Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

fredag 6 februari 2009

Fantastiska Fredag!

Jag är hög på endorfiner!

Vaknade upp imorse leende, fortfarande lycklig över IF Linnéas löpning- och styrkepass som hölls av Ken. Gladast blev jag att Patrick dök upp som tidigare var skeptisk till styrkedelen. Uppvärmningsjoggen var på dryga 5 km, vi tog vår vanliga runda förbi SöS, bort mot Eriksdalsbadet och svängde ner i Tantolunden. Här föll stora snöflingor och gruppen sprang gemensamt i raskt tempo. Att titta på ett snövitt Stockholm, känna snöflingorna på ögonfransarna, höra positiva utrop från Ingrid som höll högre tempo än hon någonsin gjort, fyllde mitt hjärta med... med... GOTT. Tillbaka på Zinken körde vi parövningar och jag teamade med Ingrid. Vi bar varandra, gjorde benböj, situps, gick skottkärra och körde armhävningar. Sen var jag tvungen att avvika, men joggade lugnt därifrån med en harmonisk känsla i kroppen.


Här är jag och glassar-Ken efter Hässelbyloppet i somras. Tack för att du höll ett kanonpass igår!

Morgonens Nordic Military Training med Jörgen var en grym utmaning. Snö och slask gör underlaget halt och slirigt. Broddar på. Samma känsla infann sig här - hela gruppen jobbade gemensamt, ingen kom på efterkälken, fokuset var totalt och kroppen fick verkligen ta i. Alla gav allt de hade och vi förflyttade oss mellan styrkeövningarna i snabbare tempo än förra fredagen. Både Leif och jag var tysta hela passet, vilket visar att vi nog gav järnet. Annars är det oss två som instruktörerna brukar spänna ögonen i först *visslar* och be om lite tystnad... Eftersom vi är inne på vår fjärde vecka av boot campen ökade Jörgen intensiteten på övningarna, vi fick köra fler repetitioner på situps och tri-&bicepspressar. Uppvärmning med utfallssteg, benböj och upphopp gav en varm skön känsla i låren.
Under passet teamade jag först upp med den-unga-tjejen-vars-namn-jag-inte-kommer-ihåg, sedan lite slit med Bruno (trädet bland annat!) för att avsluta styrkedelen med snabba, starka Anna. Det sist uttömmande momentet blev att springa allt vad vi hade till "korvkiosken". De flesta låg före mig och spurtade snabbt, jag gav mig fan på att vara första tjej fram... passerade en, passerade två... var var Anna?... tog i allt vad jag hade och kom in som femte person fast förste tjej... Antingen var jag lagom uppvärmd efter 75 minuters träning, eller så stannade snabbfotingen tidigare!

Efteråt körde vi som vanligt upphopp i ring - 20 stycken denna gång, tätt följt av lovord från Instruktör Jörgen som var imponerad att alla har utvecklats så bra, hans ord "Det är inte svårt att leda er, man blir glad. Ni ger verkligen allt och var samspelta idag".

Här skulle det vara lite coolt med en bild på glassar-Jörgen och mig efter Swiss Alpine Marathon... Tack i alla fall Jörgen för ett höjdarpass i morse!

Endorfinnivån på topp!

Eftersom ABC-Nytt beslutat att vänta med sändningen till nästa fredag, ser jag med spänning fram emot vilket härligt inslag de valt istället ikväll - en repris på Singapores tunnelbanesystem? I vilket fall som helst kommer jag att spendera kvällen med löparbrudar från klubben, lite mat och gott vin. Imorgon VILODAG!

4 kommentarer:

Magdalena sa...

Vilket härlgit positivt inlägg. JAg låter mig smittas av det nu...

MarathonMia sa...

Enjoy - jag har feel-good-energi så det räcker åt dig också!

staffan sa...

Mia: Ja du passet var tuffare exakt som jag och säkert flera hade hoppats på, men vilket pass sen:=) underbart

Även jag halkade efter i löpningen så du var inte ensam men du kom i alla fall mål som första tjej. Jag kom inte in som första kille vid löpningen vid kiosken vilket var surt som tusan. Men jag inser att man kan inte ge 105 % utan man måste ge 110 % då vinner man som du gjorde.

Mia: Du är väl värd en vilo dag se på mig, jag vilade i går det var en konstig dag märklig dag. Man vet inte liksom vad som händer med kroppen:=)

Evelina sa...

Underbart med endorfiner! Can't get enough! Jag hoppas på att ABC visar nåt roligt inslag om sms-lån.