Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

onsdag 22 september 2010

Det handlar om att bestämma sig

Foto: Johan Thidell - som även leker Gubben i lådan på bilden av Moa och mig nedan...

Gårdagskvällen med IF Linnéa och Rune Larsson bjöd på Fartlek. Fantastisk krispig höstluft, lätta fötter och skönt gung med min adept Moa i 11 km. Jag "förbjöd" henne NMT imorse eftersom hon ska springa Lidingöloppet på lördag. Lika bra är väl det eftersom morgonens pass var stentufft. 12 löpvändor på rundbana i terräng, däremellan armhävningar, kickplanka och benböj. Mör Mia. Slut Mia. SlutirutanMia.

Likblek eller livrädd? Foto 1: privat Foto 2: Moa Herngrens


Jag var verkligen supertrött när klockan ringde imorse. Jag ville lägga mig ner och somna om, sova en timme till. Men jag bestämde mig och klev upp. Ska jag tillbaka till gamla bra rutiner ska jag greja åtminstone två veckor på raken.

Häromdagen bestämde jag mig även för att inte äta godis på två veckor. I alla fall inte under dessa Komma-tillbaka-veckor. I måndags frågade sonen om han skulle köpa choklad till mig. Och jag svarade JA. Vem lurar jag? Vid kaffeautomaten på jobbet tryckte jag i mig 3 Plopp, trots att den stora fina fruktskålen stod bredvid. Det var ju inte så att någon annan brottade ner mig, tvingade ner godiset i min hals och lät mig våndas. Nej jag lät reptilhjärnan ta över, slutade tänka. Har jag då bestämt mig? Nej. Jag önskar bara. Lite vagt. Flyttar fram beslutet till sen. Jag gillar inte sen. Jag gillar Här-och-Nu.

Ska någonting hända så handlar det ju om att bestämma sig på riktigt. Min kropp mår så pass bra nu att jag kan återgå till för mig normal träning. Mitt pannben borde kunna motstå frestelsen av Plopp som jag egentligen inte gillar för att det är för sött.

Gör det något att jag moffat choklad i dagarna tre? Ska jag dra en filt över huvudet och tycka att jag är dålig? Nej - för det är historia. Vad jag har framför mig, vad jag gör med nästa minut, nästa timme - Det bestämmer jag helt själv! Jag har ju hittat framgångsreceptet - nu ska jag se till att använda det.

Och du - missade du Sverige Springer igår så är det korta programet här.

6 kommentarer:

Moa sa...

Åh, vad NMT-sugen jag blev! Härligt inslag! Kram från adepten som nu bestämt sig för att sticka ut och springa onsdag kväll fast det tar emot...

anneliten sa...

Precis! Det gäller att bestämma sig på djupet! Att verkligen, verkligen mena det man bestämt. Och, det svåraste av allt, att få den mycket tröga reptilhjärnan att fatta galoppen.

Sirpa sa...

Du gör dig bra i rutan tjejen! Sprider träningsglädje till folket! Kram

Cattis sa...

Jag blev med sugen på er träning, men jag bor ite för långt ifrån.

Imponerande träning.

Jesper Scheutz sa...

Tjolahopp Mia, det där med bestämma sig stämmer verkligen. Jag har under det senaste 6 månaderna riktigt bestämt mig och det har ju riktigt gett resultat som du vet.

Dock de senaste månaderna med allt trassel har gjort att jag kommit ur rutinen och är inte lika bestämd och fokuserad som tidigare. Vipps så står min viktnedgång otrevligt stilla och bara 3 kilo kvar det är ju larvigt eller hur =)

Tack för en spark i baken tillbaka till mina rutiner ska jag!


Peace Love och Löparskor

MarathonMia sa...

Moa: Du är den "lättaste" adept man kan ha. Går ut och kutar fast du inte vill... that's the spirit!

Anneliten: Den där reptilhjärnan finns ju aldrig med i planeringsstadiet - hur kommer det sig?

Sirpa: tack - :) men jag hoppas att folk stannar kvar på gymmen så det inte blir fullt i skogen.

Cattis: Dra ihop ett gäng kompisar så kan jag skissa ihop lite övningar ni kan köra tillsammans så får du ditt eget boot camp!

Jesper: Ja - vi är våra egna begränsningar likaså våra egna beslut.