Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

fredag 3 april 2009

Löpning-styrka--föredrag-styrka-löpning å så lite jobb...

inom loppet av ett dygn.


"Hur många timmar har du på dygnet egentligen?" Jag får frågan då och då. Det finns så mycket kul att göra, men ibland så lite tid. Då är det ju bara att prioritera.

Skalle-Muskler-Skalle-Muskler-Skalle å så lite jobb...

Det där med sova kan man göra när man är pensionär va'? Igår sprang vi en vända med IF Linnéa som uppvärmning för att sedan köra styrkeövningar. Jag värmde upp med nyförvärvade Carina som tyckte att det gick på tok för fort... vilket bara satt i skallen :) Hennes puls var normal, likaså andningen. Det kanske var lite sega ben... men inte alltför sega - för när hon till slut intalat sig själv att det faktiskt gick att springa i uppförsbacken bara man kortar av steget något, så ökade hon takten. Det sitter som sagt i skallen! Bra jobbat Carina.

HulKen höll sedan i styrkepasset och det gick i militäranda. Vi fick teama ihop oss två och två, bära varandra på ryggen, göra benböj, situps och tåhävningar mellan löpning-med-polare-på-ryggen. Sen var det dags för löpning där vännen håller emot med ett rep om midjan - höga knän, upp med hakan och framåt. Likadant fast baklänges. Våra muskler fick arbeta ordentligt och vi fick oss en omgång av plankan och skottkärregång som grädde på moset.

Efter styrkan hade vi föreläsning av två herrar som driver Sport Support Center. De berättade om laktattester, nivåer, träning med pulsen och möjligheterna till individuella program. De visade Masses resultat som exempel, där två mål stod i fokus - Stockholm och Berlin Marathon. Mina tankar snurrade och skallen sattes i spinn - Men om man vill göra bra ifrån sig på två maror, köra ett 12-timmarslopp och persa på milen... hur gör jag då? Tål att tänkas på - det går inte att fokusera på allt... klockan hann bli sent innan jag kom hem (efter att ha cyklat bakom Ken som tagit över stafettpinnen och behövde jogga hem).

Efter dusch och några timmars sömn var det dags för Muskelpass med Nordic Military Training. Det är alltid lika kul att träna för Brandmans-Jörgen - han är så entusiastisk och uppmuntrande. Vi höll oss på Östermalms IP där snön helt smält bort, vi körde en tuff cirkel-start med armhäv med hjälp av räcken, dips mot en liten mur, brännande magövning mot stängslet... sen springa på konstgräset, genom stängslet upp och tillbaka till start... 4 varv. Sen väntade favorit i repris! Både jag och Evelina hade blåmärken på höftbenen efter rep-löpningen igår, nu skulle vi köra samma sak - fast med avklippta brandslangar såklart ;). 75 minuter hård, härlig muskelträning startade dagen. Pméla tog massor av fina bilder, men jag glömde kamerakabeln hemma - bjuder på dem vid tillfälle.

Innan jag ska ut och partaja med Militärgänget ikväll skall jag köra Tusingar med IronWoman på Stadion. Hon vill att jag ska agera hare. Hur slö jag än kan känna mig för tillfället är det bara Skallen som avgör. Jag bestämmer mig helt enkelt för att tusingar med IronWoman kommer att vara skitkul och den absolut bästa uppvärmningen för fest! Stadion inbjuder dessutom till skön atmosfär och det är svårt att ta det lugnt därinne.

å så jobba lite...3 möten och rapportering under dagen- check.

Under dessa 24 timmar har jag prioriterat bort TV, städning, tvätt och matlagning. Mina stora barn har varit upptagna på annat håll - annars att jag petat in tid/prat/mat med dem.

9 kommentarer:

K3n sa...

Heja heja

Fredrika sa...

Mia - du är Dean Karnazes.

MarathonMia sa...

Ken: Nu är det ju dags att heja på DIG!

Fredrika: Det är väl han som typ sprang 50 marathon i 50 olika delstater i Amerika och sedan hem igen... Om han kör en blogg ska jag skicka en kommentar "I am YOU!" ...och så sms:ar han över sin mjölksyratröskel till mig.

Magdalena sa...

Det som du skrev om Carinas begränsning ingör tempot var lite som en tio-öring som landade rätt i skallen på mig. JAg har fortfarande lite för svagt pannben i snitt men ibland är det benhårt! Du inspirerar! Tack för alla kommentarer du skriver på min blogg, det uppskattar jag jättemycket! Hoppas vi ses på.... Milloppet?

coyntha sa...

Mia Mia... du är min inspiration och motivation, du vet det va? :)
Jag som klagar om har ont om tid... du hinner mycket mer än jag.
Har du sett dig på min blogg?
* kram *

bureborn sa...

Försök inte, ditt dygn innehåller minst 36 timmar!

Snorkfröken S sa...

Du måste vara en fena på att planera. Och prioritera din tid!

Carina sa...

haha ja, jobbigt är det minsann mest hela tiden! Jag ska skaffa mig lite papier-maché och förstärka pannbenet med, borde ju funka på den papperstunna väggen :-). Tusen tack för peppingen, jag lovar nästa gång ska jag bita ihop o springa, utan knot o gnäll...

MarathonMia sa...

Magdalena: Det går att styra sina tankar men inte alltid känslor. Om det ät tungt i benen blir det lättare om man flyttar fokus till andningen. Flåsar man mycket ska man fokusera på jämna, rytmiska steg...

coynth: jag såg bloggen :)

Bureborn: I wish! :) oj vad jag skulle sova en timme till då.

Snorkis: Ibland så... vissa saker är otroligt planerad, på andra sätt jobbar jag bort min planeringsskalle för att få balans och slippa stress.

Carina: nej, nej, nej - klart det ska knorras! Om man är född med en sån löparkropp som du har så måste du ju få skylla på något annat när det känns tungt. Jag får ju ingen utmaning om du ska springa omkring perfekt hela tiden ;)