Fröken Tvärsemot!

Trotsig tonåring - Jag???

Efter stora tävlingar, låt oss säga marathon, brukar den traditionella deppen dimpa ner några dagar efteråt: Post-Marathon-Depression PMD. Att träna hårt inför något, samla kraft och sedan göra av med all energi på en gång ger en sorts tom ledsamhet á la Vad-nu-då?

Jag gjorde tvärtom. Jag tog den stora deppen 3 dagar innan Berlin Marathon. Kröp in i min bubbla och kände mig värdelös och patetisk. Nu en vecka efter skrattar jag åt min ynklighetskänsla och undrar varför jag inte kan vara som andra. Men stopp - jag vill ju inte vara som andra. Jag vill ju vara jag. Och idag är jag skitglad.

Idag på NMT-passet var jag grymt långsam. Vi hade inriktning Styrka och Spyfys var instruktör. Någon kallade honom Spring-Magnus, inte för att han har mask - utan för att han gillar att se oss kuta. Kuta snabbt. Givetvis fick vi stilla hans fetisch med 4* ruscher över fotbollsplanen medan Spyfys gnuggade sina händer och log i mjugg. Mina ben löd inte. Trots att jag titulerar mig löpare var jag sist. Toksist. Skönt sist. Jag blev liksom varse min sköna känsla. Vill inte mina ben vara snabba behöver de inte vara snabba - mesig trots. Godammit! Jag sprang en mara i söndags och jag vill mer. Jag vill inte springa snabbt - jag vill springa långt. Skitlångt. Typ 246 km - det vill säga nästan 6 marathon på raken. Coolt va'?

Glad över mina stela hamstrings insåg jag snabbt att mina svagheter skulle synas närmare. Omvända armhävningar - typ. Jag teamade upp med Malin och lade mig raklång på marken när hon stod - tog tag i hennes händer och skulle dra mig upp. En teknik jag inte behärskar, jag är verkligen urusel på att dra mig upp under sånna övningar. Fast det är ju därför jag är där och tränar - för att bli bättre.

Jag är mer taggad än någonsin att bli stark och springa långt. Först ska jag bara konspirera lite med IronWoman om en mara till i år, Åland är lockande. Likaså Bromölla. Här lär det inte vara trängsel med 40.000 löpare som andra verkar gilla. Fröken Tvärsemot vill ha en lugn mara där jag kanske hinner bli polare med funktionärerna :)