Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 5 maj 2009

Bytte Stadion mot Stora Mossen...

...och tusingar till 400-hundringar. Inte fy skam det heller.


Måndagkvällen var bortlovad till Coola Karin (Triathleten som gjort en Ironman), låt mig kalla henne IronWoman så hon passar in i min serie. WonderWoman Kattis gjorde oss sällskap. Karin skulle enligt coachen köra 12*400 med 200 meters joggvila emellan. Okej, bara att ställa om hjärnan. Men 12 (TOLV!!) stycken! Wow - det är ju skitmånga. Min uppgift som hare är att hålla jämn hög fart som Karin valt. Eller, något snabbare för Karin säger alltid en hastighet och så kan hon så mycket bättre. Kattis var där för att få ihop ett långpass och skulle öva sig på att springa långsamt. Kattis är skitsnabb. Hon är tokgrym. Hon körde halvmaran på En-och-trettionånting när vi var i Malmö - och placerade sig 3:a! Etta kom Fru Szalkai, vi pratar grymma löpare här. Hon sprang milen på 43:50... så jag kan ju vara hare åt henne när hon ska springa långsamt. Eller är man snigel då?

Efter 2 kilometers uppvärmning satte IronWoman och jag av i våra 400-ingar. Bruden formligen flöt fram i sina nya Sacony med "KISS THIS" på sulorna (vill ha, vill ha!) och hade jämn andning. Hennes teknik var stabil och på topp de 6 första intervallerna. När andningen började bli lite mer ansträngd försökte jag hjälpa till att flytta fokus till tekniken. Upp med blicken på raksträckorna, fram med höften, fram med armarna. Takt med steg och andning. Andas iiiiiiin-ett-två-tre-fyr, andas uuuuuuuut fem-sex-sju-ått.

Vi hade samma sätt att räkna intervallerna. Efter två hade vi avverkat ett par av 6, efter 3 en fjärdedel. Varv efter varv lade vi bakom oss. Parerade fotbollar och friidrottstränande ungdomar. Behöll fokus och fart. När vi hade 2 kvar sa Karin - "Nu krämar vi ut det sista!" Sagt och gjort. Vi tog i för Kung och Fosterland, Karin sprang ifrån mig på den sista och kom 4 sekunder före (1:41). Annars blev mina harintervaller med Karin såhär:



Det är lite lustigt hur distansen ändras, en liten bugg i Garmin eller en vilsen satellit? Jag klockade på samma plats varje gång, och avvek endast 2 gånger från min löparbana.

Jag kan ju villigt erkänna att jag är lite seg och mör nu, men det badskumsfyllda varmbadet hemma efteråt var mumma för både kropp och stela ben.

Tack tjejer för ett toppenpass!


10 kommentarer:

Nix sa...

Garmin har svårt med löparbanekurvorna.
Kollar du på satellitbilden så ser du att den "toppar till" kurvorna.

Starkt jobbat. Men stod det verkligen "all-out" i träningsschemat ;) Jag ska skvallra för coachen, tror jag.

Anna (Orka mera) sa...

Bra jobbat!!! Låter härligt att få sträcka ut benen. Själv dricker jag te och väntar på bättre tider... :(

Dunceor sa...

Jag tycker det är konstigt ändå. När jag kör med min GF405 på bana så får jag i princip alltid exakt. Jag brukar ställa in 400m och sen springer jag och den brukar matcha där man starta med någon meter +-.

Bra med intervaller i alla fall!

Karin sa...

Tack för ett grymt pass Mia! Det var så kul att springa ihop =)

Sen när jag kom hem tittade jag lite noggrannare på schemat från coachen, det stod ju faktiskt 14x400....oups =) Får ta igen de två en annan gång!

Ja Garmin är konstig på löparbana. Svårt att veta vilket tempo det egentligen blev. Men vi sprang iaf jämnt! Och snabbare mot slutet =)

MarathonMia sa...

Nix: Jaha - Garmin är inställd på att man ska springa rakt fram hela tiden som Forrest Gump?

Anna: Friska till dig och vila så du kan ta maran på 3:29...

Dunceor: Du kanske har en fyrkantig bana ;)

Karin: Jag hade dött om du tvingat mig att köra två till. Jag lovar.

Zebban sa...

Härligt jobbat! 400 metersintervaller är mina favvisar. Precis lagom långa.

GF305an använder antingen Smart registrering eller "varje sekund", så vid snabba pass på bana blir det fel. Den hinner liksom inte med.
Det har säkert förbättrats i senare modeller.

Magdalena sa...

WOW jag är så impad av farten i intervall 11 - ni har pannben ni! HEder!

Snorkkis sa...

Gött! Nu fick jag intervall inspiration!

Anonym sa...

Jag vill också ha ett .....woman namn! Som tröst för att jag har hamnat på "absolut inte" listan;-)

Puss T

MarathonMia sa...

Zebban: Om klockan inte hänger med känns det ju extra bra att jag valt Ultra som min framtida distans, då lär den ju hänga med... ;)

Snorkfröken: Vad bra - det var lite meningen - men du var inte och intervallade med oss på Linnéa igår... tisdagar är ju bäst!

Älskade T: Du är ju överst på min hitlista! Jag har några förslag som du kan välja mellan: Tee-Woman, TroubleWoman, HappyWoman, LaughingWoman, TenderWoman...