Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

fredag 21 november 2008

MarathonMia goes smurf

Det där med ärftlighet...

Om jag har ärvt min fars håriga tår, så har min tendens att få blåmärken kommit i rakt nedstigande led från min mor. Jag får blåmärken bara man tittar på mig. I alla fall på armar och ben. Så sluta för guds skull inte att stirra på mina utstående öron!

Detta rimmar lite illa med Nordic Military Training. Jag får ju inte blåmärken av löpning. Men att slänga sig 10 gånger över en cementmur, slå kullerbyttor på stenar (aj!), dunka smalbenen i järnprydda trätrappor sätter sina spår. Jag håller på att förvandlas till en smurf.

"Stackars kvinna som ska visa de benen i Miami i mitten på december" tänker ni. Oroa er inte. Häromdagen fick vi marknadschefer reda på att vi inte får åka. 8 stycken får snällt stanna hemma i sina länder och slipper åka till Florida.

Vilken tur! Jag har ju i och för sig pimpat tårna, men jag kan gå i flip-flops hemma. Dessutom slipper jag ju dilemmat med sommarvärme och nakna ben - nu när de är täckta med blåmärken. Dessutom behöver jag inte ha ångest över att hitta en snygg klänning till den avslutande banketten, utan kan använda förra årets snygga outfit på en 30-årsfest istället. Och i Sverige är det fullt tillåtet att ha täckande strumpor i december. Allt handlar ju egentligen bara om inställning.

Dagens styrketräning på NMT gick hyffsat. Jag trodde mig vara starkare än vad jag är. Eller låt mig formulera det så här. Jag är stark när jag har hantlar eller stång i händerna, men måste koppla in andra muskler när jag har en människa som tyngd. Lite problem att få till tekniken i bröstpress och nån sorts aplkinande gång med människa på ryggen. Starka Anne-Li konkade dock runt på mig som jag var en fluglort. Gav mig själv lite straffomgång med extra planka och benböj istället. Självförtroendet är det inget fel på, synd att kroppen inte hänger med bara ;-) Men det är ju därför jag är där - för att bli starkare. Kvällens armhävningsutmaning lockar inte, försökte igår men orkade bara 2 av 5 set. Ikväll är det taggtråd och järnvilja som gäller (innan träningsvärken sätter in).

Gårdagens Linnéaträning blev 6km lugn löpning, löpskolning, koordinationslopp och lite styrka. Vi var bara 5 stycken, men en nykomling var i alla fall med - klubben växer så det knakar.

Imorgon blir det en lätt återhämtningsjogg med min namne - Mia Thomsen. Vi kör runt Brunnsviken på förmiddagen. Jag hoppar över söndagens TSM och är barnvakt till baby Elias tillsammans med LillaDuktig istället. Det är också bra träning och framförallt bra tankning av mys.

10 kommentarer:

Anna (Orka mera) sa...

Två saker:

Jag är också smurf. Jag tränade jujutsu på gymnasiet och så hade vi alltid bad dagen efter i skolan. SKITKUL! Smurf i baddräkt liksom.

Nummer två. Nämn aldrig ordet armhävningar igen. Jag får ågren!

funrun sa...

den där smurfen på skivan ser ju ut som dig. Lovely!

Fredrika sa...

Det är precis den här funktionella styrkan, att tvingas få hela muskelapparaten att samarbeta, som jag tycker är så grymt och överlägset med NMT. Man tvingas röra sig och bli stark på det sätt man var tänkt att röra sig och bli stark liksom, det optimala kraftdjuret. Kånka på!

Det var tråkigt att det inte blev Miami, trots blåmärkena. De hade kanske fungerat som kamouflage bland alla blåhåriga tanter där. Vi får tänka såhär, det är vår motsvarighet till Magdas tuffa fighting faces :-)

Andréa sa...

Vi är två. Varje fredag är mina ben, framförallt knäna, smurfiga. Det konstiga är att vi, eftersom vi är innomhus nu på vintern, inte gör så många övningar som kan ge blåmärken! Jag får helt enkelt blåmärken då jag i slutet gör mina pushups på knäna, alltså bara genom att ha knäna i golvet!

MarathonMia sa...

Anna: vattenfast foundation för ben? :-) jag tycker smurf ska bli på modet!

När det gäller det-som-inte-får-nämnas-vid-namn så trodde jag att man skulle bli STARKARE inte svagare.

Funrun: heh! Fast idag har jag tagit av mig mössan för jag var och färgade min Polsk-hemmafru-utväxt igår och kan numera visa skallen.

Fredrika: Precis vad jag är ute efter - stark överallt. Skittrist med Miami - men jag har så mycket annat skoj här hemma den veckan. Har ju Monte Gordo att se fram emot också :-)

Andréa: Och det gör så oooont att slänga ner ett par blåa knän på golvet... lider med dig, får förmodligen känna av det redan nästa vecka! Tur att jag kör min push-ups utmaning på fötter - möjligtvis den enda fördelen.

Jossan sa...

är det du som är löparsmurfen ? :)

bureborn sa...

Det finns töntiga smurfar och coola smurfar. Du är en supercool smurf!
Jag har också snygga blåmärken. Runda med vita prickar på(innebandydbollar).

Kan inte låta bli att fnissa lite åt Fredrikas kommentar (ett vänligt fniss) "Man tvingas röra sig och bli stark på det sätt man var tänkt att röra sig och bli stark". Bära hem ett dött djur/infångad kvinna till grottan?
Borde inte stenåldermusklerna anpassas för vårt "moderna" liv - släpa Ica-kassar? Bära dammsugare uppför trappor? Och - iofs - kånka skrikande och sprattlande fyraåringar till bilen.

MarathonMia sa...

Jossan: JA! Det låter bättre än löparnörden :-)

Bureborn: haha - hvudet på spiken! En av övningarna var att bära sin kamrat som skulle sprattla osumetriskt - att likna vid ett ilsket barn! Så visst är det anpassat.

Magda Gad: sa...

Hirudoidsalva! Finns på apoteket. Påskyndar "försvinningen" av blåmärken...

Magdalena sa...

Säger som MAgda: Hirudoid! En annan smurf...