Nordic Military Training

Fystest med tunga ben

Det var ovanligt lätt att komma upp 4:50 imorse, kände ingen trötthet och benen var smidigare än igår. Inte normala, fortfarande stela men mycket, mycket bättre. Åt en portion gröt (på tok för mycket en timme innan) och drack en stor kopp kaffe. Tog på mig mina nytvättade löparkläder och min färdigpackade väska med byxor och kavaj omsorgsfullt ihopvikta.

Eftersom jag är tidsoptimist var jag bara tvungen att lösa lite DN-korsord, med påföljden att jag fick lite bråttom i bilen… Det var mörkt och regngrått. Sidorutorna på bilen var täckta av stora regndroppar så sikten var sådär. Efter att ha tagit refugen med vänster framdäck, glömt lägga i en växel, varvade så motorn spann högt i korsningen Kungsgatan/Sveavägen kom jag i alla fall till Östermalms IP i tid.

Träffade Sandy och Staffan från IF Linnéa och Thomas från TSM. Dagens skara var reducerad till hälften från i måndags. Samtliga med träningsvärk. Drill Inspector Jens förklarade upplägget för fystestet. När han berättade hur långt vi skulle springa på tid frågade Staffan ”Sa du 1 kilometer?”. Sandy upprepade ”EN kilometer?” Bredvid mig ser jag de tre fågelholkarna Staffan, Sandy och Thomas – det är bara marathonlöpare som ser ställda ut vid ett sånt svar!

Vi joggade bort till elljusspåret som mätte 1060 meter och innehöll en hemskt lång, brant uppförsbacke och en kortare backe. Vi skulle dela in oss i grupper om 1. Pigga och snabba 2. Helt okej 3. Behöver en extraminut idag.

Jag ställde frågan ”I vilket tempo går grupp 1?” Svaret jag fick – ”Bara att du ställer frågan klassar dig till den!” Okej, det var alltså ingen tid – utan dagens känsla. Försökte mesa mig till en plats i grupp 2 men hamnade med Staffan och Thomas i 1:an. Förstås.

Det var bara att ta i för Kung och Fosterland. Förbi hundägare, hopp över vattenpöl, upp med hakan i backen, fram med höften. Ignorera cementlåren – det är ju bara en kilometer. Min tid 5:06 (har kört en platt tusing på 4:04). Är rätt nöjd eftersom det var kort uppvärmning – jag har en tendens att vakna till liv efter 25 minuters löpning…

Joggade lite fram och tillbaka efter målgång för att hålla värmen. Grupp 2 och 3 anslöt med några minuters mellanrum. Jogg tillbaka till ÖIP för styrkekoll. Vi delades in två-och-två, jag teamade med kämparen Helene. Först ut armhävningar: Jag klarade 47 stycken. På knä. Oavsett om det var på tå eller knä skulle hela kroppen ner till någon centimeter över konstgräset. Nästa test mage: Vi fick ligga med armarna i kors över bröstet, upp med skuldrorna och ha fötterna 5-10 centimeter över marken. Jag grejade 50 sekunder. Sandy vann denna utmaning med närmare 120 sekunder! Helt unbelieveable!

Efter detta: "Explosiv" löpning mellan två konor med ca 25 meters mellanrum under två minuter. Jag grejade 18 vändor. Dagens hatövning Burpees (start och avslut med armarna över huvudet)… grejade jag bara 12 av innan mina lår skrek ”Lägg av ditt pucko, var human!” Anledningen till att jag över huvud taget gjorde över 10 var att Bruno (som gillar träning där bära träd och sten ingår…) stod som en hök framför mig och peppade.

Burpee - fast vi började och avslutade med armarna över huvudet.

Vi avslutade med en stor cirkel och upphopp. Det var inte särskilt jobbigt, de tunga var att genomföra övningarna med träningsvärk, men det var ju lika för alla. Nyckelorden för själva träningen/testet får bli: Gemenskap, motivation, målbild och pepp. Ska väl inte bli så svårt att klå om 6 veckor? Jag har nämligen anmält mig och kör min första boot camp från och med måndag. Jag ska bygga en stark och smidig kropp för 2009 års alla utmaningar!

Nu är det eftermiddag och jag känner mig fortfarande oförskämt pigg. Undrar just om jag fegade för att få dubbelt så bra på testerna om 6 veckor - vart tog min tävlingsskalle vägen? Eller är det så att på Nordic Military Training tävlar man bara mot sig själv?