Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 13 november 2008

En skön liten runda...

tröskelpass på schemat

Satt parkerad i bilen en hel timme före träningen på Zinken idag. Försökte fokusera på den otroligt tjocka bokklubbsboken... ombytt. I löparkläder. Med bilen fylld av väskor, handduk på tork, smutstvätt, 2 pallar, återvinningstidningar, glasskiva till micron... det gäller att vara kreativ när sakerna ska bort ur lägenheten då det är visning.

Hade noll lust att träna. Ville hem. Ville försöka läsa vidare i boken. Ville så mycket men inte träna. Vad gör man då? Startar bilen och åker hem efter visningstid? Nope. Man träffar Catti och Karin, sluter upp med ytterligare 20 (!!) löpare och följer Nisses order om Tröskelpass. Just det - tröskelpass för de som inte ska springa Tömilen på lördag. Det ska jag. Mitt tröskelpass gick från bilen till klubblokalen.

Puma brukar säga nåt i stil med "Man ångrar aldrig att man tränat". Vilket är sant. Mycket sant. Det blev en skön tur kring Söder där jag sprang med Helena, Annika, Fredrik, till att börja med Ingrid och de tre supertrevliga tjejerna och en ny kille jag tappat namnen på (shame on me!). Vi höll 5:15-fart i början, tog någon kilometer i 5:25-fart - men det kändes lekande lätt. Annika kutade på fjäderlätta fötter och Helena flög fram som hare i början. Pepp-pepp. Jag och Fredrik turades om att dra lite, kom ifatt snabba Kattis -som passade på att öka tempot. Jag släppte efter 75 meter då vi gick i 4:04-fart. Grym tjej det där!

Är lite förvånad över pulsen på passet. Jag har inte varit sjuk, tänker inte bli sjuk - så det kan inte bero på det... men när jag hade mardrömsrundan med sonen 7,8 kilometer i 5:06-tempo hade jag en medelpuls på 168. Idag sprang jag 10 km i 5:08-tempo med en medelpuls på 159. Det är stor skillnad. Idag kunde jag snacka, med sonen ville jag dö. Dagens tur bjöd i och för sig på en blygsam uppvärmningskilometer - kan det göra skillnad?

I vilket fall som helst har min förut så miserabla dag vänt och blivit riktigt bra. Träning som blir av är träning man blir glad av. Nu är det vila fram till Tömilen på lördag. En hel dags vila! Då ska vi ställa upp i IF Linnéas färger med 3 lag. Ska bli kul att se raketen i baken på Clarence från Studenterna... hehehe...

12 kommentarer:

Clarence sa...

Sorry Mia! Blir tyvärr ingen start för mig. Jag håller på med grundträning nu och har ingen fart i benen. (läs ingen raket..)

Jag kommer och hejar på dig och ger dig gärna tips om du vill ha.(garanterat bättre än mina mindre goda råd inför Musköloppet...)

Trots min relativa ungdom (vi är jämnunga du och jag!) har jag sprungit Snö/Tömilen 10 gånger och vågar påstå att jag "kan" backarna.

Kram och lycka till!

Mr C.

Magdalena sa...

Lycka till på Tömilen imorrn. Maken ska springa om hans förkylning är över då. Jag och kidsen stannar hemma då vi har besök av min mor och syster. Synd, hade varit kul att höja på er alla. Vi är hejare på att heja, mina småpojkar och jag. Vi gjorde ett bra jobb på Hässelbyloppet!:o)

bureborn sa...

Snacka om stenhård vilja - sitta i en bil och vänta i en timme. Utan träningslust. Men ändå envist sitta kvar (jag skulle säkert ha kört hem... )Fast vid det här laget är du iofs vis av erfarenhet, och vet att det väntar en härlig belöning. Snyggt jobbat! och vilken trevlig puls dessutom.

Stora lycka-till-kramar inför morgondagen!

Magda Gad: sa...

pulsen - kan beror på skillnader i terrängen om det var mer kuperat när du sprang med sonen, eller om ni höll ett ojämnare tempo med lite fartökningar. en sittpuls säger ju inget om topparna och dalarna, kanske låg topparna högre på rundan med sonen.
eller så var du mer nervös när du sprang med honom ;-)

Tomas sa...

Varför denna pulsfokusering?

MarathonMia sa...

Clarence: Heh - jag vet inte om jag vågar lita på dina tips... tror att du står på smurfernas sida ;-)

Magdalena: Oho- det är grymt bra jobb att vara hejarklack också! Kräver lika stora förberedelser!

Bureborn: Tackar - det är nog sant att jag är lite envis. Just igår var en skitdag och jag behövde tid för mig själv. Jag vet ju att det känns toppen efteråt och att det är värt att vänta på!

Magda: Lika flakt - men vi gick ut snabbare. Det kan ligga något i "nervös" eftersom jag vet att han är snabb och inte gillar att sinka. Men det kändes tungt då och så mycket lättare nu.

Tomas: Jag har egentligen inte speciellt fokus på min puls. Registrerar den för att jag gillar ha min kilometerstatistik och såg skillnaden igår på jogg.se - Är bara nyfiken och vill gärna lära mig nya saker av folk som kan. Sen anser jag följande om puls: Har man puls så lever man.

coyntha sa...

Skönt att du fick bra puls på träningen med god fart.

Lycka till på lördag!!

Jag ska inte vara med, vi hinner inte. Men jag ska till huvudstaden ändå ;)

* kram *

Jossan sa...

Härligt sprunget, du är en kanonbra förebild för en snigel som mig! jag vill också bli som du!

MarathonMia sa...

Coyntha: Men vad?? Missar DU ett lopp ;-) Ha en trevlig dag i alla fall!

Jossan: Gulligt av dig! Tackar och känner mig ödmjuk.

Linda sa...

Vessla on the run :-)

MarathonMia sa...

Jag trodde jag var fasan...

Karin sa...

Du är fasan, med vessel-växel ;)

Pulsen påverkas ju av så många olika faktorer och förmodligen hade du nytta av uppvärmningen igår, kroppen var vaken och drog inte på sig någon syraskuld. Superkul att se dig igår och härligt att höra att dagen tog en positiv vändning sen! "Den bästa träningen är den som blir av" som någon sa. Jag håller bara med :-)