Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 15 december 2008

När det inte riktigt blir som man tänkt sig

Jag är en mästare på att visualisera!

När jag anmälde mig till NordicMilitaryTraining var det för att jag ville bli starkare och tuffare. Nu menar jag inte kaxig, för det är jag för det mesta. Jag har målat upp en bild på hur jag långsamt under campens gång formar mig till GI Jane, blir tokstark och kan bära runt på 2 ledare utan problem.

Nu är jag inne på sista veckan av Militärträningen, och vi skulle ha med oss en ryggsäck som vägde 10 kg. Jag pulade ner blomjordspåsar och grejade en skön, halvhård huvudkudde att ha på ryggen. Killarnas ryggsäckar skulle väga 15 kg.

De vanliga passen med Drill Inspector Bruno brukar vara tuffa, och jag som hade visualiserat mig kånkandes på två stora muskelpaket, tänkta att det här är ju en liten bit kaka. Hur svårt kan det vara liksom? Men det kan jag säga - att köra benböj, utfallssteg, ankgång och hoppa på huk med tung ryggsäck är jobbigt. Jag tror inte att jag hade grejat 160 kg till.

Ny övning i form av kollektiv situps på rad. Här satt vi i två kolonner och skulle leverera bakåt hela gängets ryggsäckar och sedan förflytta oss uppför backen. Min kolonn förlorade så vi fick en straffrunda i form av en backintervall med kolonngrannens ryggsäck. Jag fick Leif's som skulle väga 15 kg, men kändes som 55. Med 10 kg blomjord på ryggen och 15 kg grus på magen blev jag uppeppad av Evelina. Det var tungt och gick segt. Det var inte alls så här jag hade visualiserat mig själv. Jag skulle ju typ vinna (och ha de två ledarna på axlarna).

Vi fick den traditionella Crossfit-träningen där vi ska ta oss över en mur (tjohooo - nya blåmärken!), springa jägarmarsch, förfrysa rumpan på frostigt fält när vi kör situps... nu med ryggsäck som vi givetvis skulle "lämna över" till vår sparringpartner. Den sedvanliga vilan i plankan var skön, särskilt för mig och Sivan som har blivit så grymt starka att vi först kunde lyfta höger arm rakt fram... sedan vänster - Vi stod bara på tårna! (okej, vi hade lagt våra ryggsäckar under magen). Givetvis hann vi med lite armhävningar och statiska magövningar. När det var dags att bege sig tillbaka till ÖIP sprang vi i takt där det fjärde steget skulle markeras. Det var en grym känsla när vi ringlade fram och lät som en professionell skvadron. Där och då fick jag känna mig lite som G.I Jane, men det varade bara i 5 minuter.

Betyder detta att jag måste anmäla mig till nästa camp också?
************************************



12 kommentarer:

Andréa sa...

Klart du ska anmäla dig till nästa camp!! :)

bureborn sa...

Du är snyggare än Jane! Och jag är helt säker på att hon skulle segna ner som en överkokt makaron om hon tvingades inertvalla med 25 kilo blomjord (eller vad nu Leif gömt i ryggan). Så det så!
Själv skulle jag smulas sönder som en okokt makaron under en dumper...

Staffan sa...

Mia: Det låter som det perfekta passet man kunde önska sig.

Avis som tusan att man inte kunde vara med. Hoppas hoppas jag kan vara med på onsdag om förkylning etc har lagt sig dvs.

/S

MarathonMia sa...

Andréa: Det blir bara slitigt med all löpning som ska petas in också... men det går säkert!

Bureborn: Det var den finaste komplimang jag någonsin fått - den ska jag leva på lääääänge!

Staffan: Du får jobba dubbelt på onsdag, jag är i London och jobbar då och kan inte vara med...

Löparfantasten sa...

Tack för imorse!!
Visst var stampande i takt en mäktig känsla fick gåshud.
på mitt jobb har de börjat kalla mig GI Jane när jag hängt upp alla geggiga kläder och visat mina snygga blå ben....
De är inte så sugna på träningen där mer på snygga instruktörer.....
De har sagt att de ska komma och spana...

MarathonMia sa...

Pernilla: haha -du får skicka dem till ÖIP ikväll när Gästinstruktör Sebastien vrålar MJUKISAR!

Sussi sa...

Japp, det e klart du måste anmäla dig till nästa Camp,,,,,

Sivan kommer ju annrs förtvivlat leta efter dig...;)// Sussi ala Sivan.....

coyntha sa...

Jaaa!! Det tycker jag. Du måste anmäla dig till nästa Camp!! :) Gud vad du har blivit stark!

Förresten... läs vad jag fick för julklapp i förskott!! Det var sååå bra!! :)

* kram *

jumper sa...

Fråga: Hur länge varar en sån här "vinterfälttjänstövning"?

Karin sa...

Jag litar på att du anmäler dig till nästa camp och bär mig runt Tjurruset i höst om det behövs ;) Du är grymlings-stark ju! Go girrl :))

Lilla Duktig sa...

Ja. Om det gör dig så här larvigt lycklig så kan du inte göra annat än att köra igen.
Go grrrrrrrrl.

MarathonMia sa...

Sussi: Enda anledningen måste ju vara att få ligga i plankan med armarna rakt ut och garva med dig då!

Coyntha: Ska genast surfa vidare! Men julafton har ju inte varit ännu!! Tjuvnallat under granen?

Jumper: 6 veckors, rå brutal gyttjebrottning...

Karin: Haha - våga stoppa dig och sedan ta dig på ryggen! Dt blir snarare "fäst en lina på Duracell-Karin och häng med"

LillaDuktig: Men det blir ju på bekostnad av träning med dig min kära... :-( Och du gör mig ju lycklig!