måndag 18:30.
Jag gick dit och försökte boka in oss, men de har bara drop-in så vi får komma dit i tid.

Aight?

gullfot sa...

Men, ett lite *lugnt* pass, vad är det för fel på det?! Benen piggnar nog till igen. Fast det vet du ju :-)

Anonym sa...

Jag drabbades också av falukorvsfenomenet. Springa var bara att glömma, men lite spinning funkade. Någorlunda.
Bara att stå ut tror jag, vila och mysa lite extra. Till Hässelbyloppet är höghastighetsmia tillbaka i högform!

Karin sa...

Det var ju ett "transportera-bort-slagg-pass" du körde nu såklart :-) Nästa runda är slagget borta och benen pigga! Kör några korta, snabba pass fram till Hässelbyloppet, vila däremellan så ska du se att du är Fasan med fart om en vecka :-) Kram på dig!

MarathonMia sa...

Ja - nu börjar benen återgå till normal form - kör ett Jampass imorgon (kianske ett 30-minuters spinningpass på lunchen?) Sen är saken biff.

Catti sa...

Klart saken är biff till på söndag. Det kommer gå duktigt fort när du delar upp milen i snabba 1000-ingar.

Jag kommer såklart och hejar :-).

Blir det Linnéa träning på tisdag för din del?

MarathonMia sa...

Catti: Föräldramöte som uppvärmning - men sen kommer jag som en skållad!