Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

onsdag 19 november 2008

Var sak har sin tid...

...det är ju mitt mantra - dags att leva som man lär.

Tog mig till träningen via en alternativ uppvärmning och mötte upp gänget vid Västerbron. Snabba Karin var inte sen på att acceptera löpskolning innan intervallerna. Jag hatar Västerbron. Och älskar den. Min högra rumpmuskel krampar och beter sig, ju mer tennisboll jag knådar desto mer förflyttar sig smärtan. Nu är den nere i låret. Alltså tog jag det lugnt och maxade inte på intervallerna. Slog följe med Tone som hade samma inställning och teamade upp med Helena. På andra "intervallen" sprang Tone om och frågade om hon skulle dra ett tag - Tack för det - vilken känsla att låta någon annan göra jobbet. Min ledsna insida tog tacksamt emot och blev lite gladare. Det var extremt skönt att få snacka av sig med brudarna, och intervallerna blev snabbare efter ordtömning.

Det är ju viloperiod. Inte stressa. Bygga upp kroppen för kommande säsong. Inte köra 25 mil i månaden och köra stenhårt på varenda kvalitetspass. För då går jag sönder. Baksida lår stramar, det känns som muskeln förtvinar och är liten. Har jag bara en liten russinmuskel i höger rumphalva nu? Kommer jag springa i cirklar och förstöra mitt löpsteg?

Men det är en utmaning. Att inte pressa sig. Men en lugn period är en lugn period. Jag kommer bli bra mycket bättre på Västerbron efter årsskiftet - var sak har sin tid. Jag är en prestationsmänniska och vill bli bättre på det jag gör. Jag har en dålig ovana att vilja fixa till och hela saker - rätta till det som är fel och få saker och ting att fungera. Jag kallar det en dålig ovana för att jag går på nitar då och då - min jakt till att få det att fungera till varje pris. Jag måste lära mig att "Går det så går det - kämpa inte ihjäl dig".

Ikväll är det branta backintervaller på NordicMilitaryTraining. Jag hoppas att mitt högerben mår bra (har stretchat, tennisbollat, kört tensmaskin) och inte krånglar. Känns det bra kör jag 110%, går det inte så får jag acceptera att maxa någon annan gång. Var sak har sin tid. Och utmaningar har jag gott om ändå - stora som små. Jag går på känsla när det gäller träningen just nu. Förnuftet behövs till mina privata utmaningar.

Var sak har ju liksom sin tid.

9 kommentarer:

Andréa sa...

Känner igen det där.. att det ska vara så svårt att ta det lite lugnt! :)

Löparfantasten sa...

Så klokt så klokt.

Anonym sa...

Darling, jag ställer upp och drar närhelst du behöver, det vet du!

Kraaaaaaaaaaaaaam Tone

jogga99 sa...

Ta en en erfaren klåpares råd (hur mycket såna nu kan vara värda):

Vila. Inte bara en dag. Ett längre tag.

Puh, trodde aldrig jag skulle klara av att säga det där...

bureborn sa...

Jag funderar på om damen verkligen föstått innebörden av viloperiod... ;-)
Träning sex dagar i veckan?

MarathonMia sa...

Andréa: definera lugnt... :-)

Löparfantasten: eller hur!

Tone: *puss*

Jogga99: Hmmm. *låtsas att jag inte läste det där*. FAN vad jag vet att du har rätt... måste få fundera lite.

Bureborn: Allt är relativt. Det beror ju helt på hur man ser det... låt oss säga att jag springer färre kilometer i alla fall - räknas det?

Magda Gad: sa...

att ta det lugnt är också en utmaning (har jag hört) *vissla*

MarathonMia sa...

mmmm *visslar falskt*

Fredrika sa...

Fina rara goaste Mia! Har du sett kortfilmen om "Do Easy" av Gus Van Sant? http://www.youtube.com/watch?v=7qNkWml3ztA

...och fråga mig inte hur jag kom att tänka på just den... "the simple discipline of d.e."...