Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

onsdag 2 juli 2008

TSM – Fartlek i terräng 6 km

Vi kommer till ett träsk – klaffs, klaffs, klaffs

Jag var lite sen till tisdagens TSM, mötte Rebecca från IF Linnéa på tunnelbanan, vi tog sällskap till ÖIP, kastade in väskorna i omklädningsrummen och sprang ut på plan för dagens genomgång. Idag jobbade snabba Karin och Catti har träningsförbud på grund av skada. Jag höll utkik efter Nike och Feilicitas för att se om jag kunde haka på dem, men såg dem inte någonstans. Hittade Alexandra, Helena och Tone från IF Linnéa och anslöt mig till 1:45-gruppen.

På schemat Fartlek. Det innebär att man under en begränsad tid leker med farten spontant. Det kan vara spurta mellan 4 lyktstolpar, först uppför den långa backen osv med lugnare perioder emellan. I större grupp fungerar detta inte så tränarna enades om minutrar 1-2-3-4-4-3-2-1 med hälften av tiden som långsam nedjogg emellan.

Vi tog en långsam uppvärmning till Gärdet för lite löpskolning. Det kändes helt ok. Det visade sig att vi skulle köra i kuperad terräng. Rejält blöt, kuperad terräng. Klaffs, klaffs, klaffs. Uppvärmning 3 km sen satte vi av i upp- och nerförsbackar, parera stora vattensamlingar och lervällingspölar längs elljusspåret. Det blev 6 km på en tid av 30 minuter. Den snabbaste fartdelen gick i 4:30-tempo. Total längd på passet: 12,43 km.

När tränarna före passet sa att vi skulle köra fartlek i 4:55-tempo blev jag skeptisk. Det blev tydligen en annan som också opponerade sig och ifrågasatte om vi inte skulle springa snabbare. Men jag höll tyst.

Vill jag bestämma min egen fart får jag springa själv. Vill jag bestämma upplägg på min träning ska jag inte springa i grupp. Vill jag missa den flåsande gubben, som stönar högt på varje utandning så får jag låta bli att anmäla mig till TSM, vill jag missa killen i den för tajta tröjan, tjejen med det surmulna ansiktet eller den överaktiva, glada killen som skröt om sin fästingspruta så kan jag lika gärna bli enstöring och bara köra själv.

Då går jag också miste om alla dessa underbara människor som jag inte har något gemensamt med (förutom ett fåtal då) - mer än löpningen, dessa djupa källor av egenupplevda löpartips, knasiga idéer, fula outfits, kostråd och stretchalternativ. Det är ju det som är hela grejen – att vara annorlunda, att våga ge sig hän, att dela med sig, att se andras universum. Och samtidigt få träna. I grupp. I det här fallet med TSM.

Det visade sig bli en helt fantastisk upplevelse och jag var rejält trött efteråt. Skyndade mig hem för att möta en gammal arbetskollega - det blev ett kärt återseende (flera år sen sist!)

5 kommentarer:

Karin sa...

Uhuuuu, vad jag längtar efter sådant sällskap! Jag var med dig i tanken igår iallafall.. Vilken härlig runda det verkar ha blivit :-) Och du är jättevälkommen att haka på i "min" grupp om du har mer att ge än 1:45-gruppen kan erbjuda dig, testa och se vettja =)

Anna (orka mera) sa...

Haha verkar vara en rolig samling människor. Just outfitsen kan ju verkligen vara hur fula som helst bland löpare... alltid lika roligt att se :)

Henrik sa...

Fint skrivet :)

Inte för att jag någonsin kommer gå med i TSM eftersom jag bor 7 mil bort... men ändå

Puma sa...

ja det är klart, men det kommer inte att gå särskilt fort. fast det förstås, rundorna är ju bara på en mil så man kan ju springa sitt eget tempo och ses vid "målet". :-)

MarathonMia sa...

Karin: Det var tomt utan dig. Passet blev bättre än jag först trodde - jag skulle inte ha kunnat springa snabbare i den terrängen! Någon gång när jag känner mig stark så ska jag haka på er :-)

Anna: Javisst är det kul att kolla andras outfit - undrar vad folk säger om mig... igår såg jag ut som en engelsk konfekt.

Henrik: Tackar - för 6 månader sedan trodde jag aldrig att jag skulle springa tillsammans med andra, förutom enskilda löparpolare. Men det är över förväntan!

Puma: puh! enmilare - jag trodde ni tänkte klämma 30 km på Lidingö. Passar det i tiden hakar jag på!