...och bäst som jag springer och tänker på min vita månad springer jag förbi honom!
Tvärnit och ett fånigt "Får jag ta en bild?" Javisst, svarar han. Jag fotar och kutar vidare de sista 200 metrarna hem.
Idag har jag varit grymt jobbig hela dagen. Ömsom hoppandes jämfota, ömsom galet skrattande. Jag har haft energi utöver det vanliga och kännt mig grymt stark och positiv. Härligt med kolhydratdränering (trodde jag).
Tyvärr stannade energin och den positiva känslan i huvudet och i själen. För när det var dags för uppvärming och 8*200 meter så sade kroppen ifrån. Den ropade ynkligt "Hjälp mig, ge mig kraft, ge mig gröt!" Under uppvärmningen fick jag håll, under intervallerna mådde jag illa (trodde faktiskt att magen skulle vända sig ut-och-in men det gjorde den inte). Efter nedjogg kände jag mig okej igen.
Samtliga som tränade med IF Linnéa idag, och som ska springa maran på lördag kände att det var tungt. Alltså var jag inte ensam. Karin var som vanligt grymt stark och levererade sina intervaller smidigt och med en jämn fart. Mina diffade på 191-215 meter, tiderna varierade mellan 42-46 sekunder och den bästa pacen var 3:18 - inte illa! Total löpning inkl upp- och nedvarv, intervaller och jogg från Karins bussholk = 8,19 km, Tid: 42:08 (5:09/km).
Magonten kan komma från att jag saknar kolhydrater, eller åt två nävar nötter innan träningen :-)
Imorgon bitti blir det sista joggen innan maran, tillsammans med Nike. Det är toppen att ha stämt träff tidigt imorgon så jag inte snoozar och somnar om istället.
Nu ni. Det är nära.
7 kommentarer:
Åh! Visst är det härligt att vara så där "jobbig"!
Starkt, riktigt starkt, att kuta såna intervaller med en gröthungrande mage. Heja!
Jag tycker att du var tokstark idag, kolhydrat-tom och allt! Det var skoj som vanligt, jag garvar fortfarande åt de röda shortsen och t-shirten :-)
Ladda väl & ha en toppenrunda imorgon bitti!
Nötter är inte bra att äta innan träning. Fråga Niklas...
Och när får vi se fotot?
Nötter? Det äter jag alltid innan träning, med russin :-) Ja fast inte flera nävar då förstås...
Men usch och fy för att vara kolhydratstömd! Det är ju som att försöka springa på valium. Tror inte alls på det där, stressar magen och mixtrar med vätskenivåer... men mr Sz borde ju veta vad som gäller just för maror, tycker man.
Hur som helst, nedräkningen är igång och spänningen ökar!
Bureborn: Fantastiskt kul att irritera folk med att vara glatt sprallig!
Karin: *fniss*
Masse: Borde anat. Särskilt utan mjuk gröt att landa i... fotot: nu ber du mig göra något tekniskt som att överföra en bild från mobilen till datorn. Alla kan det. Inte jag.
Magda: Jag tror att allt är mentalt. Sz vill bara att vi flyttar fokus från loppet till något annat för stunden... :-)
Ha! Då behöver jag inte kolhydratdränera. Jag splittar tankarna mellan shortsen, tishan och marathonuppladdning :-D
Alla har vi våra sätt ;-)
Skicka en kommentar