Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 3 juli 2008

Det jag inte dör av det härdar mig!

Idag var det ett riktigt mördarpass!

Vi skulle springa långa backintervaller med IF Linnéa idag. Jag hade hela tiden tantobacken i skallen och blev lite överraskad av Västerbrointervaller. Har jag helt och hållet förträngt den bron? Vi gav oss iväg på en långsam uppvärmning och samlades vid Västerbrons långa backe, det vill säga Hornstullsidan. Annika som varit med på uppvärmningen hade rejält ont i benen och lydde idrottsläkarens råd och avstod den fortsatta träningen. Smart. För idag var det tungt. Allan skojade inte när han sa ”10 intervaller”. Det var bara att sätta fart. Mina ben kändes stumma, men jag fokuserade på att skjuta fram höften och driva fötterna framåt – uppåt. Stockholm var fantastiskt vackert i den varma sommarkvällen.

Vi delades automatiskt upp i fartgrupper, täten tog supersnabba Johannes. Gruppen strax bakom var snabbfotingarna Ann-Sofie och Karin. Sen kom jag och Britta. 5 meter bakom oss kom Helena. Det var mycket folk på bron och vi försökte erövra den på vårt sätt. Varje gång vi mötte varandra på bron ropade vi peppande ord. Jag och Johannes körde glada, starka, skuttiga highfives de första intervallerna, den sista hälsningen var ett litet ryck i armen och ett försök till en vink med pekfingret. Jag orkade knappt lyfta fötterna.

Kärt barn har många namn
Jag kallas för MarathonMia, Fasan, Wuperwoman, Mia-korven, Mamma, Älskling, Flugan, Pucko, Mamma-Mia-Tuttefia och höll nästan på att få ett nytt smeknamn idag – nämligen Fusk-Mia…

När jag och Britta kom över bron i den sjunde intervallen och var på väg ner mot kanotklubben och vattnet ropade jag ”Jag springer inte ner för hela backen utan vänder här istället!” Britta svarade ”Vad gör ett par extra meter, ska vi göra det här ska vi göra det ordentligt”. Sant. Jag hakade på. När vi kom upp på bron igen i den åttonde intervallen mötte vi Johannes, Ann-Sofie och Karin. De såg grymt starka ut och Karin hade som vanligt fokus och driv. När vi kom över på andra sidan föreslog jag Britta att vi bara skulle ta den nionde intervallen och skippa den sista… Fuska lite liksom. Men som mitt föregående fuskförsök så gick det inte hem denna gång heller. ”Ska vi göra det, så ska vi göra det ordentligt!”

Totalt sprunget: 15 km. inkl upp och nedjogg.
Längd på intervaller (Hornstull): 562-593 m
Längd på intervaller (K-holmen): 471-491 m
Snabbaste intervall: 4:43 pace
Långsammaste intervall: 5:18
Totaltid: 1:25

Jag tackar Britta för att jag orkade de två sista intervallerna. Jag var helt slut och hon drog iväg i världens galopp. Jag är grymt nöjd och aptrött. Jag rockar och vägrar anta smeknamnet Fusk-Mia. Jag känner mig grym!

Jag lever. Och jag härdas.

15 kommentarer:

funrun sa...

härligt att du inte gav upp eller fuskade! Jag önskar jag kunde varit med er men jag sitter på jobbet i skrivande stund.. Nu ska jag gnaga på min ingefärabit.
Vi SKA ses på söndag, så är det bara.

Karin sa...

Det kan inte sägas för många gånger; grymt jobbat ikväll! Du har marathonpsyke av kaliber, det krävs vilja för att springa när kroppen vill något annat. Och jag är ledsen att jag inte tjoade så mycket idag, jag var för trött. Men du såg så himla pigg & fräsch ut trots att jag förstod att du var trött. Impad :-)

Helena sa...

Jag är också impad Mia!!! Av dina stumma ben märktes ingenting, otroligt bra kämpat!!!

bureborn sa...

Fantastiskt snyggt kämpat!
Och så bra med en Britta som inte låter dig maska det minsta - för hur i hela friden skulle du kunna hålla reda på alla dina fina namn annars? :-)

MarathonMia sa...

Funrun: Kan det vara så att du börjar få kalla fötter och kroppen fejkar en förkylning...? Klart vi ses på söndag, om det så bara blir 5 km!

Karin: jag är ju inne i en riktigt tung träningsperiod, men det är väl en av platåerna antar jag. vill inte ens jämföra med de förra Västrebrointervallerna.

Helena: *fniss* då missade du sista intervallen, fötterna kanske var 2mm över asfalten, och såsigt gick det.

Bureborn: Alla borde få varsin Britta! Hujedamig för att få fler namn!

Karin sa...

Read my lips: D-u ä-r g-r-y-m! Jag håller med dig om att det är tungt nu (för min egen del också, alltså), men jag är helt övertygad om att du körde dina 10 intervaller snabbare än de 6 vi körde sist. Det är mycket nu, klart det märks på träningen också, men tänk vad du kommer att sväva fram på Berlins gator... I Fasandräkt :-)

MarathonMia sa...

Karin: Jag övar i värmen för att bli grym i fjäderdräkt :-)

Fast visst skulle jag vilja springa Musköloppet på sub 50... sån är jag.

Karin sa...

:-) Det är ju därför du är grymmast! Man ska ha ambitioner, jag vill springa Musköloppet på sub 45... Jag tror vi är lite likisar, du och jag... ;)

MarathonMia sa...

Taskig tajming om man är på en låg platå bara... buhuuuu

Karin sa...

Min erfarenhet: man är ute ur svackan snabbare än man anar. Och ofta känns det jättemotigt i kroppen, men på klockan är man snabb. Kraaaaaaaaaaaaaam på dig, hoppas svackan tar slut nu, nu, nu!

Magda Gad: sa...

hahaha BRA att du kämpade på, that´s what trainingsfriends are for, eller hur?!

ibland vill man ju bara smita och då är det så jävla bra att träna i grupp!

undrar förresten om det inte är min kajakklubb som omnämns. det måste det nästan vara.

Fredrika sa...

"Mia-korven"?! Jag hittar så mycket lustigheter i bloggosfären idag.

Både synd och tur att jag inte var med er igår. Synd för det var ju ett skitbra pass, tur, för jag hade antingen fått fuska eller kört slut på mig själv för de närmaste dagarna framföver. NI ÄR JU STENTUFFA!!

funrun sa...

inga kalla fötter här inte, snarare överhettade av all ingefära jag ätit upp de senaste dygnen.
Jag är i det närmaste säker på att jag kommer att komma på söndag. Om jag dör så gör jag det iaf med vetskap om att jag inte var en quitter. ;)

MarathonMia sa...

Karin: Då håller jag tummarna för att jag är skitsnabb om en vecka. Jag riktar min tävlingsskalle dit.

MAgda: rätt - din kajakklubb var platsen. Lustigt att jag ville fuska och härligt att Britta tvingade mig att fortsätta. För man ångrar sig ju aldrig efteråt.

Fredrika: Mia-korven är ett av de gulligare! Det var ett superroligt och stentufft pass. Nu ska jag inta horisontalläge tills söndag morgon så benen är pigga och löparglada!

Funrun: Det verka vara tjocka halsar överallt så jag har också druckit ingefärste, i förebyggande syfte. Så inte min påhittade förkylning slår mig i huvudet på söndag morgon. För jag är frisk och kry.

funrun sa...

mia mia! är du på g? Jag är piggare än någonsin (jaja) och laddad till tänderna inför morgondagen!