Ruskigt taggad och iväg tidigare än vanligt imorse till Fystestet på Nordic Military Training. Jag smög in i omklädningsrummet och pssst:ade till Thomas "Uppvärmning?". Trippade tyst ut på Östermalms IP och fick sällskap av två andra långdistansare; Staffan och Evelina - som tydligen också tycker att 1 km uppvärmning är alldeles för lite för tidtagning på en kuperad terränkilometer. Efter ett antal varv kring skridskobanan (2km) var det dags för uppställning där Bruno och Anne-Li gav riktlinjer för dagens upplägg. Löpningen först.
Vi delade in oss i två grupper, de som kände sig Superstarka och de som kände sig Skitstarka. Jag ställde mig i den första gruppen. Min kropp har ju kännts så trött och slö och jag har inte riktigt fått fart i benen, kan i och för sig bero på min krånglande rumpmuskel. Nu var den i alla fall uppvärmd. Signalen gick och vi for iväg. Jag hamnade rätt tidigt sist i min grupp och hade Sandy och Helena framför mig. Det kändes tungt och jag fokuserade i den första mördaruppförsbacken. Bruno sprang bredvid och peppade. Samlade kraft på toppen och sprang vidare. Benen kändes som stockar och jag fick känslan där och då "Jag är övertränad, det här går åt helvete!". Jag hann även tänka att vad gör det, då har jag ju lärt mig nåt! I nästa backe sprang Bruno fram mot Sandy och skrek till mig "Mia, du ska vara här - kom igen, kämpa!" Jag tog i allt vad jag orkade, kom ifatt och förbi. Jag flyttade fokus från ben till pannben. Jag visste att det skulle komma en liten backe till efteråt med sedan skulle det bara vara 150 meter till mål. Jag lät benen pinna på - kände ingenting av min hamstring. Jag struntade i tiden. Jag sket i allt. Jag skulle bara i mål på en okej tid. När jag ser de gröna jackorna längre fram (ledartjejerna som tog tid och administrerade våra resultat) och hörde deras vrål, så släppte jag handbromsen. Benen flög fritt och jag passerade den dryga kilometern med 2½ hemska backar på 4:48! Skitlycklig!
Sen var det dags för resten av testet, här följer resultat (föregånde resultat i perentes) och bilder:
Löpning: 4:48 (5:06)
Armhävningar, 2 min: 71 (47)
Statisk magövning: 75 sek (50 sek)
Sprint, 20m, 2 min: 18 (18)
Burpees i takt, 4 min: 40 (12)
Nu väntar festligheter och avslutning med Militärgänget!
Not: Har ingen som helst smärta i hamstring eller rumpmuskel. Strange.
9 kommentarer:
Oj, du har ju blivit hur mycket bättre som helst ju!! Grattis!
Shit vilka resultat! Och vilka armhävningar! Avis blir man allt när man sitter här och känner sig som fördegad jetlaggad påse jordnötter! SUCK, jag vill också vara i form!
Andréa: Tackar! Övning ger färdighet (eller bättre teknik!)
Anna: Du är den mest I-formaste jag kan tänka mig!
Kolla kolla! Snyggt jobbat :) Sånt där skulle man nog behöva pyssla med själv..
Linda: Vad hindrar dig? De kör på Zinken också från och med januari...
faaaaaaaaaan va bra mia!!!! hård träning lönar sig. fortsätt våga plåga.
Snyggt jobbat! Vilken grym förbättring, med de resultaten i bakhuvudet blir det du som springer på 3:30 nästa år! ;)
Kör hårt! :)
Magda: Tydligen! Nu får vi se hur nästa camp går - jag kommer ju bli stark som en oxe ;)
Berglund: Det är ju en dröm... men jag siktar på 3:45 på Stockholm Marathon så får vi se hur kroppen sköter sig i Berlin.
Snygga siffror! grattis!!
Skicka en kommentar