Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 31 mars 2009

Helt j-vla sanslöst!

Vilken jakt!

I morse hade Pertti 10,1 km tillgodo. Han lade till sin morgonjogg på 15 km någon gång mitt på dagen. Jag funderade starkt över att springa totalt ett marathon om det så behövdes. Jag ville inte falla på mållinjen - jag ville verkligen vinna! Det kändes lite tungt att starta med 25km i häcken - men Rune's ord om målbild poppade hela tiden upp i skallen.

Del 1. Lunchjoggen = 15,06 km
Superbussiga Sebastian springer rätt ofta i Ursvik, vilket jag också gör på luncherna. Han erbjöd lite sällskap. Självklart hakade jag på och vi bestämde tid. Samtidigt poppar det upp massor av oannonserade möten och klämma-in-i-sista-minuten konferenssamtal på jobbet. Jag hann dock ta 10-kilometaren som delvis bara var ett lerhav (hej hej bruna Kayanos). 4 av dessa kilometrar hade jag lera sipprandes mellan tårna. Lade till lite bonus i Kista industriområde och fick ihop 15,06 km. Nu hade jag i alla fall kutat in 15 av 25 km - 10 kvar.

Del 2. Uppvärmningen till IF Linnéa = 12,02 km
Jag sprang hemifrån via Karlbergskanalen, bort mot Kristineberg, Fredhäll, Smedsuddsbadet, Västerbron, Hornsgatan och ett ärevarv på Zinken. Det blev drygt 8 km. Knappt 2 kvar till nollning. Lät klockan rulla vidare när vi värmde upp till Münchenbacken. Jag sprang en backintervall och insåg genast det dumma med att peta in kvalitetsträning i ett marathonlopp. Catti försökte samtidigt kolla av hur Pertti tränade på kvällen, han svarade att han jobbade kvällsskift och skulle cykla hem... Duracell-Karin försökte också luska hur P tänkt springa, men han var som en mussla. Bäst att ta det säkra före det osäkra... jag måste samla ihop tillräckligt med distans för att han ska få svårt att komma ikapp. Min gissning ligger på att han springer 115-17 km på kvällen.

Del 3. Bonusrundan, för att jag är jag. = 17,06 km
Jag nollade klockan vid backen och körde lite fram och tillbaka på platt mark, joggade med de andra tillbaka till klubblokalen. Fredrik B erbjöd sig att springa Söder runt med mig i det kalla regnet, Staffan erbjöd skjuts av prylar så jag kunde springa imorgon (lite för sent), Bruno hade tidigare erbjudit sig att cykla bredvid om jag sprang en mara, men den som sparrade mig på slutet blev Ken. Jag orkade inte springa runt Söder, jag ville hem. Vi tog den långa vägen hem - Ken på cykel, jag i Ultrafart. Via Hornsgatan, Söder Mälarstrand, Gamla Stan, Karlbergskanalen och...

PANG! Mitt framför ögonen står Pertti, eller springer rättare sagt. Ken börjar skratta hejdlöst, jag vet inte vart jag ska ta vägen, Pertti ser lika förvånad ut... vi tar i alla fall upp kameran och plåtar det sanslöst roliga. Jag försöker berätta för Pertti hur viktigt det är med vila, hur dumt det är att springa i regnet, hur mycket hans fru saknar honom, hur ledsna mina barn är för att jag aldrig kommer hem. Ingenting bet. Han tvärvände och sprang med mig, med Ken skrattandes på cykel bakom. Vi passerade mitt hus. Jag mörkade hur långt jag sprungit och sa att det började närma sig 3 mil, fast jag egentligen bara hade några hundra meter kvar till marathondistansen. Efter någon kilomter släppte vi P.

Jag och min motståndare i regnet vid Karlbergskanalen...

Jag hakade på Ken mot S:t Görans Kyrka för att lämna av honom, man vill ju liksom se till att pojken kommer hem ordentligt. Sedan sprang jag hem. Jag reggade bara de två första rundorna och sitter i skrivandets stund och väntar på att Pertti ska registrera sin kvällsjogg. Jag har drygt 19 km tillgodo -inte hinner han väl det nu när det bara är 35 minuter kvar av denna dag?

Totalt sanslöst kutat idag = 44,14 km. Det är lite mer än en mara. Imorgon vila. Kan man vila sanslöst?

Edit: Jag torskade. Pertti tog sig ett långpass på drygt 3 mil i regn och rusk... men jag var nära! Nu lämnar jag över staffettpinnen till någon annan - vem antar Aprils utmaning på Kommuntoppen?

Pertti: 419,8 km

Mia: 408,6 km

43 kommentarer:

Micke sa...

Vi får väl en uppdatering här på bloggen redan ikväll hoppas jag?

Förövrigt grymt att dra ihop 44km på en dag bara sådär.

gullfot sa...

Och återigen är spänningen rentutav olidlig! Nu är det fyra minuter kvar.

MarathonMia sa...

Bahhhh.

gullfot sa...

Ohnej!!!! Det är inte sant. Men MarathonMia kommer igen - visst är det så! Bra kämpat. Och en otrolig slutfight, av båda faktiskt. Njut av vilan!!

Gunnar sa...

Äääh. (Men nu vet jag i alla fall varför du var ganska trött inför backpasset!) Otroligt starkt jobbat!!

Cecilia sa...

Silvermedaljen är modell STOOOOOOOOOOOOOOOOR!!!

Elin sa...

Bra kämpat, synd att du inte nådde ända fram. Men nästa gång fixar du det.

Anna sa...

Du är sanslös, ett marathon på en dag. Visst jobbar väl du:) Grymt, jäkligt grymt gjort

Magdalena sa...

Helt otrolig är du Mia! Så mycket som du sprang bara igår springer jag typ på 2 veckor! Du är vinnare trots allt - dör du klarar det du bestämmer dig för! Kör på nästa månad - då orkar inte Pertti hålla ditt tempo!

Magda Gad sa...

Och jag som trodde det var jag som var galen! Känner mig riktigt normal när jag läser detta. Räcker stolt över stafettpinnen och åker till beachen, lutar mig tillbaka och låter dig tackla ganlenskapsansvaret :-)

Magdalena sa...

Det ska stå: FÖR du klarar det du ebstämmer dig för! ;o)

funrun sa...

I love you!
Kan inte med ord beskriva hur mycket jag gillar människor som gör såna här saker.
Totally madness. Så j-a bra!!!

Löpning & Livet sa...

Nä! vilken jobbig motståndare :)

Anna (Orka mera) sa...

Du är grym! 44 km på en helt vanlig dag, bara så där! Synd att även din motståndare var så ihärdig i regnet! Nästa gång tar du honom!

Lisette sa...

Du är helt j-vla sanslöst stark! Bra jobbat!

Linda sa...

Jag har aldrig träffat någon som är så cool när det gäller utmaningar som du Mia. Fruktlöst :)

Masse sa...

Men du slog Erik Norgren så det visslade om det!

Dunceor sa...

haha bra kämpat. 400+ km på en månad är helt klart riktigt bra gjort. Du kommer bli grymt farlig inför sthlm =)

Carina sa...

Fan var bra du e. Ända in i kaklet!!! Du missade med några ynka km, men du är ändå en vinnare!!! Fighting spirit!!

Evelina sa...

Vilken mental styrka du har Mia! När du bestämt dig för nåt så gör du det. Och det gör dig till den största vinnaren!

Ps. Kör ett riktigt elakt aprilskämt på Pertti idag. Det ska han ha tycker jag. Ds.

Zebban sa...

Så jävla grymt jobbat! Trodde ju aldrig att du faktiskt skull göra en mara+ i går! Nog för att jag vet att du klarar det, men man ska ju ha tid åxå.
Nästa gång kommer du krossa Pertti, det är jag övertygad om!!!

Vilken hjältinna du är!

Katarina M-I sa...

I mina ögon är du en vinnare även om du står som nr 2 på listan

Vilken dräpare!!

Susanna sa...

Du är helt otroligt duktig. Synd att han var så seg och sprang det där extra, jag ville att du skulle ha vunnit!

MarathonMia sa...

Fredrika: Det blev sovmorgon till kl 8 - sköööönt.

Gunnar: ja, alla såg lite förvånade ut och undrade varfö jag mesade... även om jag gillar utmaningar så finns det ju gränser :)att få lite sällskap medan ni backade upp och ner var ju guld värt!

Cecilia: Den bästa silvermedaljen ever!! Jag hoppas att guldet känns idag - hehe.

Elin: Det blir inte distansutmaning mer - det får bli något annat - men då fixar jag det!

Anna: yepps - jag jobbar. Har en del att ta igen idag :)

Magdalena: Nej - jag lämnar över stafettpinnen till någon klubbkamrat att klå Pertti. Jag hittar någon ny utmaning - jag ska nog klå P i något annat!

Magda: hmmm definiera galenskap ;) Jag tar tacksamt emot stafettpinnen och kör så det ryker - om du lovar att vila 2 dagar åt mig på beachen!

Funrun: Love you too - come join!

Andréa: Eller hur! Den envisa finska snubben! Grrrr :)

Anna: En elloge till honom som faktiskt orkade sådär fem-i-tolv.

Pyret: Tack! Idag är jag lite vekare....

Linda: Livet är en utmaning. Jag älskar livet.

Masse: Jaaaa! Det gjorde jag! Han sitter nog hemma och gråter nu.

Dunceor: Nu har jag volym - ska bara få upp farten också.

Carina: Det var svårt att skrapa ner mig från kaklet igår när jag skrek av smärta för alla härliga små blåsor man får av pulsband, träningsbh, snörning i midjan, blöt-blåsiga tår...

Evelina: Tack vännen! Jag känner mig som en vinnare - jag gav ju P ordentligt motstånd och lite underhållning!

Zebban: TAckar! Utan ditt sällskap på lunchen hade jag aldrig grejat att få ihop mängden. Men skam den som ger sig. Barnen bara suckar och skakar på huvudet.

Cykelmygga: Då känner jag mig som en vinnare!

MarathonMia sa...

Susanna: Du hann emellan - klart att det hade varit kul med lite Girl-Power-vinst... men jag klår honom i något annat!

Karin sa...

Jag säger då det, Pertti ÄR gubben i lådan...
Mia, bejbi, du är bäst ändå. 408 mil på en månad är helt galet grymt och då har du dessutom kört ett beundransvärt ultralopp mitt i alltihop. *puss*

(nej, jag tar inte över stafettpinnen, nöjer mig med att klå Pertti tidsmässigt på maran, ha ha ha)

Lilla Duktig sa...

Och ändå är du världens bästa Mia!
Hur lyckas du?

Och hur mycket tvätt har du inte att ta tag i nu...?

MarathonMia sa...

Karin: Det känns underbart att du tror på mig - fast jag fick bara ihop 408 kilometer - 408 mil tar jag när jag startar ultrakarriären på riktigt :)

LillaDuktig: Fördelen med att jobba hemma är att tvättmaskinen snurrar och prinskorvstårna får vila... ;)

Jossan sa...

jag är så imponerad av din kämparglöd, din vilja och dina ben som bara springer på!
Helt otroligt bra jobbat tjejen!
I mina ögon är du allafall en vinnare oavsett vad tabellen säger!!

Johan sa...

Helt otroligt imponerande!! Du är helt galen! Härligt!! :-)

Marre sa...

Herregud vilken brud du är! Jag blir tokimpad. Det är bara du som kan vara så här tokig som hoppas på utmaningar som detta. Men shit vad nära det var! Kanske en aprilkamp också? ;-)

Löparfantasten sa...

Du är bäst!!

MarathonMia sa...

Jossan: Mina ben ja... dem är jag glad över - försöker febrilt få dem att förstå att det här är skoj!

Johan: Blir jag kallad galen har jag kommit halvvägs!

Marre: Tokig är ännu ett ord jag gillar... nej april får någon annan ta - jag får hitta på något annat tokigt och galet :)

Löparfantasten: Tack!! Och tack för ett par kilometer livs-prat :)

NiklasN sa...

Här skulle man ju kunna lägga in något syrligt om kilometerknarkaren som stryker längs stadens mer bortglömda delar i jakten på ännu en kick, bara en fix till, sen så...

Men vi lägger det syrliga åt sidan och lyfter i stället på hatten för en imponerande prestation! HejaHeja!

Sofy sa...

Hi, hi, hi. Vansinnigt roligt! Tack för all inspriation!

Maria sa...

Du är tokigt galen :o) jag trodde jag var tävlingsmänniska men om man jämför med dig är jag ju för tus.....inget alls! ;O)

Men härligt kul alltså!

Hej hopp!

/Maria

Snorkkis sa...

Ja helt vansinnigt sanslöst! Men härligt. Man börjar nästan drägla av berättelsen:)

Erik den halte sa...

Imponerande! Fast, vänta nu..? Är inte nr 3 han som Fredrik utmanade i december?

Tjalle Tvärvigg sa...

Skitdåligt Mia!

MarathonMia sa...

NiklasN: Jag ska snart på rehab...

Sofy: Tack å vassego :)

Maria: Härligt var ordet! Skönt att mars är över...

Snorkis: hehe - du e skoj!

Erik den Halte: Jajamensan - honom klådde jag i alla fall!

Tjalle Tvärvigg: Eller hur - nu får det banne mig bli bättring på mina utmaningar! Eller är det så att du håller koll på brorsans registrerade kilometrar *visslar*

Anonym sa...

Sanslöst var ordet. Du är allt bra galen du underbara Mia!

Evelina sa...

Du är så cool!!

mvh Evelina

MarathonMia sa...

Bureborn: Sanslöst och galet - vänta bara tills jag blir riktig ultralöpare och det här är vardagsmat ;)

Evelina: Välkommen hit! Jag ska genast meddela mina barn att deras mamma är cool :)