Bild lånad från: munkhammar.blogspot.comUtlåtandet har jag tagit från en löparvän på Facebook. Jag fastnade direkt. Vem bär ansvaret för de överviktiga barnen? Som vuxen har du bara en enda person att skylla på om du går upp i vikt och det är dig själv (undantaget sjukdomar och medicinering).
När jag för 10 år sedan var fotbollstränare/hjälpreda/en-snäll-morsa-som-ställer upp blev jag kontaktad via telefon av en mamma till en pojke i laget. “Snälla – kan du hjälpa min son att bli smalare med träningen – han blir mobbad i skolan?” Eftersom jag ogillar mobbing, ogillar det som tjockisar utsätts för så blödde mitt hjärta. Jag försökte förklara att vi som tränare bara kunde göra vår del – att motivera och inspirera pojken att röra på sig och att stanna kvar i fotbollslaget.
Jag tänkte att då tar nog mamman sitt ansvar på hemmaplan. Ett halvår senare hade vi säsongsavslutning med barn och föräldrar. Denne pojkes familj kom och var med. Alla kraftigt överviktiga. Pojken var den som var minst överviktig. Vem bär ansvaret?
Vi kan inte kräva av våra barn att de själva ska hålla koll på vad de äter, vad råvarorna innehåller, hur en väl sammansatt måltid är – eller vad som är lämpligt att äta till frukost på väg till skolan. Det måste komma från föräldrar och vuxna. Inte bara tunna tanten på Hemkunskapen.
Det är rent ut sagt elakt att göda sina barn på grund av sin egen dåliga kost. Att som överviktig gå in i vuxenlivet och börja ta tag i viktnedgång är ofantligt svårt. Det är aldrig försent att lära sig äta bra – att ge våra barn en bättre start in i skolan – att orka med alla krav är jobbigt som det är för dagens barn och ungdomar.
Så snälla – ge inte era barn godis till frukost – hur smala de än är – Lär dem att vara rädd om sina kroppar och att näring är viktigt– Kropparna ska transportera dem genom livet. Det är inte för sent. Börja nu.
26 kommentarer:
Skriver under på alla punkter! Jättetragiskt att se! OK att de göder sig själva men låt inte barnen drabbas. Blir lika ledsen varje gång!
Tack Mia för ett jättebra inlägg. Det är ett stort problem, ajg som jobbar på vårdcentral ser dessa familjer/barn dagligen. Hjärtat blöder verkligen. Själv har jag en pojke som är så att säga sockerkänslig, och ja - det är ju vårt "fel" att han triggas i gång för det är ju vi som bär ansvaret över maten. Det är så kul att se att när man lägger manken till så förändras snabbt barnens beteende, de är snabbt med på noterna. så nu är det inget godis, smoothie på bär + soyamjölk, bra mackor, bra middgar. mammahjärtat blir så glad när den lille utbrast JA! när han såg att det blir lax till middag! Så det går bara man själv är en god förebild och ser till att alla får rätt bränsle! väntar nu på den berömda danska boken "Kärnfrisk familJ". återkommer om den är bra!
SUPERBRA inlägg!! <3
Kan inte annat än instämma. Varje gång jag ser dem tänker jag samma sak. Någon som kan starta en föräldranäringslärokurs? Okunskap föder okunskap.
AMEN! Det är verkligen beklämmande att se sådana saker. Samma sak när man ser en hel familj där alla är mer eller mindre överviktiga sitta på en stor hamburgerkedja (där jag personligen bara stannar om det är typ enda alternativet när vi är ute och åker och det måste gå fort) och trycka i sig gigantiska portioner med extra pommes och megastora läsk och glass och milkshake till efterrätt.. Nej, jag vet inte vad de äter alla andra gånger när jag inte ser dem, och jag vet inte om detta är enda gången på tre år de varit på den stora hamburgerkedjan, men ändå. Sorgligt och beklämmande är det, för barnen som inte har något val och som inte får lära sig, inte får chansen till varken bra matvanor eller motionsvanor. sorgligt.. :'(
Vissa familjer där alla har för många kilon kan beklaga sig över att de inte har någon chans, eller deras barn inte har någon chans att bli smala/starka/pigga/friska eftersom alla i familjen/släkten varit kraftiga, utom moster Märta, men så är hon ju inte riktigt klok heller som tränar flera gånger i veckan och är alldeles galet petig med vad hon äter, aldrig mer än två tårtbitar till kaffet.. Det är sällan övervikt är ärftligt, på ett genetiskt/biologiskt plan, däremot är de tyvärr ofta de dåliga vanorna som leder till ohälsa och övervikt ärftliga genom vanebildning och inlärning.
hmm, märks det att ämnet engagerar mig..?
Tack Mia, du beskriver exakt det jag kände när jag blev ledsen i ögat. Kram!
Mycket bra skrivit Mia. Då våran äldsta son har problem med att gå upp i vikt har vi fått som förslag från hans dietist att ge han glass till frukost och annat söt och gott så fort han vill ha. Som om liksom, skulle aldrig komma på tanken. Vem säger att han inte en dag bara vänder och då får svårt att hålla/gå ner i vikt pga att vi gett han fel kost som liten.
Jag håller med samtidigt som jag blir så ledsen över att när vi pratasr om överviktigas ätande så talar vi i termer som " trycka i sig", "gluffa" etc. Det är liksom okej att tala med lite negativa ordalag.
Word !
Jag håller med dig till fullo! Tråkigt och sorgligt. Maten har fått en konstig roll: vi tröstar oss med mat, vi belönar oss med mat,vi firar med mat (och ofta är det kvantiteten och inte kvaliteten, dukning etc som räknas) och med "fredagsmys" underförstås chips/godis/glass. Kan man inte mysa utan något att äta??
Jag har för mig att en pojke tvångsomhändertogs i Spanien för några år sedan eftersom hans morföräldrar (som han bodde hos då hans föräldrar var döda) övergödde honom.
SANT!! Minns när jag som liten alltid stönade högt över pappas kommentar "Ät nå proteiner också, ta en skinkskiva åtminstone!" och sen tuggade jag surt i mig skinkskivorna. Nu är det JAG som pikar lillsyrran när hon äter flingor till frukost "ät nånting proteinrikt också"... :)
Vilka kloka ord,Mia!
Som skolsköterska har jag engagerat mig mycket i ämnet. Synd om barnen som inte kan göra jobbet själva utan som är totalt beroende av sina föräldrar för att lyckas. Har haft så många samtal med förldrar som förnekar sitt barns övervikt;Så här ser vi ut i vår familj, vi har kraftig benstomme, vi tycker inte at det är ett problem eller han/hon äter INGENTING.
Verkligen viktigt att lyfta fram!
Ja et där är sorgligt. Men samtidigt finns det många familjer där det är tvärt om också och det är minst lika sorgligt (föräldrar som går på dieter/bantar). Man ärver inte bara gener utan även miljö. Att växa upp med föräldrar med dåliga vanor /ätstörningar (då menar jag alla typer, både mer åt anorexi/ortorexihållet och olika typer av hetsätningsstörningar) är som gjort för att själv trilla dit som barn. Man har onekligen ett gigantiskt ansvar som förälder och det kan inte vara lätt om man själv har problem med ett osunt förhållande till mat. Eller bara dåliga vanor av ren slentrian såklart.
Jag har funderat lite på det där hur man ska förhålla sig till godis/chips/kakor/läsk osv i framtiden när man har barn. Jag är starkt emot förbud och att endast tillåta lördagsgodis tycker jag är en form av förbud (fast ändå inte), men att alltid ha "godsaker" framme för att ta bort "laddningen" runt speciella livsmedel känns inte heller helt klockrent. Svårt är vad det är! Men jag antar att en slags medelväg är det bästa..
Bra och viktigt inlägg!
Jobbar även jag som skolsköterska och vet hur svårt det är att motivera föräldrar och barn till att ändra sina matvanor. Tyvärr så är det väl så att våra liv har blivit mer stillasittande, vardagsmotionen har minskat vilket även det bidrar till övervikt och mer ätande.
Några tankar till.. Jag tror det viktigaste av allt är 1) att man uppmuntrar barnen till lek och rörelse och grundar sunda vanor med fysisk aktivitet som en naturlig del av livet, i den form barnet själv gillar och 2) att man har ett sunt och avdramatiserat förhållningssätt till maten och försöker förmedla synen på mat som näring och energi för kroppen, att det är lika viktigt att tanka sin kropp med rätt bränsle som att man tankar bilen med det den behöver, men att mat förstås ändå kan vara njutning men på ett balanserat och sunt sätt. Lättare sagt än gjort kanske. Men jag tror att allt börjar i den fysiska aktiviteten och en kroppsmedvetenhet som gör att barnet som sedan växer upp till en vuxen lär känna sin kropp, lär sig tycka om sin kropp, lär sig använda sin kropp och ser hur många fantastiska saker kroppen kan klara av, och gör varje dag, och att det därför är så viktigt att man tar hand om kroppen och ger den rätt energi, tränar "lagom" och smart, vilar när man behöver, utmanar den på rätt sätt.. som Andréa är inne på det är det ju lika sorgligt åt andra hållet, att som förälder förmedla en snedvriden och sjuklig syn på kroppen och träning som leder till ätstörningar och träningsbesatthet osv - det kanske inte syns lika bra på utsidan bara, förrän det gått alldeles för sent.
Jag skriver med under! Och hur kan man låta barnen äta från de där snabbmats ställena? Hur kan man som förälder sitt barn dem sån, ursäkta, skit! Det är inget de behöver varken lära sig eller ha.
Vad jag tror är viktigast är att man inte ersätter vanlig mat med bullar, glass och godis.
Han åt inget till lunch - ta en glass/muffins/Snickers - självklart triggas sockerbegäret igång - likaså dåliga pommes från McDonald's som tar 4 dagar för kroppen att spjälka ned - hur snällt är det mot kroppen?
Jag säger inte att det ska vara godisförbud - äter barn vanlig mat kan de visst få äta gotter - men inte istället för - där har vi ett ansvar - hur jobbigt det än är med tjat och gnäll.
Håller med om att detsamma gäller ätstörningar som gör att tonåringar får anorexia - avdramatisera det hela. Servera bra mat för att det är det kroppen behöver. Punkt.
Inte bara ledsen utan arg blir man! Har inga egna barn så man bör kanske hålla tyst. Men man har ju ansvar för ett litet liv. Hur kan man då tillåta detta beteende och dessa vanor redan i unga år?! Har aldrig begripit mig på det!
tycker andréa är inne på en viktig poäng som jag vill spinna vidare på. det handlar om beteende generellt - om så mycket. stress är ett annat exempel...
Träningsglädje - japp - spinn vidare så släpper vi tankarna fria!
Jag tänker på att barnet också är en individ med egna tankar och önskningar. Som förälder kan man ju inte styra vad barnet gör när man inte är med, man kan ju bara informera och säga hur saker och ting fungerar. Jag är orolig för all läsk som dricks och energi dryckerna som verkar tufft att dricka. Ska man ta deras veckopeng för att dom inte ska kunna handla när man inte ser? Eller? Det tycker inte jag är en bra ide. Styra barnet med sådana medel brukar inte funka, speciellt när dom ska börja stå på egna ben. Det finns så många olika saker att ta hänsyn till.Hur mår barnet? kompisar? närvarande föräldrar? stressad? Sömn? Ja, det är många faktorer som spelar roll...
Cilla: håller med. Det är viktigt att se helheten. Förbud är dumt - men att ersätta vanlig mat med bullar, läsk och godis tycker jag personligen inte är okej. Lär vi barnen bra frukost- lunch och middagsrutiner får de i sig näring.
Känsligt ämne. Jag är smal och har alltid varit det (uppväxt med bra matvanor). Min man är rund och har alltid varit det (sämre matvanor). Ett av mina barn har ärvt min mans aptit för det onyttiga och därför har vi inte så mycket "kladd" hemma. Jag är dessutom nutritionist med ett genuint intresse för kost..
Det märks på en gång när sonen varit hos andra (sportlov hos farföräldrar). Han kommer hem RUND!
Däremot tycker många vänner/grannar så SYND om honom som inte får allt det goda. Som ett exempel äter grannbarnen vanlijyoggi, frostis med syltmackor (trodde inte mina ögon när jag såg det). Här äter vi naturell youghurt med musli och barnen tycker om det!! Hade han varit överviktiga hade alla tyckt att jag var en duktig förälder som värnar om mitt barn. Men nu är han normalviktig i övre spannet, och jag är "för hård" som inte köper skräpmaten..
Så sant. Jag såg en amerikansk "skräckfilm" för något år sen drygt där mamman i familjen beklagade sig för att hennes fyraårige son vägrade äta annat än chips...
Tragiskt!!
Skicka en kommentar