Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

söndag 23 januari 2011

Dagen då vi promenerade till Norge

I somras vann jag Fotrally där jag gick från Stockholm, via Nyköping, förbi Kolmården och stod kvar som segrare en bit ifrån Söderköping. Jag hade då traskat i 29 timmar och 58 minuter och lagt 15,2 mil under mina fötter. Igår frågade min dotter om vi kunde ta en promenad till Norge och tillbaka. Självklart ville vi med.


Vi fixade i ordning matsäck med varmt kaffe, grova smörgåsar med Philadelphia, tomat, ost, skinka och färska örter. Nykokta ägg, morötter, bananer, vatten och makrill i tomatsås fick också plats i ryggsäcken. Vår vandring startade från Stensvik klockan 11 på förmiddagen. De 7 kilometrarna till gamla E6:an var välbekant och hade inte så mycket trafik, det tilltog lite när vi kom ut och vände upp mot Nordby. Landskapet var vackert vitt och det var runt 4 minusgrader. Det var häftigt att uppleva naturen häromkring på vintern, då jag bara varit här sommartid innan.
Efter 12 kilometer stannade vi och åt vår matsäck och tittade på trafiken från Norge mot köpcentret i Nordby. Här handlar norrmännen godis, läsk, tobak, kött och alkohol - kommersen är enorm. Vi ignorerade detta och traskade vidare mot Svinesund och den norska gränsen. Nu ökade antalet bilar och vi var tvungna att gå i vägrenen då det var omöjligt att transportera sig på de isiga fälten. Inte helt optimalt. Efter 19 km kom vi till gamla Svinesundsbron och hade nått halvvägs på vår utmaning. Vi skulle ju hem igen.


På bron stannade vi och drack kaffe igen, fotade och körde lite hambo i vägrenen. Vi hittade en cykelväg tillbaka som var 2 kilometer kortare. Efter drygt 7 timmar och 37,2 kilometer var vi hemma i stugan igen, redo att moffa i oss fläskfilé, potatis, grönsaker och choklad.

Det var fantastiskt kul att se min dotters fokus och mål på "framåt-framåt-framåt". Eftersom hon haft ont i knät kunde vi inte springa någon sträcka - detta gjorde att vi den sista milen gick i totalt mörker under en stjärnklar himmel. Det härligaste av allt var att det inte fanns några måsten - vi hade inte bråttom någonstans. Man hinner prata om rätt mycket saker under en dagspromenad och uppleva en hel del - kan inte tänka mig en bättre investerad tid.

Dessutom kan ju dottern nu sluta tjata om utlandssemester sponsrad av mig - för det har hon ju redan fått.

5 kommentarer:

Träningsglädje sa...

fantastiskt. hon går verkligen i dina fotspår! :)

Jessica sa...

He he så LÄCKERT, ultraläckert :-D!

Marica sa...

Låter helt underbart. Vill säga att jag läste repportaget i Fitness och tycker att det var ett av de bästa jag läst :) Du inspirerar mig massor och jag kommer att söka mig hit för inspiration flera gånger.

MarathonMia sa...

Träningsglädje: :D Igår gick hon först med sina långa steg och jag försökte pricka fotspåren...

Jessica: Jajamensan - ultraläckert och det gäller att smida medans järnet är varmt.

Everyday Matters: Tackar! Vad roligt att du tycker det.

mona sa...

Kan man promenera över svinesundsbron utan problem? speciell gångbana vid sidan av vägbanan? är det höga räcken på sidorna eller kan man fota utan galler etc. i vägen? mvh mona