Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

fredag 5 december 2008

Birgitta Sur borde gå på Bantningskur!

Visst har vi alla gjort något vi skäms över?

Från det jag var 6 år bodde jag granne med en familj som då hade 5 flickor (fick senare en pojke också). Vi blev väldligt tajta och ser nog varandra som systrar snarare än kompisar. Låt oss kalla dem El-kabel. På det glada 70- och 80-talet var vår gård vårt hem. Vi svävade sällan ut och begav oss någon annanstans. Vad hade gården att bjuda på förutom en klätterställning och en sandlåda? Jo grannar. Grannar man kan göra hyss med. Vi hade tre favoriter: "Ingalill" "Korvkärringen" och "Birgitta Sur". De två sistnämnda var polare och bodde i varsitt radhus mittemot varandra.

"Birgitta Sur" var en enorm tant, lång, jättetjock och alltid sur. Hennes mungipor var hästskoformade neråt och håret hängde i utväxt permanent i samma dystra stil. En dag när vi hade tråkigt satt vi i familjen El-kabels kök och rimmade. På en lapp skrev vi "Birgitta Sur borde gå på bantningskur". Modiga L sprang stoppad lappen i Surkärringens brevlåda, medan vi darrandes tittade på. Vi satt sedan spända i köksfönstret och kikade mot hennes hus.

Det är då det pinsamma inträffar! Surkärringen har suttit och fikat inne hos Korvkärringen och har sett oss lägga lappen i lådan, så hon promenerar i rask takt (hon var ovanligt snabb för att vara så fet!) för att hämta lappen.

Där satt vi 4 tjejer, paffa och generade. Fy vad vi skämdes! Vad göra? Efter dividerande fram och tillbaka tog vi i alla fall tjuren vid hornen. Vi samlade kraft, peppade varandra och gick efter några timmar ner till Suris och ringde på dörren. I tur och ordning bad vi om ursäkt för det vi gjort.

Vad har det här med min träning att göra? Allt. Precis allt.

Redan som 12-åring hade jag identiferat något jag inte ville vara som vuxen. Överviktig, sur och grinig. När jag efter graviditeter vägde över 83 kg tog jag ett beslut om att hitta formen, skapa mitt riktiga jag - en välmående Mia. För mig har det inneburit tre saker: 1. Att vara tillfreds med mig själv och må bra i själen 2. Att fylla mina dagar med glädje och berika mitt hjärta 3. Att investera i en välmående kropp.

Igår såg jag Birgitta Sur på ICA. Hon var större än någonsin, hade en stav som hjälpmedel när hon ångade fram och skrek som vanligt på sin gubbe. Hon var en vandrande hjärt-och kärlsjuks-i-farozonen-vålnad. Alla får själv välja vad de vill med sina liv och olikheter är något jag tycker om. Där och då insåg jag vilken styrka det krävdes att gå ner och be om ursäkt - att ta ansvar för sina handlingar - detta har givit mig mod i livet, gett mig insikt om att gemensamt hitta styrkan. Jag kunde dessutom inte låta bli att sända henne en tacksam tanke om att jag gärna vill investera i mig själv. Jag väljer att må bra, jag väljer glädje.

Tack "Birgitta Sur", och framförallt tack att du inte gick på Bantningskur! Nu tar jag gärna fram minnet som en styrka, snarare än något jag skäms över. Vi gjorde fel, men vi tog ansvar.

P.S Jag är glad att Suris inte var min par-häst idag på Nordic Military Training, jag hade aldrig orkat göra benböj med henne på axlarna! Istället tog jag "Lilla Bruno" som en vante över mitt axelparti och körde 15 st - mer om det senare!

13 kommentarer:

Karin sa...

Vilken tänkvärd anekdot. Vi har alla två måsten; att dö och att välja. Du valde att ta ansvar och be om ursäkt, starkt gjort! :-)

15 benböj med lill-Bruno på axlarna?! Du ÄR SuperMia, toka! :-)

MarathonMia sa...

Och nu tar jag mitt ansvar som kompis: GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN SNYGGING!

coyntha sa...

Hej hej! Vilken anekdot!! Du har det rätt! Du valde rätt också! Det behövs mycket att bestämma sig och göra det.
Trevlig helg! * k ram ar *

coyntha sa...

Hej hej! Vilken anekdot!! Du har det rätt! Du valde rätt också! Det behövs mycket att bestämma sig och göra det.
Trevlig helg! * k ram ar *

Sara E sa...

Det var härliga tider! Jag kom i håg hennes stackars karl han var redan då en toffel. Kommer du ihåg när vi kastade ner sniglar på grannen som just då råkade sola....
Gud vad vi hittade på hyss. Undra om dagens barn är lika fyndiga (elaka).
Det var en bra idé jag ska också ha Birgitta "sur" i tankarna när styrkan håller på att svikta.

MarathonMia sa...

Coyntha: Ja - och det slog mig bara sådär när jag såg henne i butiken. Jag har gjort rätt val :-)

Sara: Haha - fasiken vad vi höll på! Iiiiiiingen visste att det var vi *fniss*

Fredrika sa...

Benböj med Bruno på ryggen?! Hardcore.

Fantastisk historia också. Tack.

Anonym sa...

Från joggande tant igår till benböj med en karl på ryggen idag, inte illa marscherat!
Underbar historia, du har en fantastiskt förmåga till reflektion och med det kommer ansvar:-) Puss från tanten som joggade bredvid;-)

Ken sa...

Rimmandet började alltså redan vid ung ålder..;)

Karin sa...

Tack, gullet! :)

Magdalena sa...

Mycket tänkvärt skrivet. Varje gång jag kommer att dra mig föra tt träna eller ha mina sura&grinigs stunder ska jag tänka på Birgitta Sur - peppande!
Undrar om sånda personer vet att de alltid har ett val i livet, att de kan leva och vara på ett annat sätt. Eller har de jämt ett sk extern locus dvs skyller allt på omgivningen?

Malin sa...

Men man ska ha i åtanke att inte döma en person enbart efter vikt. Alla överviktiga är inte lata och struntar i sina kroppar. Det finns de som har sina gener helt emot sig också... :(

MarathonMia sa...

Magdalena: Håller med. Man har alltid ett val.

Malin: Jag dömer aldrig en människa efter vikten, eller hudfärg. Eller kön. Detta var mer en reflektion från min barndom (då man kanske dömde mer än man gör i vuxen ålder). Jag har dessutom hört att övervikt som är genetisk är ungefär 0,5% i Sverige. Alltså beror det på vad man stoppar i sig och hur mycket man gör av med.