Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 27 november 2008

Så här såg det ut för 12 dagar sen!

Tömilen den 15 noevember.


Sen blev det snö, nu är det tö. Och jag hann inte träna till Vasaloppet. Ajdå. Vad jag däremot hunnit med är att täcka större delen av kroppen i blåmärken. Jag köpte en klänning med bara axlar att ha på julfesten nästa vecka, för att sedan komma hem och inse att axlarna långsamt börjar bli blå! Gårdagens stockguppning har satt sina spår. Nu hoppas jag på att de ska bli åtminstone lila tills nästa fredag så de matchar klänningen - men med min vanliga tur har de väl blivit gröna då.

Vad är då vitsen med att snida till armar och axlar om man inte får visa dem? Det blir stickad polotröja och täckande kalasstrumpbyxor på julfesten. OM jag skulle få en blåtira kan jag alltid låta bli och kamma mig, och låta min Kristina Lugn frisyr dölja fejset...

Men vadnudå! Det finns väl alltid någon käck rävstola man kan slänga runt axlarna? Eller så kan jag ju leta fram axelvaddarna från 80-talet och sätta utanpå klänningen! Kan Alcazar ha benskydd utanpå scenkläderna så kan jag!
***************************************

Tack för bilderna Ken!

9 kommentarer:

Sara E sa...

Annars finns det bra täckstift som man kan täcka över alla märken. Men det räcker nog inte med ett stift åt dig se om de
säljs i tub:-)! Eller så visar du bara dina armar och rekationen kommer att bli att alla på julfesten kommer tycka synd om dig för att de tror att du blir slagen hemma.

MarathonMia sa...

och så kan jag ha en skylt: Fast jag slår min man i marathon.

Magdalena sa...

Haha.. "jag slår min man", den var bra! Härlig humör. Du kan väl slänga in en bild på dig i klänningen sen, med närbild på blkåmärkena???

Magda Gad: sa...

hm....... gunde säger alltid att jag ser cool ut när jag har blåmärken och blåtiror. har jag blivit lurad?!?!??!?!?

MarathonMia sa...

Magdalena: lovar bilder!

Magda: Får jag ta med Gunde på festen?

Magda Gad: sa...

hm. ok då. för den här gången. men kom inte och skyll på mig sen när alla på festen har charmats till att tycka att längdskidor och löpning i obanad terräng är det bästa som finns!

MarathonMia sa...

Magda: Gillar HAN också utmaningar...? *asgarv* han har inte mött mina arbetskollegor...

Magda Gad: sa...

han gillar mest snö. och jämtland. och att utmana sig själv när det gäller vad man kan göra i snö, och i jämtland.

MarathonMia sa...

Okej - han kommer charma mig, Sussie och möjligtvis Janne...

då återstår: faaan - jag tror att de läser min blogg... kan inte hänga ut dem! ;-)