Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

onsdag 21 oktober 2009

När katten är borta...

...dansar råttorna på bordet!

Kollade in klubbens träningsschema: 2000 metersintervaller. Kollad in Coachens (kattens) schema för mig: 2000 meter lugna intervaller - behövs det coachning för nybörjare eller de som vill springa långsamt - välj att leda.

Skickade en hint till gårdagens tränare Daniel som tillsammans med Andreas skulle köra skiten ur 44 IF Linnéaner. "Jag kan ta hand om den gruppen som ska köra i makligt tempo". Men det behövdes inte. För vi skulle köra Tvåtusingar på Årstabron, och då kör alla rätt individuellt.

Jaha. Sen Hade Jag Ju Hört... att om man har en överansträngning så ska man springa kortare och snbbt. Jomen det låter ju vettigt. Inte nöta på överansträningen liksom. Dessutom har jag ju inte kört så tufft på länge. Inte kännt blodsmak eller kräkningar på månader...

Satte således efter uppvärmningen fart på benen över Årstabron som är ca 1 km lång - vände vid 3:e lyktstolpen och pinnade på tillbaka. Flåsade på bra. Vilade lite längre än de uppmanade 45 sekundrarna, satte av igen. Kände ingenting i knät. Fokuserad på min teknik - rak hållning, bra frånskjut. Satte av i tredje intervallen. Sackade efter och fick lite svindel av brokanten/Staketet/lamporna - och kände att det yrslade till - drog ner lite på takten för att sedan landa i en komfortzon när jag sprang så långt från Ramla-ner-känsle-staketet som möjligt. När jag var halvvägs tillbaka såg jag Kalles röda toppluvetoffs vippa än till höger än till vänster. Då satte sig min lilla Djävul på axeln och piskade mig "Spring om, spring om!". Jag fick ny energi, sköt fram höften, pumpade med fötterna mot cementbron "framåt - förbi - framåt -förbi" och visst grejade jag det. Visste att den tredje var mycket långsammare - kände mig såsig.

Som en busig liten råtta irrade jag sedan runt, runt vid brons början och kände att "Tack kära knä för att du inte gjort något väsen av dig!" (att jag sedan har en superspänd sätesmuskel vill jag ju inte tala om, så det låter jag bli).

Klubben fick ytterligare tillökning denna tisdag och en av de nykomna kände jag igen sedan tidigare och välkomnade lite extra. Hon undrade innan passet vilket tempo jag skulle köra intervallerna i och jag svarade "Om jag skulle kört 100% skulle jag ligga på 4:30-tempo, men idag ska jag ta det lugnt". Så här blev resultatet av det:

Tvåtusing nr 1: 9:14
Tvåtusing nr 2: 9,15
Tvåtusing nr 3: 9,25

Snittid: 4:33/km och en snittpuls på 166 (176). Med upp och nedjogg i 6:20-fart fick jag ihop dryga milen igår. De flesta löparna sprang 5 intervaller, men jag skulle lägga till 8 km cykling efter passet så jag passade på att stretcha ut hamstring och sätesmuskel ordentligt.

Det ska bli intressant att se vad coachen säger för tid på nästa omgångs långa intervaller då jag verkligen ska köra fort... det blir vecka 48...

7 kommentarer:

Träningsglädje sa...

du är så fantastisk att jag inte vet var jag ska göra av mig själv mia!

Anonym sa...

fan va långsamt

Ingmarie Nilsson sa...

vad roligt att det känns bra igen! men ta hand om rumpan..;-)

MarathonMia sa...

Träningsglädje: hehe gulle - du ska fortsätta vara du - lika energisk som vanligt och smitta av dig med pannben, fokus och knaserier!

Peter: Peter!!! Visst är du anonym :) börja med att säga "Hej tjockis" i oklädningsrummet för att gå vidare och säga "Vad fult du springer" på bron och nu ge mig sista peppen. Hehehe! Du får fortsätta sura tills du klår mig på någon tävling. Pratar vi sekunder eller timmar nu?

Ingmarie: Jag är så duktig på att ta hand om rumpan. Hade en drös förvånade medarbetare på mitt nya jobb igår som förmodligen undrade varför jag satt och gnuggade mig mot en tennisboll. Jag är fullt normal...

Kalle sa...

Vroooom!, där flög Mia förbi!
Kul att vara till hjälp som "jagat byte" men nästa gång vecka 48, då hjälper det inte att du ska springa ännu fortare för då
"släpper jag varken dig eller din lilla djävul över bron"
(för säkerhetskull tar jag den mindre synliga blå toppluvan ha ha ha!)

MarathonMia sa...

Kalle:försök du!

Dunceor sa...

Roligt att Kristina har gått med i IF Linnea också =)

Bra gjort och var rädd om ditt knä! Men det verkar ju hålla och det är ju kanon!