Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

söndag 30 januari 2011

Balans och harmoni - Mia-gnällkärring...

Det är sant att SuperWoman då och då klär sig i rollen som människa. Då kastar sig verkligheten över och balansen rubbas. Något litet ligger och gnager, oro för vanliga saker som ekonomi, trasig bil, få tiden att räcka till, duga, längta, sakna, vara nyttig, vara onyttig, hinna träna, vara harmonisk, vara en snäll dotter, en god mor och en fantastisk flickvän... fastna i träsket av oväsentliga energisugande tankar.

Utsikten från Djurgårdsbrunnsbron - Stockholm kan vara så fantastiskt vackert - jag uppskattade det halvhjärtat igår - tur att jag tog en bild och hittar harmonin i bilden idag istället. Foto: privat

Det är bra. En dag. Inte mer - då är det dags att ta tillbaka fokus, se helheten och skratta bort litenheten. Lördagen var en lågdag med mysiga inslag av konstutställningsbesök med mamma - Anders Zorns fantastiska akvareller på Waldermars Udde, inflyttningsfest hos IF Linnéa-Tone där en drös klubbkamrater och andra härliga människor höll till. Dessförinnan och däremellan - energitom - lite på pausläge. Skypade tillbaka lite fokus och sov hyffsat för att vakna upp "som en helt vanlig Mia!".

Yihaaaa! Sådärja - ordningen återställd. God frukost, läsa DN, fixa en liten överraskning och sedan åka skidor med Henrik och Evelina - de som utmanat mig att köra en Svensk Klassiker. Hinner göra klart både träningsschema och jobb innan jag ska plocka upp Moa och Anneli för långpass. Reclaim Mia - Reclaim balansen. När balansen finns är det lättare att känna harmoni.

Och vem fan bryr sig om dyra bilreparationer, för-mycket-godisätande och sömnbrist när man omger sig av fantastiska människor? No-more-Mia-gnällkärring - livet är härligt.

7 kommentarer:

Christel sa...

Det är inlägg som detta som gör att vi "därute" älskar att följa din blogg. Att vi som följer SuperMia och inspireras också ser att densamma SuperMia är som oss andra lite då och då! TACK!

anneliten sa...

Alla dagar kan inte vara bäst. Då blir de ju bara medelbra allihop. Så brukar jag tänka när jag är låg - att jag liksom får något att jämföra med när det sedan känns bättre.

Karin sa...

Jag läste reportaget om dig i fitness magazine och hittade på så vis hit för första gången. Det skall bli jätteroligt att följa dig eftersom jag själv nyligen börjat träna löpning så smått och nu super till mig all inspitarion jag kan upptäcka!

Alla har vi våra dagar med mer eller mindre motivation och energi och det är så härligt när man efter en lång, tung dag får lite tid att reflektera och inse det härliga li livet.

Trevlig söndagkväll!

Louise sa...

Jag tycker du ger ytterligare bevis på super-woman-egenskaper: att låta kaoset/gnället/deppet/energihålet hålla i sig bara 1 dag och sedan vända - det klarar bara en superwoman!

Träningsglädje sa...

det måste få vara lite gnälligt ibland. du vet, lite sådär som alfons pappa sa. man måste ha tråkigt för att ha roligt. typ.

10Sekunder sa...

Så är det.
Jag blir less ju mer sötsaker jag stoppar i mig. Någon slags mental socker-bakfylla. Det var mycket påtagligt när jag Hård-LCHFade. Då fick jag tydliga bakfyllesymptom som var mycket lika vanliga alkoholdagenefter känslor. Inklusive huvudvärk och ångest/depp.
Jag misstänker att det både är kemiskt och mentalt. ALLT man kämpat för med bra mat och träning bryts pga en jdra oplanerad svullkväll med godis. Klart misslyckande. Inte bra.

En helt annan sak, hur långt kommer du på 45 minuter skidor??

Kör Hårt!

Carina sa...

Man kan inte vara på topp jämt!!