Spyfys har fått ett nytt ansikte

Det ansiktet sitter på Löjtnant Magnus idag.

Onsdag och kondition på schemat. Idag fick vi välja den normalt hårda träningen eller Intensiv. Löjtnant Magnus höjde rösten myndigt och bad alla som ville köra intensivt att samlas utanför. Jag satt kvar. Tills Evelina reste sig och spände ögonen i mig. På en ögonblicks sekund var valet alltså gjort. Jag fann mig själv på väg ut till Intensivgruppen. Uppvärmningen gick alldeles för fort för mig, vi tog oss bort mot Fiskartorpsvägen och farten var stundom nere i 3:50/k enligt Staffans Garmin. Vid en lång isig uppförsbacka hojtade Magnus "ÖKA!" Då sa Pernilla tack och hej, vände och sprang till den normalt hårda gruppen. Vi var några som kom på efterkälken, typ 30 meter och blev bemötta med orden "Klarar ni inte uppvärmningen kanske Mulle är att överväga". Fast han sa det på ett sätt som inte var nedlåtande eller hade en klang av straff. Vi delade in oss två och två (jag körde en trio med Evelina och Emma) där vi skulle köra "Dröm-milen". Vi fick höra att Doktorer förutspått att hjärtat skulle sprängas om man sprang en engelsk mile (1609 meter) under 4 minuter. 1954 ville Roger Bannister bevisa motsatsen. Vilket han givetvis gjorde.

Med detta i huvudet, att vi skulle ge järnet så att det skulle kännas som hjärtat stannade, satte vi av i dryga 200-metersintervaller i full karete. Ståvila om 90 sekunder emellan. Vår trio klarade sig bra och körde om duon innan som startade 5 sekunder innan. Fokuset var intensivt och hjärtat dunkade. Vi körde 5 vändor och jag kände mig lika stark alla gånger. Nyckeln ligger ju i snabb återhämtning - att någotsånär återställa sig på 90 sekunder. All backträning jag genomfört med IF Linnéa har verkligen gett resultat för min puls fann sig rätt snabbt.

Nästa moment blev hills. Vi skulle i samma par (vi var fortfarande trio) ta oss upp för en kulle sex gånger med ett bildäck släpandes efter oss. Vi turades om att släpa upp det och peppade varandra. Det var svårt att hålla ett löpsteg då låren och vaderna brann. Mjölksyran droppade med svetten från mina hårtestar som stack fram under mössan.

Jag hade precis skakat ur den värsta krampen ur benen när det blev dags för Löjtnantens Fantastiska Fyrkant. Det var en kvadrat på 20x20 meter ungefär där vi ställde upp oss i två lag diagonalt och skulle jaga varandra i grupp med följande övning: Spurt mellen två däck, utfallssteg mellan följande två, spurt igen för att avsluta med grodhopp tills kvadraten var fulländad. Det lag som först kom ikapp det andra och dunkade någon i ryggen fick poäng. Vi var jämnbra och turerna runt kvadraten blev många. Mina skinkor brände och det började osa bacon på ängen. Vårt lag torskade två gånger och åkte på Löjtnantens Armhävningar på knogarna. 20 till antalet.

Som skön nedvarvning tog vi lite snabb terränglöpning bort mot Fiskartorpets hoppbacke som vi skulle ta oss upp för, sedan tokspringa tillbaka till Östermalms IP.

Det var grymt skönt att få ta ut sig totalt, jag tror att man behöver chocka kroppen ibland för att inte hamna i gamla mönster. Det är så lätt att spara på krutet när man kan övningarna istället för att ge det där lilla extra. Idag gav jag allt. Idag var det spyfys. Precis så jävligt som det ska vara. 80 minuter av gränsöverskridning. And I did it!

I bilen på väg till jobbet var jag tvungen att peta in CD'n som Fredrik fixat till Plankanutmaningen och körde "Push it to the limit" på högsta volym hela vägen till jobbet.
***********************************************