Jag drämde till med 3:35 på Stockholmsmaran och befinner mig som hejarklack i New York. Helt på banan enligt drömmar och mål. Även om jag inte deltar i loppet själv med nummerlapp.
Istället springer Kattis, året då hon fyllde 30. Foto:privatMål och drömmar ändras med tiden och jag är precis lika glad att få heja fram Kattis på maran som att jag skulle springa själv. Hon var ju med och var min hjälpreda när jag tog mig an att springa GAX Trans Scania 246 kilometer - så att supporta lite här är det minsta jag kan göra. Jag känner inte direkt tävlingssug att kuta själv. Kanske för att klockan är strax före 6 i NY, mitt vänstra Barbieben stramar och jag har inte sett alla löpare ännu. Det lär ju bli lite kutande mellan hejarklacksposterna ändå idag - kompressionsstrumpor på!
Ha det gott därhemma!
3 kommentarer:
Heja Kattis! Heja Mia! Och heja alla New York-Marathon-hjältar!
Hoppas ni har riktigt kul! Ska kolla på TV strax.
Nyfiken! Väntar ivrigt på rapport! ;)
Skicka en kommentar