Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

onsdag 19 november 2008

The chosen one!

Idag var jag utvald. Idag kände jag mig speciell!

Eftersom jag är så duktig på att ta det lugnt, så valde jag en längre vila mellan IF Linnéas Västerbrointervallar och Nordic Military Trainings konditionspass med backintervaller. Jag valde sovmorgon och tog mig till Östermalms IP till klockan 18 istället. Hur får man annars träffa den andra gruppen och göra nya bekantskaper?

Vi värmde upp i skönt tempo strax över 6-minuterstempo. På vägen körde vi lite "plocka svamp" och Jägarmarsch, medan snöflingorna långsamt föll mot marken. Av min ömma skinka kändes nästan ingenting. Den ordentliga stretchen, tensmaskinen och tennisbollen gjorde susen igår. Och kanske en liten Voltaren då...

Vi kom i alla fall fram till den härligt branta backen. Drill inspector Bruno frågade högt "Hur många ska vi göra?" "Tio!" skriker jag samtidigt som någon hojtar "två". Enkel matematik -> 12. Vi satte av och två av killarna var som riktiga gaseller. Själv kämpade jag för att skjuta fram höften, upp med hakan, hålla koll på tjejerna framför och försöka ta mig förbi. Idag var jag stark, idag skulle jag utmana mig själv.

Längden på backen varierade utifrån vem som kom först upp. Backen mätte 120 meter och var brant. Den som nådde toppen först, skulle genast vända om och jogga ner - när denne passerade en själv fick man vända om och hänga med ner. Bruno sög tag i mig på den tredje intervallen för att peppa mig att köra först, med honom som hare. Såklart. Denna gång kom jag hela vägen upp, med bara en kille som passerade. Sedan plockade han i tur och ordning ut en ny aspirant att utmana. Riktigt peppande. Jag hade nästan alltid två av ledartjejerna framför mig, men de kroknade efter 70-80 meter då jag kunde passera. Jag kom längst upp av tjejerna samtliga gånger och fick smaka lite på "den starkes lycka". Det var helt enkelt min dag idag.

När vi gjort 7 intervaller meddelar Bruno "Om ni gör de följande två riktigt bra, slipper ni de 2 sista, kör ni medelbra blir det 2 till, är ni usla får ni ytterligare en. Denna gång bad han mig och snabbfotingen Simon att stanna kvar och köra "utmaning" sist. Jag?! Medelfjösiga MarathonMia? OK. Peppad till tusen fick jag vänta tills hela gänget hade passerat den första lyktstolpen, sedan satte jag fart. Jag kom ifatt och förbi alla utom två, Simon som började ytterligar lite senare än mig kom förbi när det var 10 meter kvar. Vilket driv - villken utmaning! Jag fick starta ännu senare under den sista intervallen, jag fick vänta tills siste man passerat den andra lyktstoplpen. Jag tog i allt vad jag hade, Bruno sprang bredvid "Efter nästa stolpe ökar du!" Jag ökade något, pressade mig totalt, kände mjölksyran i låren och benen började ge vika. Jag kände blodsmak i munnen och såg bara den sista lyktstolpen. Jag sick-sackade mig fram och nådde den stora gruppen när 5 meter återstod, då fick jag armbåga mig fram för att kunna nå högsta topp och flåsa ut.

Kan bara sända mitt största, häftigaste tack till Bruno som utmanade mig. Jag kände mig utvald, jag kände mig speciell. Plötsligt insåg jag att jag faktiskt är en löpare. Bland annat. För jag är så mycker mer än löpare.

Jag lyckades bara klocka 9 intervaller och missade att trycka av och på precis rätt. Ansträngningen var lite för stor. Så här såg det i alla fall ut:

Sträcka / sek / tempo (snabbast) / Puls
110 m/34/5:11 (4:07) 137
110 m/35/5:26 (4:07) 151
120 m/35/4:52 (3:56) 154
114 m/42/ 6:15 (5:06) 156
109 m/35/5:23 (3:44) 152
111 m/39/ 5:56 (4:41) 149
111 m/39/5:56 (5:05) 151
116 m/37/5:21/(4:31) 148
115m/38/5:39/(4:23) 149

nedvarvning med jägarmarsch fram till fältet där snabbintervaller med tillhörande kullerbytta *10 utföredes. Armhävningar, plankan, två sorters sit-ups och upphopp avrundade den tuffa delen. Jägarmarsch tillbaka till omklädningsrummen.

Nä, nu har jag knådat tennisboll så rumpan domnat bort - dags för tens.

Imorgon ska jag vara stand-in-coach på IF Linnéa. Vad sägs om backintervaller i tanto med kullerbyttor och ruscher mitt i? Sedan 15 armhävningar och väntan i plankan?

18 kommentarer:

Löparfantasten sa...

Bra jobbat Mia!!
När vi hade kört ca fem intervaller i backen imorse, ropade Bruna upp mitt namn och sa att jag skulle köra först. Han sprang och manade på mig har nog aldrig sprungit så fort uppför en backe förut!!!!!!!!!!!!!!
Det var härligt även om jag mådde en aning illa....
Synd att jag missar din coachning ska på föräldramöte imorgon men springer dit och hem.

gullfot sa...

Visst är Bruno helt fantastisk - JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD!!! att du har så kul, att det går så bra!!! Och åååhhh vad jag längtar till våren! :-)

Löpning & Livet sa...

Åh vad duktigt du är!! Och ännu grymmar kommer du bli av all armytraining! Du kommer ju bli snabbare än snabbast!!

Karin sa...

Det är klart du är en löpare, en fantastisk sådan. Tilliga mycket annat! Jag får tårar i ögonen av löparglädje och stolthet när jag läser om din prestation. Mia, du är så suverän!! Just go beat them :-)
Du kommer att göra en kanoncoachning ikväll, fast undvik backarna... (det är backe på TSM på söndag också... ;) )

Anonym sa...

WOW!
Men vänta här nu, du kutar så du får blodsmak i munnen med en puls på max 156!? Dubbelwow!!

Anonym sa...

Vilken styrka och vilja du har! Klart du är en löpare! I mina ögon är du såklart mycket mer än det!
Lycka till med coachningen! Tyvärr så kan jag inte delta har så mycket annat inplanerat:-).
Snart är jag i Sthlm:-).

karin sa...

Blir så glad av att läsa i din blogg, och längtig efter löpning!!
Förstår dina känslor efter passen, saknar dem så:)

Vi är några tjejer här på regementet som tänkte köra igång med "military training" men skulle behöva hjälp med upplägg. Kan be dig om hjälp eller har du tips på ngn annan?
Får gärna svara till min mail: karin_k1@hotmail.com

Tack och kram
karin

Unknown sa...

Bra kämpat Mia och jag vet hur backen är det är brant uppför. Meningen var att jag skulle hjälp coacha dig idag på IF linnea, men just nu känns det som min kropp behöver vila inför fredagens NMT. Får se hur benen är efter flygturen till Helsingborg.

Skriv gärna på Facebook om fördelning, kul att veta.

/S

Magda Gad sa...

UNDERBART!!! sånt här gillar jag, haha *frossar*

Anonym sa...

Heja Mia...
Vad är denna tensmaskin för något spännande?
Med tanke på att pulsen var så låg så finns det mycket potential verkar det som...:P

MarathonMia sa...

Löparfantasten: Tack för förhandsinfo - gjorde en kullerbytta med skuldran mot en sten/rot och har jordens blåmärke!

Fredrika: Det är kärlek.

Andréa: Egentligen ska jag bara köra ett camp... men är grymt sugen att fortsätta. Tyvärr krockar det med maratonsatsning...

Karin: Kändes riktigt gött att få känna sig bra på något. Konditionsdelen på NMT är liksom min grej - och den hade jag tänkt hoppa över...?

Bureborn: Jag hade allmänt låg puls igår - halvdöd? Kort sträcka dock...

Sara: plocka med löpardojjorna så kör vi en mara på lördag... ;-)

Karin: Vad kul att kunna inspirera. Jag lämnar gärna tips och idéer, slukar alla artiklar om träningsupplägg just nu och kan behöva få lite utlopp :-). Mailar lite senare.

Staffan: Har jag kunnat hantera 22 st 15-åringar på fotbollsplan i invandrarförort hoppas jag att kunna klara av de timida, goa löparna på Zinken. Vila du, så ses vi imorgon bitti!

Magda: :-) Känns kul att kunna vifta med godispåsen framför DINA ögon för en gångs skull.

Ken: Tensmaskin är en sorts massagemaskin (inte att förväxla med massageapparat), som har små plattor man fäster på muskeln och drar i gång med ström. Superbra för snabbare återhämtning och bättre genomblödning i musklerna. Mumma för hårda skinkor.

Pulsen hann aldrig gå upp på den korta sträckan - jag behöver några meter till - pulsen är ju medel på sträckan.

Löparfantasten sa...

Jag har också blåmärke på skuldran...

Lena sa...

Bra jobbat! Du börjar ju bli en sprinter, för tusan;)

Magdalena sa...

Häftigt mycket löparglädje i alla dina inlägg! Hoppas fler upptäcker löpningens tjusning gm dig. För mig är du en stor inspiratör - i löpning och i livsglädje!

MarathonMia sa...

Löparfantasten: snyggt!

Lena: haha-jag är långsam och seg, men iblan spritter det till i benen och de är starka. När jag springer milen på 45 så ska jag börja kalla mig snabb.

Magdalena: Åh tack - *rodnar* Kull att kunna inspirera!

Lilla Duktig sa...

Vad har du för soundtrack i huvudet när du springer med Bruno och gänget?
Eye of the tiger?

Go grrrrrrrrl!

Jossan sa...

wow superMia!!!

MarathonMia sa...

LillaDuktig: näeeee: Mer "Bamse, Bamse starkast utav alla.."

Jossan: Saknade dig igår! Du måste komma och tanka lite pepp! Upp på hästen igen.